http://open.spotify.com/track/4mu15Vt3a1tPcYTGhM683y
Ja, vart sitter jag och bloggar idag? Jo, det ska jag säga, PÅ MIN FRANSKA BALKONG. Trängs här med alla blommor. Det är varmt, väldigt varmt. I morse när jag gick till skolan var det 17 grader.
VA?
MON FREAKIN DIEU!
17 GRADER? Det är inget skämt. Nu borde det vara ungefär 22. Just nu är det skugga på min balkong därför passar det utmärkt att sitta med datorn och blogga.
Jag har haft några väldigt omtumlande två veckor. För att göra en väldigt lång och komplicerad historia bisarrt kort. Det som hände för 2 veckor sedan gjorde att jag har bestämt mig för att bli mer seriös i skolan. Det innehöll, gråt, skrik och snor. Perfekt för en ytterst tråkig och sorglig film.
Utsikten från balkongen för 2 veckor sedan, molnig dag.Nu har träden på allvar börjat få löv.
I alla fall, jag bestämde mig för att inte hänka till stranden utan att plugga på eftermiddagen så att jag kan gå till skolan grovt bakis imorgon och ändå kunna göra mig förstådd.
Igår gick vi ut och drack ett lugnt glas vin. Först var vi bara svenskar, men efter ett tag så kom en korean och en jättefransk kille. Hur är man jättefransk undrar ni? Jo, då kan man knappt prata engelska. Mycket angenämt tyckte jag, här ska det användas franska. Det gick väl sådär. En helt underbat varm och skön kväll.
vi bestämde oss senare att gå till ”Rebuffy” . ännu en bar som ligger ungefär 100 meter från Montpelliers triumfbåge. Baren ligger gömd bland de gamla vackra byggnaderna. Själva baren är ytterst liten, men uteserveringen är något alldeles extra. Så, alltså, där ligger baren i gamla stan, mitt på terrassen står ett stort gammalt träd och från trädet hänger det en massa färgade glödlampor. Lite dansbane-aktikgt, men med en fransk touch. Helt underbart mysigt och billigt.
vi bestämde oss senare att gå till ”Rebuffy” . ännu en bar som ligger ungefär 100 meter från Montpelliers triumfbåge. Baren ligger gömd bland de gamla vackra byggnaderna. Själva baren är ytterst liten, men uteserveringen är något alldeles extra. Så, alltså, där ligger baren i gamla stan, mitt på terrassen står ett stort gammalt träd och från trädet hänger det en massa färgade glödlampor. Lite dansbane-aktikgt, men med en fransk touch. Helt underbart mysigt och billigt.
Ha, och vem stöter man inte på dör om inte Jean Pierre. Den killen är fan överallt. Jag vet inte vad som hände, men plötsligt sitter jag med en pichet vitt vin och en massa kort i handen. Vi ska tydligen spela UNO. Ja, och inte bara UNO nej, det ska spelas UNO på franska. Jean Pierre tar sin uppgift, att förklara reglerna för mig, ytterst seriöst. Jag har nämligen aldrig spelat UNO. I alla fall, där sitter jag med korten i handen och vinet i magen med ett par hel galna franska UNO-fans. Det tog ett tag innan vi verkligen började spela. Det slutade dock med att jag van. Jag blev helt vild. High five:ade alla jag kom åt. Så klart hittade jag kompisar i en av de minsta toalettköerna jag sett. Det var mysigt. Vi kramades. Sedan var det off till Donken för varmchoklad. Serisöst, man måste blanda choklade själv och de ger en en liten förpackning, innehållande kakao, som är helt bisarrt svår att öppna. Jag bet och jag slet. Det funkade inte. Omöjligt! Hade säkert någon form av barnlås. och det är common knowledge att ingen kan öppna ett barnlås... egentligen. Tur att jag inte vart ensam i min chokladpulver-misär.
Jag har blivit väldigt ansvarsfull. Jag har kommit på (femtielva år senare än alla andra) att det är väldigt dyrt att gå ut. Inte under själva kvällen, nej, men när man kommer hem och tömmer kylskåpet på allt man kan lägga vantarna på. Så kallat fyllemat. Kostar ju skjortan att fylla på kylskåpet dagen efter. Tror alltid det är någon annan som har gått och snyltat på min pesto, ost eller till och med MINA RÄDISOR. Inser sedan när jag ser den tomma pestoburken på skrivbordet att bevisen är pekar GANSKA mycket på mig. Ganska… men, plus när jag kommer hem och enter the kitchen så tror jag alltid att jag är tyst som en stum mus. Jag tror inte att det är fallet. Några gånger har jag kommit hem och tänkt ”Här ska det bli storkok!”.
Stackars alla mina flatmates.
Ibland har jag blivit riktigt arg på min fyllemat. En gång vattnade jag blommorna med mina makaroner. En gång slog jag upp balkongdörrarna och kastade ut en kvalitéts choklad på gatan. Yez, but in soviet russia...the chocolate throws you... Hmm, ja. bara en parentes.
Förra veckan vaknade jag till synen av groteskt många rädisor i sängen.
I alla fall, jag har lösningen. Jag har det! jag förbereder mig innan jag går ut. Jag sätter fram min fyllemat. Som idag borde bestå av en liten god fruktyoggi. Jag preparerar tandborsten med tandkräm och lägger den vid sängen. Ja, det låter så jävla äckligt ”MEN, duh… Malin, tandkrämen kommer vara helt torr när du kommer hem. Stupid!”. Ja, men jag tänker att det är bättre att få jobba lite extra med tandkrämen än att inte borsta tanden alls.
Det har dock hänt ett antal gånger att jag somnat med tandborsten i munnen… Inte så nice att tvätta bort den gigantiska dreggel/tandkrämsfläcken från kudden dagen efter ska jag meddela.
Allt det här är ju helt jävla vansinnigt.
Allt det här är ju helt jävla vansinnigt.
Att göra läxan med ordbok och vin. (4 veckor sedan... höhö)
Jag är inte ledsen att jag missar stranden idag. Den finns fan kvar. Jag har slutat med den svenska ”måste passa på!” mentaliteten. Klart, har man växt upp med svensk sommar är det inte konstigt att man är skadad. Här är det fint väder hela tiden. Man kan unna sig att lägga undan svenskheten någon gång i alla fall. Fast… det är väl inte riktigt sant. För, innerst inne tror jag ju fortfarande att nästa vecka och i 5 veckor framöver kommer det storma. För detta är inte möjligt! Fint väder i SÅ många dagar?
VI KOMMER ALLA ATT GÅ UNDER!
RÄDDA DET SOM RÄDDAS KAN!
Eftersläntrare lämnas!
ört- FREAKING- pastej!
En av många bra saker är att jag har hittat örtpastej och danskt rågbröd av den goda sorten. Jag kan även glömma mina böcker på Carrefour och få den bitchiga kassörskan att förstå det. Ja, det hände mig i måndags. Hade glömt mina böcker på Carrefour. Typiskt dåligt. Jag gick dit igen och stöter på den mest bitchiga människa till bitch ever. Seriöst, hon var så fruktasnvärt bitter jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Ville skrika ”Vad ARG du är!” och putta på henne och sedan gå därifrån med en get i handen. Suckandes… det var verkligen den här; jag, som kassörska, gör dig en så ofantligt stor tjänst som låter dig shoppa i min butik. Du förstår inte vad jag går igenom för att göra det möjligt för dig att FÅ plocka ner varorna från hyllan, plocka upp dem och slutligen plocka ner dem i påsarna. himla massa plockande upp och ner. Jag borde få ett pris. Just saying…
Jag borde ha skrikit, med geten i handen, "Well, you aint got NO pancake-mix!". Säger man det vinner man alla diskussioner. Omöjligt att säga emot. Omöjligt säger jag.
Ma chambre.
Jag tror jag ska sluta skriva och bara fullkomligt överraska alla. Jag måste gå och köpa vin till ikväll, då bär det av till ”le fizz” (tror jag det heter) Jag går…NU
