tisdag 30 november 2010

Halsfluss, vita bilar och bodar



Karusellen på Comedie.



Vad FAN ska jag blogga om undrar jag i denna stund... vad vad vad?

EN JULLLÅT SÄGER JAG:
(hela vår familj kan denna utantill. Blir helt till oss när vi hör den.)


                                                                  Oh, julmarknad och julgran i bakgrunden.


Sitter på rummet, precis applicerat lite härlig fotkräm på, FÖTTERNA och lyssnar på julmusik. Kollade på Harry Potter filmen idag. Jag tyckte den sög. faktiskt. 

Jag har inte varit en flitig bloggare som ni kanske har märkt... Ja. 
Men vad ska man göra? 
Hatar bloggen, den bara är där och ÄR. SÅ blir den inte rolig heller. Man bara, MEN KOM IGEN BLOGGENL SHOW SOME GODDAMN HUMOR. Men, den bara "NEJ."
Jag har också haft mycket att göra. Nej, inte skolan, men andra ytterst viktiga saker för att klara mig i det sociala livet. YTTERST viktiga.
Ja, så har jag varit sjuk i 2 veckor också.
Nej, malin, skärp dig!

Jag tycker att vi kör en punktlista som vi checkar av efterhand? 
Det blir mer förståeligt då. Lite föredragsaktigkt och småäckligt. 


  • Sjukdomen (bäst att ta det tråkiga först)
  • Vilken sida ska man gå på
  • Skolan
  • PARDAY
  • Tvätt...


 Sjukdomen... DAMDAMDAM (dramatiks musik)
Jag har varit sjuk, är lite fortfarande, i 2 veckor. Inte kul. Trodde jag skulle dö där ett tag. Jag har varit så sjuk att jag faktiskt börja ifrågasätta om jag verkligen var sjuk så länge. Kommer inte ihåg så mycket. JO, sakerna jag kommer ihåg är mina apoteksbesök. HATAR franska apotek. De har inte bafucin och de förstår inte när man säger "GE MIG NÅGOT JÄVLIGT STARKT OCH BEDÖVANDE TILL HALSEN, JAG KAN INTE PRATA OCH INTE ÄTA, NÅGOT JÄVLIGT STARKT, sil vous plait!". Första försöket blev bajs. Nästa gång så skrev jag en lapp och strök under ordet "starkt" så mycket att det gick hål på pappret. De fattade inte... 
Men, hur svårt kan det vara?
Tydligen jävligt svårt. Jag har blivit arg av min sjukdom.  Men, det är i alla fall på bättringsvägen.
Min värd är trevlig. Han har gett mig konstiga mediciner. Mycket trevligt och så bra vänner vi har blivit. I och för sig har jag inte kunnat prata men jag drack vad det nu var och såg tacksam ut. Eller försökte.
Hela perioden har jag låtit som Gollum när jag har andats. Som Gollum när han sover.  Väldigt undehållande.  Och vad jag snarkat och dreglat. SERIÖST ni tycker kanske det är äckligt, men ni förstår inte hur mycket dregel, saliv och anndra konstiga vätskor som kommit ur min mun. Alltså jag hade kunnat fylla upp säkert en liter av mitt dregel, "Malins special och idag med mer jorgubssmak".
Har ätit jordgubsyoghurt i mängder. Det enda jag kunde äta. Ja... Och pulversoppa. GOURMET mat säger jag.
Fint ska det va!
Nej, jag lägger in mitt veto, pallar inte med sjukdom. CHECK!



                                                                                  KOLLA, halsfluss!



Vilken sida ska man gå på?
Ja, vad är detta för ämne?
Tog jag inte upp ämnet "män i vita bilar" i förra inlägget?
Tror bestämt att jag gjorde det. Jag blir rädd varje gång jag ser en vit bil.
Men, Malin, varför?
Jag får ta det från början. Området där jag bor är inte vad jag skulle kalla ett överklasskvarter inte alls fancy pants här inte. Trevligt, men man ska nog vara lite försiktig på kvällen. Hålla ett stadigt tag om pepparsprejen.
Första gången en kille började  snacka med mig var jag påväg hem dagen efter en fest. Han ville bjuda på kaffe men jag ville spy så det var ingen bra combo.  Efter ett tag hände det igen. Då var det en man i en (OBSERVERA) vit bil som frågade om jag ville ha skjuts hem. 
VARFÖR TROR FRANSMÄN ATT MAN VILL SITTA I DERAS BILAR?
"Yeez, you want to sit in my caar, yeez?"
Saken var den att jag ahde ungefär tio meter kvar till min port. jag hade inte lust att hoppa in i en vilt främmande bil, ja och för den delen, med en vilt mycket fransk främmande man.
"Ja, men viss, varför inte, vilken fin bil, den ser jue HELT freaking vanlig ut. NEJ, men alltså, jag bara måste sätta mig iden."
Försökte förklara dethär med de tio meterna och att jag nog kunde manage to go. MEN, han insisterade.  Förstår inte killar som inte fattar, han ville skjutsa mig. Det var ytterst viktigt för honom. Mannen i den vita lilla ordinary bilen.

STUPID!




                                                                                  Vilken sida för fan?



En dag  hände det igen och när jag satt på mitt rum efteråt och undrade och kom jag plötsligt på att varje gång jag går på vänstra trottoaren, det är DÅ det händer.  Jag lovar er, det stämmer.
Jag har gått på högra nu väldigt länge nu, kände att det var dags dör förändring. Och inga män i vita bilar eller liknande. Så underbart relaxing.
Helgen innan jag blev sjuk var jag dum nog att gå på vänstra.  Då kommer vitabil-killen igen. Fast då körde han en vespa. Vad ful han var tänkte jag. Jag anade inte oråd. Tänkte bara undvika vita snuskbilar. Jag ska inte skryta meeeen, är fenomenal på det.   
Men han saktade ner, och gissa vad?
JO, klart han vill skjutsa mig hem!
Jag var verkligen typ 20 meter från huset och sa att det inte behövdes. Han kan inte prata engelska alls nästan.
VAD TROR HAN EGENTLIGEN?
Hur skulle detta fungera?
Nej, men säg mig,  hur skulle VI kunna fungera? 


  • Vi kan inte kommunicera, du kan INTE engelska och jag kan inte franksa, ganska dömt att misslyckas? 


Sedan ville han ha mitt nr. Jag körde med "ny mobil, kan inte numret, sorry måste sticka nu va..." då kommer det värsta. Han ber mig att vänta där jag är i 2 minuter för han ska hitta någon som kan engelska.
Han ber mig att vänta?
Vad fan är det?
Tänker inte vänta på någon man!
 Nej du, den gubben går inte.
Jag säger ja, och tänker "ooh, sweet revenge" (vet inte varför, kändes bra). När han åker, springer jag det fortaste jag kan i högklackat till min port och försöker låsa upp den. Var så nervös att han skulle komma tillbaka på sin lilla vespa och vara allmänt jobbig så jag tappade mina nycklar och vred om fel ett par gånger innan jag kom in. Som i filmerna. Helt grymt. Fick värsta kicken av att springa ifrån mannen.
SÄKERHET!
Idag hände det igen, skulle bara gå över gatan vänstra sidan, till TRAMET och blir stoppad igen. Jag har tillräcligt med bevis. Borde skriva en bok också, en bok om den vänstra sidan. "Den vänstra sidan" och efter med små bokstäver typ "...och den mörka hemligheten" bestsellermaterial I say!



                                                                                        Fransmän...


Fransmän vågar verkligen säga vad de tycker. Är man svenska är man särskilt utsatt. Ganska trevligt i början. Men, nu när jag varit sjuk har det varit jobbigt. Jag har ett stort behov av ensamhet. Inte ens när man är sjuk kan man få vara ensam. Jag var och skulle köra the famous yoggi, men jag blev så snurrig i kön till kassan. Det flimrade och blev nästan svart framför ögonen, så jag skrek "PARDON" lämnade alla mina saker på bandet och allt gick som i slowmotion, puttade på en tant och sökte febrilt efter  "tant och gubbe-bänken" ni vet den bänken utanför affären där gubbarna och tanterna sitter. Ja, jag hittade den och satt och chillade mellan diverse  tanter och gubbar i ungeför 30 min. Plötsligt kommer det en kille och frågar om han får sätta sig bredvid mig. "OUI, bara sätt dig.." brydde mig inte, för jag var som bekant SJUK. Sedan, sedan börjar han snacka. Väldigt söt och så, men jag är sjuk. Jag sa det till honom. Jag sa att jag var sjuk på franska, jag sa det. Han fattade inte. Sedan skrek en av hans kompisar från kassorna. Och frågade om det gick bra.
"UUUUUU!!!" , ville jag skrika och slänga melonen bredvid mig, som tillhörde en tant med vit pälsmössa, i huvudet på kompisen och sedan ta fram min påk och bara klubba ner alla. Tyvärr hade jag  inte riktigt energi för det, men det skulle varit riktigt magiskt. har tyvärr ingen påk. Note to self, måste skriva upp "påk" på inköpslistan.
Vilken sida ska man gå på, CHECK!


Skolan
Som ni alla vet har jag inte varit i skolan på två veckor. Var i skolan idag och insåg hur mycket man missar på 2 veckor.  Jag fick även reda på att jag hade halsfluss i 2 veckor. Raimok sa det, när jag beskrev mina symptom.
Fan vad hardcore med halsfluss!
Vi har hoppat upp en nivå.
YES!
Ny lärare, jag har skrikit flera gånger idag "PHILIPPE WHY OH, WHY DO YOU HATE US?"- vill ha tillbaka min sexiga colombianska lärare. Nu har vi en kvinna som pratar jättesnabbt. Tycker inte om henne. Raimok säger att hon är bra. Jag känner mig dock fortfarande bedragen, så jag måste smälta hela "ny lärare" situationen.
Amen sedan är det Javiers sista vecka. Jag tycker om Javier. Han är spanjor och ungefär 35 år. Han jobbar som ingengör och är värdlens trevligaste. Raimok, jag och Javier är ju VÄRSTA kompisarna. Vi är the origionals. Vi började i samma grupp.  Han passar liksom in i gruppen. Borde var förbjudet för honom att lämna utan att Raimok och jag samtycker. Själv åker man ju tillbaka till Sverige om lite mindre än 2 veckor. 
Fast.. jag måste ta upp detta... Javier har blivit jätteduktigt på franska. hur gick detta till. är man borta i 2 veckor får man inte veta något. 
Haha, måste berätta. Anna är en spansk tjej som började i vår klass för 3-4 veckor sedan. Jag har knappt sett henne i klassrummet. Hon är en typisk spanjorska. ALLTID sen. Hon berättade att hon behövde franskan för sitt yrke, advokat. Hon kommer för sent och läraren frågar varför "alltså... Jag var lite trött så jag tog lite sovmorgon och så missade jag ena tramet för jag orkade inte springa...". Det är sådana förklaringar. Vi svenskar kör med på den här stilen "alltså, GUUD förlåt, alltså min hund dog nästan och sedan var tramet försenat så jag var tvungen att SPRINGA hela vägen och sedan hjälpte jag en skottskadad man att komma till sjukhuset osv.". Bra att spanjorerna är sanningsenliga i alla fall. Kak-poäng till dem.
Vi kallar det "spannish-time". Ergo, bara en sådär 30 minuter sen.
Jag tycker om Anna. Hon är rolig att festa med. Och så kommer hon alltid för  sent. Det är roligt.
Skolan, CHECK!




Utsikt från nya klassrummet "Salle 2" och le boulangerie precis utanför porten till skolan. Jag är stammis. Men... det fattar inte ägarna.


Parday
Ja, de sista två veckorna har varit GANSKA lugna. Men veckan innan var insane. Jag var ute varje dag. Antingen på någon bar eller på dansställe eller en combo. Kanske borde tagit det lite lugnare om jag tänker tillbaka. Eh, kommer inte ihåg så mycket, men vi träffade ett rockband på lördagen. Jag började prata med dem. Jag pratar med ALLA när jag år ute. Det visade sig att de var från LA och hette (tror jag) "the masons". De skulle spela på söndagen och bjöd in mig och sa "bring your friends". 
And, so  I  did!
På söndagen hängde vi först lite på place de comedie, käkade lite ciabatta och drack lite drinkar. Sedan var det off till baren där LA-killarna skulle hålla konsert.  Verkigen en rockbar. Mycket angenämt. Vi fick komma in gratis, YES. Och en kille i bandet gav mig gratis vin. Alltså, jag ska säga er att det kunde inte vara godare det där gratis vinet.  Vi lyssnade på en massa andra band och gick på toa. Väldigt suspekt toa. Man hittade inte dörren. Väldigt maskerad var den. Jobbigare sedan fram emot natten efter gratis vinet. Hard time to get in. Behövde nästan kompass för att hitta dörrhelvetet.
Äntligen var det "the masons" tur. Och de, ja... DE SÖG. Jag tyckte det.
Oh, disappointed!
Ja, så vi stack hem. Skola dagen efter.

Det är visst fedepartay imorgon, onsdag. Det är välidigt många som åker hem den här lördagen. mäkta ledsamt tycker jag. Ergo, fullt ös medvetslös! Pågar pågar, motorsågar! Hacka hacka, palsternacka!
jag kommer säkert decka runt 12-tiden. Har inte ork till något nu. Fast, det är lungan. De lovade att bära mig. Taskigt läge att bli kvarglömd på en bar eller i någon fontän.
 Parday, CHECK!





Fick bara fram en massa frimurarbilder när jag sökte på the masons. Finns de på rikitgt?



Jul
De satte upp juldekorationerna på gatorna här i slutet av oktober. Och nu står det en stor stor ståljulgran och lyser på place de comedie varje kväll. Den är megastor. För ett tag sedan så stod det plötsligt en massa bodar överallt. En massa vita bodar dessutom. På rad. Jag misstänkte att de var till julmarknaden för helt plötsligt fick de tak. En dag var det en massa gubbar som målade dem i olika färger. Hundratals bodar. 
Jag vet inte så mycketo m julen här. Åker man till IKEA kan man köpa "noel suedoise" helt knäppt. Set inte svenskt ut alls. Tycker att det borde vara ett krav att kunna svenksa när man jobbar på IKEA. Det är awesome. Är man lite nedstämd och saknar sverige går man till närmaste IKEA och pratar om sina problem där. De borde ha en psykolog, eller ett par som sitter i de här visningsrummen. Man kan besöka dem prata om knäckebröd och dåliga franska apotek. 
eh, vad ska man berätta om jul? 
nej, inget mer trams nu.
Jul, CHECK!











Så, äntligen klar med bloggen. Blev lite kladdigt och tråkigt, och bilderna kommer imorn. Det kommer inte dröja lika länge till nästa inlägg förstår ni. jag kan nästan garantera det, NÄSTAN.

Hade en liten omröstning tidigare, jag och...(det är inte viktigt) och kom fram till att jag skippar "tvätt"-punkten. Alldeles för smärtsamt.


onsdag 3 november 2010

Vit päls, tvål och kolashotts






Jag sitter lite halvt bakis på mitt rum med vidöppna fönster och luftar min beiga fluff-klänning och pluggar (typ) och utanför, UTANFÖR är det svensk sommar. Det är sommar här.
Jag var inte i skolan idag.
Oh, no she didn't!

Vi var ute igår. Förstår inte varför. Borde kanske inte gjort det, men man lever bara en gång som de (vem nu "de" är) säger. 

Jag sov inte hemma, mitt TRAM (spårvagn) slutar gå vid två på natten. Hade inte riktigt orken att gå en halvtimme kl 0300 på natten i "det farliga Montpellier" som min landlord alltid säger. När jag var ute i lördags sov jag inte heller hemma. På morgonen vaknade jag av att telefonen ringde, och självklart var det han, den kedjerökande healaren. Han var visst mycket orolig eftersom jag inte kommit hem. Jag som trodde att han inte brydde sig. Ganska trevligt faktiskt. Men, det tyckte jag inte på söndagsmorgonen när han väckte mig. Då var det något i stil med "Amen, FUCK YOU, sluta vara så äckligt omhändertagande och bara sluta bry dig så jävla mycket!". Det var på morgonen, det förlåter allt. Det är min rätt att tänka så.
Vi (Lea et moi) sov (igår) hos en kille som bor i en studentlägenhet. Han heter Baek och är från Korea. Han hade en vit katt. Jag hade svarta kläder.
 Ja, det säger väl allt?
 Det såg ut som om jag hade päls.  Taskigt läge. Försökte liksom slå bort alla hår. EN OMÖJLIGHET, som ni vet.  Så, jag gick omkring med vitpäls och lätt bakis i det 21 gradiga Montpellier. Alla såg oförskämt pigga och pälslösa ut. ÄCKLIGA perfekta människor tänkte jag. Detta var andra gången det hände. Pälsen menar jag.

Det är onsdag idag va?
Hoppas det. Dagarna flyter samman. Vi var lediga i Måndags och jag förstår att det är lov i Sverige?! 
Mäkta trevligt må jag säga. 





Det var halloween i helgen, vilket alla förstod utom jag. När Lea, min nya Schweiziska kompis föreslog bio och skräckfilm tackade jag med glädje ja.
Har ni sett skräckfilm på bio?
Det kanske bara är jag som är skräckfilm-på-bio-virgin?
Det är verkligen lungan att kolla på skräckfilm på datorn. Jag blir inte rädd. Det blir jag inte. Alla andra skriker, men jag bryr mig inte. "ja, jag kollar på skräkfilmen nu va, lite slött du vet, massa demoner och shiit..." totally oberörd.
De flesta, eller alla filmer dubbas till franska. Jag tänkte att detta kommer bli en walk in the park jag kommer vara så jävla iskall filmen igenom.  Och Lea, hon kommer avguda mig. 
WOW!
Jaaa... Vad ska jag säga? Vad hände?
JAG DOG!
Jag klamrade mig fast vid Leas arm. Jag hängde i den. Kunde inte släppa taget. Hade fingrarna för ansiktet för att skydda mig mot possibla demoner.  Jag var den som skrek högst i publiken. Synd om Lea. Hon försökte liksom gömma sin arm under andra timmen.  Jävligt svårt att gömma något sådant. Speciellt för mig, jag älskar att hålla i armar, så det gick tyvärr inte Lea. Ledsen, men du skulle inte haft din arm hängande så nära mig. Får skylla sig själv att du fick kramp och blåmärken.
Efter filmen skrattade jag hysteriskt och vägrade släppa Leas arm. Jag skakade. Före filmen när vi satt och åt pratade vi om helgen och vårt alkoholintag. Vi tänkte mycket och beslöt oss för att nu, nu får det vara nog med alkohol den här helgen.
När vi kom ut ur biografen var vårt ansvarsfulla alkoholsnack glömt, förträngt, UPPELDAT OCH NEDGRÄVT!
Det blev lite vin. Lite vin. 




Som jag nämnde ovan var jag inte i skolan idag. Därför ska jag nu lära mig alla verb, ja kanske inte alla nio tusen, men 16 i alla fall. Jag ska vara fruktansvärt grym på verb. Jag ska bli så grym att jag får ett stående epitet: Malin den grymma verbböjaren. Eller liknande. 


                       Om man vill kan man köpa jetemånga vykort. Och trängas med främmande människor samtidigt.


 Den här veckan är Philippe i Tyskland. Dålig stil.
Vad gör man där? 
Nu har vi en liten fransyska som är tråkig. Vi satt med en mongostencil i tre timmar. I TRE TIMMAR, EN STENCIL.  Som inte det var jobbigt nog, nej jag hade tvål på armen. 
Kasnke ska ta det här från början? 
Vad snackar hon nu om, tvål på armen?
Ja, det blev paus, äntligen, så jag tänkte gå och "pudra näsan". När jag kom till tvätta-händerna-fasen blev något riktigt fel. Tvålbehållaren ville inte samarbeta. Jag tryckte lite hårdare, ska få ut tvålen. 
Den ska inte vinna!
Jag tryckte lite hårdare. Fan vad jag ångrar att jag tryckte "lite" hårdare. Tvålbehållaren, som för övrigt var full, gick sönder, hoppade ner på min arm och ner på golvet. Så, där står jag nu och skriker "FAN OCKSÅ JÄVLA TVÅLHELVETE!" med två liter tvål över hela kroppen. Kön utanför börja mumla. Nu, NU är det kris i Malinland. Har en massa människor utanför, lugna ner dem. Jag skriker  "No no, there's NO problem here, NO really, NO problems...at all."  Om kön inte hade annat oråd när jag skrek "FAN...." måste de gjort det nu. Man skriker inte så, det gör man inte. Man gör inte, men JAG gör.  Jag fick laga tvålbehållaren med snabba ryck och insåg att pölen på golvet måste bort, annars kommer någon att dö. Dö av en tvålfläck, inte jätte heroiskt. 
Tänk den begravningen!
Tvålfläcken blev upptorkad, men den resterande litern på min kropp var en annan femma.  Sprang ut ur toaletten och in i klassrummet. Sedan satt jag där och var hal i 1,5 h och luktande tvål. AH, finns inget mer uppfriskande än att vara täckt av tvål. Inget, men seriöst prova det. HELT GRATIS.
På en toalett nära dig!


                                                                                        Tvålen från helvetet.



Helgen var bra, det må jag säga. Lite svårt att kommunicera i början. Jag har redan berättat om filmen i söndags, jag ledsen för att stökighetsfaktorn i min blogg är hög. Hoppas att ni hänger med. Det regnade jättemycket. Trodde jag skulle drunkna. 



                                                                                           Regningt M.

Lea ringe mig i lördags. Det var dags att äta crépes.
OMNOMNOM!
Vi skulle mötas, där alla möts, vid fontänen på Place de la Comédie. Lea var sen. Hon kom slutligen och  vi pussades (jag kickar ass på att pussa på andras kinder) och plötsligt pekar hon på en kille 5 m bort. Och han kommer närmare. Ja, han var visst också inbjuden... Hrm tänkte jag. Det roliga var att vi hade stått 5 meter ifrån varandra och väntat på samma person i en kvart.  Han hette Baek. Det fattade inte jag då. Snappade upp "B:et" men inget annat. Äh, han får heta B. Som en agent. 
Vi gick till Leas favoritstället, man äter crepes där. Lea pratar bara franska och tyska. B pratade bara franska och lite engelska. 
GUD!
Hur ska detta gå?





Jag ska inte ljuga, hela första timmen rotade jag i min väska efter något JÄTTEviktigt. Och jag drack stora mängder vatten. Har man vatten och crepes i munnen och rotar i väskan slipper man undan det mesta.
Efter första timmen blev allt bra. Vi satt där en timme till och jag fick översätta. Från engelska till tyska  och tyska till engelska så alla skulle förstå. Jag lärde mig lite franska. Det är underbart att prova på franskan ute.  Så mycket man lär sig.
Det är underbart!
Ja, sedan kom det jag hade fruktat skulle komma...
 B säger "Ska vi inte gå till "Shakespeare" (bar)?
Lea tyckte, såklart, dumma tysk, att det var en bra idé. Jag började skratta lite nervöst och Lea berätta för B. vad som hade hänt i torsdags. Ni vet, soptunnan och the bartenders...
De tyckte att det var ytters roande och vi gick dit. Inuti baren var det fullt av människor och tavlor. Men, vad skådade mitt norra öga?
En galen konstnär med färg över hela kroppen som live-målade, nej men?
Ibland tog han fram ett  gevär och skrek, smetade in lite grön färg i håret och sedan sköt han på en ballong full med färg, som var fastspänd på tavlan.

SPLATT!

Hela baren var covered med färg.
Vilket spektakel, jag drack en massa kola shots för 20 kr/st medan jag skrek med konstnären. Det var bara jag som skrek... Tror inte att man skulle skrika egentligen...
MEN, VAD BEFRIANDE ATT SKRIKA!
Sedan blev det efterfest. At B:s place. På vägen dit köpte vi vin i en liten kiosk. De kollade på "miss universum" på storbildsTV. Jävligt konstigt. Vi började diskutera tävlingen och att ingen av oss, B, Lea eller jag var från Frankrike. Det tyckte kioskägarna om. 

Eftersfesten. Lite dimmigt men mycket bra. Blev biten i tån av katten. Och, vi sov där för första gången. med all vit päls.

Jag tror det var allt. Jag tror det.
Eller, NEJ!
Ett råd, lite inte på män i vita bilar. Lita INTE på dem. Jag berättar i nästa inlägg.



                                            Shakespeare när jag gick hem i det regniga M. kl 11 på söndagmorgon.