Sista inlägget för i år

Då är vi inne på det sista inlägget för det här året.
YES!
Kaa-tjiing- KAKA!
… och där fick jag en kaka. OMNOMNOM.
Seriöst, ska jag dra den vanliga refärngen “Alltså, är det bara jag som tycker att året har gått VÄLDIGT snabbt?” nej, skippar den. Den frasen är vi så sick off. Vill stabba folk som säger så. Ja, jag har våldsamma, mycket våldsamma tankar.

Just nu sitter jag på “Charles de Gaulle”, flygplatsen I Paris för er som undrar.
Varför sitter jag här och skriver?
Jo, det ska jag berätta för er. En vanlig människa kan missa planet en gång. “Alla har gjort det någon gång…” typ. En människa som Malin aka moi, missar planet två gånger. Bara för att vara värst. Kände att jag skulle visa er alla hur en “cool” människa agerar.

Ni kommer ihåg förra inlägget hur korkad jag kände mig?
Inget, det är inget mot känslorna nu. Nu ska jag till och med spendera natten här. I Paris, på flygplatsen I en stol eller liknande. Fajtas mot snoriga bebisar och män som aldrig har hört talas om Sverige. Jag: “You know Germany? Well, Sweden… Sweden is the BIG country north of Germany…remember?” . Ja, good luck med den Malin. Och jag får lov att höra den ljuvliga musiken när tanter I skinnbyxor går förbi. Underbart, absolutely smashing.

Känns som jag aldrig kommer bort från Frankrike. Frankrike har ett fast grepp om mitt “öde” om man nu tror på det. Eller så är det så enkelt att jag är klumpig.

För att protestera lyssnar jag bara på svensk musik. “HAHA, där fick ni era franksa jävlar, aaah, kolla på mig och min svenska musik!”. Till saken hör att jag har hörlurar, ingen annan hör något… nej.
Kör lite klassisk Håkan:

http://open.spotify.com/track/4DqB04NGstjlG4lRcS8Fg2

Känns konstigt att komma tillbaka till Svearike, landet utan bajs på gatorna. Det borde vara HELA Sveriges slogan. “The country without poo on the streets”. For the win. For the win.

Det är mycket poliser och militärer här. De har stora gevär och viftar omkring på dem. Mja, de kanske inte viftar så mycket, men de har stora gevär. De går förbi mig och kollar suspekt på mig. Som tur är att jag har gömt mina kärnvapenplaner, mycket mycket väl.

Tycker om flygplatser.
Oh, you didn’t see that one coming, did you?
Jag tycker om människor som ska någonstans. Tycker inte så mycket om personalen dock. Arroganta.

Fan, spillde precis yoggi på datorn. Vad göra?
Aaaa, i'm gonna go bananas, den är klibbig och torkar SKITsnabbt.

 Detta blir som en minut för minut- blogg. Jag har internet här, obviously, men vilka problem jag står inför. Ska jag dricka kaffe och gå till caféet och bring all my stuff there. Nej, börjar snart hyperventilera.
I NEED A BAG!

Det är ingen som stör mig, de tror att jag gör något ytterst viktigt eftersom jag har en massa kollegieblock runt omkring mig och har Word öppet.
Detta är ett äventyr för mig. Ska jag kanske satsa på att dygna?
Ni vet, vara uppe hela natten och ta planet hem vid 14:00 och… NEJ, det går jue inte. Måste sova någon gång. Hanna har sitt “Welcome home” party. Får ej missa.
Undrar om hela den här “dygna” grejen kommer funka. Känns lite riskabelt.

Inget känns riskabelt när jag har fått mitt kaffe.
Jag är inte riktigt konsekvent med allt. Måste försöka hålla mig till samma linje.

De senaste dagarna har varit great. Den här gången var jag mer mentally prepared for Sweden. I onsdags sov jag på golvet i en hotellkorridor. De hade jue en sådan häran heltäckningsmatta. Först var det lite obekvämt, men med lite fylla och önsketänkande började vi liksom trivas där i korridoren, utanför rum nr. 566. Det var jag och min bästis. Han stavar visst sitt namn “Hadrien” och uttalas “Adriiaaa”. Han heter alltså inte “Adrien” som jag sa i förra inlägget.
Vad är det med fransmännen och deras stavning?
Klockan 5am öppnades dörren och Edita kommer ut och frågar “Har ni varit här länge?” jag svarar “Nej fan, bara 5 minuter, ingen fara, ett sant nöje skulle jag säga…”. Verkligheten var en annan. Hadiren walked me home till mitt nya hem i Editas hotellrum. Det var långt och jag kramade träd. Sedan skulle vi försöka  att ta oss in i hotellet. Stod och tryckte samma kod femtielva gånger. Vi kom in tack vare en gammal man med resväska. Ja, så var det det här med rummet. Vi kom inte in. ringde, knackade, ringde till Editas telefon. Vet inte vad hon hade druckit, men det var BAD hon sov, det gick inte att rubba henne ur något. Vi insåg snart vad som höll på att hända. Skönt, spendera natten på golvet i ett hotell, kunde inte önska mig något skönare!  Äh, det var ganske nice actually.

Någon gång ska vara den första, right?
Hadrien luktade pannkakor. Ja, jag luktar på folk. Låter helt fruktansvärt mentalsjukhus sjukt. Jag säger det inte till dem… Heeh, för det hade varit ännu värre. NEJ, klart jag inte säger det, speciellt inte när jag är full. Skulle aldrig få för mig att göra något sådant. Heeeh.
Vi var utanför i kanske 3 timmar.

Nej, tillbaka till nutid. Det är inte kul att dygna längre. Jag är trött. Drack faktiskt kaffe och jag har en cola.
Vad mer behöver kroppen?
När tar koffeinet över?

Snart måste jag byte plats för att ladda datorn. Har gått fruktansvärt mycket idag. undrar varför jag inte tar en sådan vagn man har väskorna på. borde göra det mer.
Utnyttja vagnarna!

En timme senare... hittade inte de förbaskade vagnarna, men alla andra verkar ha "kontakter" så att de får tag i var sin vagn. Ibland två.

En sak hände precis. Lite trauma på detta. Jag var på toaletterna här, tänkte att jag inte kan se ut hur som helst när jag går runt UTAN vagn. Minding my own buisness, ni vet...som man gör. Speglar mig lite. Tar lite nattkräm på kinden. Packar ihop. Går mot öppningen.
MEN VAFALLS!?
Öppningen är stängd av en metallgrej.
Vad ska hända, ska jag spendera natten på toan?
Ska jag skrika i högan sky?
Ska jag försöka bryta mig ut med mina icke befintliga jedi-skills?
frågorna var många och Malin fick inte panik men hon stod länge framför objektet som hade blockerat hennes väg. DÅ ja då, ropas det från en toalett och världens minsta tant stiger ut. Wow, säger Malin när pygmé tanten stiger ut, och det känns som om någon sjunger "HALLELUJA!" och så lyser det över henne. Hon räddar Malin.
SAVIOR!!! (<--- antalet utropstecken säger att detta var riktigt hemskt och glädjen över räddandet, enorm)

I will keep you folks updated om min vistelse på världens tråkigaste flygplats. OVER!

Jag tänkte köra en liten update.
jag har varit vaken i 26 timmar nu. det börjar kännas lite jobbigt faktiskt. speciellt eftersom jag inte orkar säga "Pardon?!" när jag inte förstår franskan. Jag gissar och hoppas på det bästa. det var precis en gammal tant som skrek på mig och viftade med sina tjocka armar, som var klädda i något blommigt. jag sa bara "OUI OUI OUI!" och det löste sig nog. Har inte sett henne sedan dess. Har även införskaffat morgonkaffe från café "Paul". Seriöst, världens sämsta namn.
PAUL? 
På ett café?
Det är en populär kedja här i Frankrike och de har de mest delikata pajerna. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Hmm, jag börjar bli riktigt irriterad nu. Snart är måttet rågat. kommer det en till ung fram och lägger sina små fingrar på mina ägodelar då, då kommer jag ställa mig upp och skrika "I CAN TAKE THIS NO MORE!". Antagligen kommer jag springa iväg och vara sådär härligt dramatisk.

Mitt plan går om 6 timmar och incheckning öppnar om 4.
YES!

Sitter i en annan terminal. Det är ungefär tio mil till min, 2B. Ska lägga vantarna på en vagn sedan. Tycker om F terminalen. Den är bra. Sov här och har gjort mig bekant med toaletten. Mycket angenämt.

Jag ljög, jag sov inte alls. Jag hade LOTR-marathon med mig själv och ibland kollade jag på "Charlie the unicorn" på youtube.  Jag skrattade högt av övertrötthet och koffein-chock och väckte gubben bredvid mig. Han såg sur ut.

Jag var vaken ungefär 30- 40 timmar. Den enda gången jag nära att sova var klockan 10 på morgonen då jag satt på en stol och väntade på att incheckningen skulle öppna. Jag lutade mig framåt och halvsov med munnen halvöppen och dreglade på min stora resväska. Detta i  en lång och stor korridor där alla går igenom för att komma till de olika terminalerna.

För att göra en lång historia kort så kom jag med planet (YES!!!) men hade lite problem med incheckningen. Ja, den här situationen innehåller gråtande i köer och fransmän som klappar en på ryggen och en timmes försenat plan.

Väl i Sverige, i Ystad, där jag skulle möta upp min familj får jag låna Sofias telefon (träffade kära Sofia på Malmö Central, YES!) för att ringa till mamma.

Slår numret i Sofias telefon "Malins M nummer" står det. Dertta är samtalet:

-(Man) Ja, det är Martin här.
-(Jag, mycket förvånad. Till saken hör att jag har en kusin som heter Martin. Jaha, tänkte jag, Trevligt att Martin som jag oftast träffar en gång om året på julsammankomsten är med och möter mig. Festligt men mäkta förvånande,) Men, DU ÄR INTE MIN MAMMA!?
-(Martin tyckte tydligen att min kommentar var udda,) Neehj... det är jag nog inte... ehh...
Just då tutar en bil
-(Jag) Var det du som tutade precis?
-(Martin ÄNNU mer förvirrad och med ett uns av skräck i rösten) Neehhj, men jag kan köra.
Min syster kommer springande och kramar om mig.
-(Jag, chockad över den plötsliga systern och glad att jag pratar med Martin) Nej, men inga problem Martin, NU vet jag var du är. Vi kommer nu!
Jag lägger på.

Anländer till bilen och tittar undrande omkring. Jag frågar mamma varför kusin-Martin är med och möter mig och varför han kör. Mamma kollar på min oförstående. "Nej, Malin, det är jag som kör och vi har ingen Martin med oss..."
Äh, jag vet inte vad ni säger, men vilket nederlag. Kände mig sviken av kusin-Martin
Alltså, jag har stått och snackat med en vilt främmande man och sagt att jag vet var han är och nu kommer jag. Han måste tror att jag är en psyko-bitch. Han kunde med all säkerhet inte sova den natten. Orden klingade fortfarande i hans öra "Jag vet var du är... VI KOMMER!". Stackars den lilla Martinen.
En annan sak, är det inte ytterst konstigt att Sofia hade en främmande mans nummer under namnet "Malins M Mob?

Skönt att veta att det inte bara är i Frankrike som jag gör faux-pas utan det håller i sig i Sveriga också.

Nu avslutar jag för detta året, men jag kommer börja skriva igen SÅ fort jag anländer till baguetteland, Gott nytt åt och sådant mesigt.