Shakespeare, soptunnor och gränder

                                                             Mitt älskade Carrefour. Som ICA och jag tycker om det.

Jag träffade en gång en kille vars svar till allt, jag menar allt var: "jojo-nene". Mycket underhållande och förvirrande.

Vad vill människan?

Ibland, bara för att space:a till det lite sa han: "nene-jojo".  "JÄVLAR, I didnt see that one comming, killen vände på allt, nu får jag se upp. Ingen går säker!"
(Fast, säg inte det till någon, men han är min idol. Fatta vad han har kommit på, NEJ DET KVITTAR hela världen ska få veta vem jag ser upp till!)

Jag har ingen aning varför jag skrev ovanstående. Kanske för att jag alltid börjar mina inlägg, med "nu sitter jag här på mitt rum..."

När jag läser den meningen, alltså, vad ska man säga?

Fan vad töntigt och fult det låter. Kan inte människan (jag) vara lite kreativ, ska man behöva läsa samma sak hela tiden.  Hade jag varit er hade jag skrivit en arg insändare.

 OMEDELBUMS!

Jag har hittat en bra låt. Tycker att musiken är vacker, sången är välla sådär.  

http://open.spotify.com/track/2W87g86DBKIJqsjE3E6PpF 

Har ni tänkt på hur många snälla och omtänksamma männsikor det finns?

Jag tänker på mannen på flygplatsen som letade upp mig när jag hade glömt mitt boardingcard. Eller den gamle gubben på flyget som inte skrattade åt mig när jag frågade om jag hade hoppat på rätt flygplan.

Eller svensken som jag träffade på "Zara" (klädesaffär) här i Montpellier. M'kay, han gjorde bara sitt jobb, men han var för helvete svensk så han får en poäng.

I torsdags träffade jag en kille, från der Schweiz, som är kompis med Aninna, han var fruktansvärt omtänksam. Så omtänksam att jag spydde i en stor soptunna. Ja, det börjar bli lite "föräldrar förbjudet" nu .

Tycker ni inte? 

 

This is the part when you lot go "OMG, spydde hon verkligen i en soptunna och i en gränd, fan vad pinsamt och fjortis och hon skriver det i sin blogg. OMG x 2!"

Ja, jag spydde i en jävla soptunna i en gränd. Men medge att det känns ganska classy att spy i frankrike när man varit på en bar som heter "Shakespeare".

 Kom igen, lite...?

                                                                    Hittade en googlebild av "Le Shakespeare"

Torsdagen, ska jag kanske förklara?

Vi täntke fira   Aninnas hemfärd. Hon åkte i fredags. Det började sådär. Jag hade köpt en flaska billigt vin (50 kr billigt) från kvarterskiosken. Fick inte upp korken. Jag vred och vände på mig för att få upp fanskapet. Det gick inte. Fick medge mitt nederlag och gick ner med mössan i handen och bad Aninnas kompis öppna den. Hon var stark och tysk.

Bra combo!

Vinet var inge vidare. Men jag drack det ju ändå. Vill inte gå miste om spya tänkte jag nöjt för mig själv.

Drack några glas och sminkade mig.
Det är så konstigt hur mycket folk man träffar överallt när man är full. Jag tror att jag pratade med en massa människor på spårvagnen på väg till vår mötesplats.

Och, varför vill alla prata med en när man är full?  

I alla fall, Aninna och jag hade en marvellous time på spårvagen. Vi hoppade av och alla som skulle med var visst tyskar. Och, de snackade bara franska och tyska. Kan jue inte franska som bekant så mitt val blev tyskan. Usch. Men, fan vad bra det gick. Säger man bara "Ja, aber das ist ja SEHR gut!" kommer man hur långt som helst.  Sedan ljög ja. Ja, jag är inte stolt. Man borde inte ljuga för tyskar, de är starka.

Jaha, vad ljög du om?

Hrm.. Here it comes: jag sa att jag bara hade pluggat tyska i tre år när sanningen är sju år. Aah, biter mig i handen. Inte bra.  Det är som jag sa att jag bor i Malmö till min lärare. För, jag tänkte, hey det är int så viktigt, och det är en större stad så han vet i alla fall var det ligger. Men, under varje lektion kommer ämnet "Malmö" upp.

KARMA!

 Det kommer upp nästan lika många gånger som ämnet "Det jävla kapitalistiska samhället som vi lever i" eller "kapitalistsvin"  tänk de uttrycken på franska sagda av en man som frågade om jag är kommunist.

Ha, men tyskarna, ja tyskarna de var mäkta imponerande. Och jag glömde snabbt bort att jag ljugit. Spelade med och sa säkert tusen gånger "Aber ich spreche nich so gut deutsch... Es tut mir Leid!" det betyder:  "Jag är ledsen...Jag pratar inte så bra tyska". TYP.  Oj, vilken respons. De tyckte jag var väldigt duktig. Min dagliga bekräftelsekvot hade nått rekord.

Ja, alla som har någon sånär erfarenhet av alkohol vet  att det tar lite tid för alkoholen att komma ut i kroppen. Och dricker man snabbt och mycket... Ja, ni vet vad som händer. SMACK, och så är man totally WASTED. Eller, som det så fint heter på tyska BETRUNKEN.
Kom in i baren och SMACK.

Smack, BIG TIME!

Jag känner det på mig, jag vet att jag är för full. Jag vet att detta är min gräns. Bra läge, med en massa främmande tyskar. "Spy för fan inte på dem Malin. Kör med ursäkten: "OJ, det ringer. Jag ska bara gå ut till gränden till soptunnan och ta samtalet...eeh." Jag körde med ursäkten. Kommer bergis funka.  Tror inte att de förstod, det blev: "Ja, bitte ich måste in der gränd gehen nach die grosse soptunna, ja bitte, weil mein telefon ist ringing. JAWOHL!"- ännu ett bra tips, avsluta med ett festligt "JAWOHL!".  Medan jag sa den här vackert komponerade frasen  körde jag med vilda handgester och pekade och sedan... Ja, sedan kom hickan.  Till saken hör även att jag tidigare under kvällen förklarat väldigt ingående att min mobil var död och inte hade ett franskt SIM-kort.  Men, utan hickan hade det gått . Jag lovar er, de hade trott på mig. Svensken ska bara ut till gränden till soptunnan och ta ett samtal från den döda telefonen utan SIM-kort.

Jag gick ut.

Efter mig kommer en tysk. Daniel heter han. Han frågade: Ca va? Wie gehts? Jag sa: "SUPER!" sedan gick jag lite och hittade en storsoptunna.

AWESOME!

http://open.spotify.com/track/3FWNuDQuMM5EQedw1E00Rj
En låt som inte har med något att göra. hörde den första gången för kanske tre- fyra år sedan.
Enjoy!

När jag tänker tillbaka så är det ju ganska pinsamt, visst är det?

Daniel var så trygg. Alla tyskar var väldigt omtänksamma. Lite för omtänksamma. De höll koll på mig när jag var på toaletten. Och frågade "Wie gehts?" jag höll på att säga "FRÅGAR DU DET EN TILL JÄVLA GÅNG KOMMER JAG KASKADSPY PÅ DIG OCH DÅ FÅR VI SE HUR DET GEHTS!!!"

Ja, jag är inte så fruktansvärt smidig. Jag tyckte att the bartenders (stavas det så?) var så söta. Men jag tror att jag pratade för högt som vanligt. Daniel sa att de var gay.

 Då blev jag arg. "Nej, de är mina de är inte gay. De får inte vara det! "

Det dumma var att jag fick utbrottet vid baren. Bartenderna hör detta och jag försöker rädda situationen genom att säga "Nonono, I do NOT think you are gay, maybe you look gay but i do NOT thin you are. You are cute!"

SCORE... Malin, Malin, Malin, vad hände?

Tur att det fanns en massa omhändertagande tyskar. Vi gick därifrån.

Nästa vecka är vi lediga på måndag och vi ska ha en annan lärare. Philippe åker nämligen på semster. Till  Tyskland... Han hade visst varit i Finland också. Nästa år ska han åka dit och spy. Vi fick  lära oss att Philippe  vet hur man säger "Jag spyr, jag spyr!" på svenska såklart. Han hade som sagt varit i Finland och blivit chockad av de finska kvinnorna. Långa och blonda och spyende. Uppenbarligen hade han varit på en bar eller liknande och blivit helt chockad när han såg en fruktansvärt berusad blond kvinna sittandes på golvet. Jag tänkte att det händer hela tiden. Kolla på mig, har man ingen soptunna, ja, då blir det golvet. Han hade velat hjälpa henne, men hon hade typ dreglat och sagt något på finska. Sedan kom polisen och ville få bort henne därifrån. Philippe bara glodde.
Ett jobbigt samtalsämne om jag får säga det själv, speciellt när P. sa att det aldrig skulle hända i Frankrike. "Ja, du var uppenbarligen inte med i torsdags..." tänkte jag och skruvade på mig.

Vi skulle berätta om en vanlig vecka i våra liv. Jag fick sätta mig längst fram. De andra började fråga. På fritiden har jag alltid ridit och vi har alltid haft hästar och möjlighet att rida i skogen eller på stranden.  Jag berättade det. Då började den lille colombianen skratta och skrika "Ah, Malínö science fiction, you ride in ze forees and you say 'hi, Gandalf!' . Do you know Frodo also, oui?". Ni skulle sett mitt ansiksuttryck.

VAD FAN?

                                                                                                    Mes.

Nej, jag rider inte så ofta med Gandalf, mest med Aragorn. Och Frodo är så jävla mesig och ska jämt gå utan skor, så vi pallar inte med honom...  Philippe bara spann vidare. Tillslut satt jag tyst.

Vad skulle jag säga?

Efter ett tag började det gå upp för Philippe att jag inte skojade.

Förstod inte riktigt varför det var en sådan big deal tills Raimok berättade att i Frankrike är det WOW-faktor om man äger en häst. Totala motsatsen till Sverige. Har alla varsin häst. Finns knappt en ledig gräsplätt. Vi dekorerar Sverige med hästar. Vi har en ganska unik ridskolekultur som ger alla möjlighet att rida. Så är det inte i de flesta länder. I Frankrike måste man vara rik för att rida. Finns inte ridskolor på samma sätt som hemma i Sverige.

                                                                          Gandalf, en helt vanlig dag i skogen.

Min landlord är lite... Konstig.

Men, seriöst, slutar han inte heala mig snart så flyttar jag. Jag orkar inte med en kedjerökande healande fransman.

Ha, är detta slutet måhända, har ni klarat er genom texten och börjat andas ut.?

FINALLY! Tänker ni.

But soon, very soon, kommer ett till inlägg. Jag har mycket att förtäla.

Löv, bajs och brasor.

Ja, men då är det söndag igen. Jag sitter i mitt rum (...no shit!) och det regnar i det annars så soliga Montpellier. 

Jag svär, det är nästan alltid fint väder här. 

Jag lovar er!

Det är ändå ganska sent på året, vilket datum? Vänta... Den 24 oktober.  Ryktena från det snöiga sverige har spridit sig ner till mig. VAD ÄR SNÖ? Det undrar jag. Vad är det? Igår när jag gick på prommis blev jag svettig. Jag hade tagit på mig en jacka. Det var dumt av mig. Hade räckt med en helt vanlig tröja.

Det blommar fortfarande här. Det tycker jag om.

Oh, jag har samlat musiken jag currently lyssnar på och gjort, wait for it...a playlist on spotify. Det är galet, men jag gjorde det.

Nu ska jag länka den, kan man göra det?

Nej, tydligen kunde man inte det. Känner ni er manade gå in på min facebookprofile:

http://www.facebook.com/profile.php?id=1500131893#!/profile.php?id=650648834

Så njut av, tänkte säga franska tonerna, men det finns nog inte en enda fransk låt på min "franska playlist".

Vad har hänt mig under den gånga veckan?

Förutom att jag var så fruktansvärt inställd på att det var tisdag när det i själva verket var ONSDAG.
DAMDAMDAM! (=*dramatisk musik*)

Så fruktansvärt irriterad på alla människor som inte fattade att det var TISDAG. Mm, jag är väldigt irriterad nu i en vecka framöver, och känslig. Gråter för allt. Jag har även magvärk.  Ja, man behöver inte vara en mästerdetektiv Ture Sventon för att lista ut vad jag lider av... En gång i månaden.

Jaa,  och nu, över till något helt annat!

”Järnvägsstationer är i allmänhet ganska överskattade saker. Och järnvägar också. Åtminstone när det gäller att resa”.

Skrev ett mail till min kära fader för kanske två dagar sedan. Ja, jag bad om lite pengar, som jag ska betala tillbaka, mamma.  I slutet av veckan, MAMMA!

Jag skrev väl att jag hade det bra, att jag inte förstår någonting och att jag skulle leva mongofattigt den här veckan. Och, ja, jag bad även om pengar.

Vad är då min kära faders email-adress?

Tyckte jag var väldigt smart som skrev bengt.ask@.... Jag väntade och fick inget svar, så varningsklockorna började ringa. Jag gick in på hans facebooksida och hittade hans riktiga adress.  Ja han har facebook okej, ni har namnet, det är bara att bli vän med honom. Min pappa addar alla. Även arabiska män som inte kan engelska, men som har duvor som profilbild. Jag är rädd att pappa kommer bli utnyttjad. Har tagit upp det med honom, men han säger att det är hans vänner. De arabiska duvgubbarna som inte kan engelska...

Jag mailade i alla fall samma sak till den nya adressen och fick såklart svar av min kära fader.

Så, idag fick jag ett mail (från bengt.ask@...)det stod: 

"Hej! Tyvärr är jag inte din pappa, men vill du skicka pengar till mig så är det ok. Jag bor i Saxtorp i Skåne.

Tack för ditt trevliga mail!"

Vad ska man säga?

                                                              Här bor Bengt... Saxtorp.

Jag heter inte Malin längre föresten, jag heter Malín. Betona i:et. Det går inte att presentera sig som Malin, med det långa a:et. Det kvittar vad jag säger, fransmännen försöker säga rätt EN gång, EN gång sedan går de tillbaka till Malín. Det är Malín. Ibland även Malínöö (tänk franskt så kan även ni uttala det). Ergo, jag presenterar mig som Malínö.

Bara acceptera det!

Min franska lärare säger inte Malin. Förväntade mig inte det heller. Han är så egen, och hyperaktiv. Han tänker inte på vad han säger. Vi gick igenom utseendet och kom till ansiktet. Det första han säger är att Raimoks huvud ser ut som en rugbyboll. Sedan letar han och letar bland overhead-papperna och hittar en liten flicka med tummen i munnen, hon ser mäkta bitter och ledsen ut. Han pekar på Stefani och säger "Oh, look STEFANI on overhead!" . Han sa att jag hade stora kinder. När den nya tjejen Georgiana kom pratade vi om längd.  Han hade handen kanske en meter över golvet och sa (på franska) "det har är ungefär din längd Georgiana!?" hon skämdes redan över sin längd och vägrade säga den under hela lektionen. Philippe sa "Min mamma är också kort, möjligtvis kortare än dig, JÄTTEKORT." 

Jag försökte skoja med henne. Det funkade inte... AWKWARD!

Det hade varit hemskt om inte Philippe hade gjort narr av sig själv och till och med bord, men nu gör han det. 

Hela tiden!

Alltså, jag vet inte men, tydligen så förvarar Philippe ett foto av hela hans familj i overhead-pärmen. Han har letat och letat, men det är borta. Någon måste ha stulit fotot.

DRAMA!

Men, han ger inte upp, fortfarande kollar han igenom pärmen, när vi gör uppgifter eller under pausen, kanske kanske är hans familj bara gömd under ett annat papper?  Vid dessa tillfällen burkar han skrika, mycket dramatiskt:  "MA MÈRE, MA MÉRE!!!"  och samtidigt liksom lägger han handen för munnen och kollar upp i taket.

Nederlaget är absolut. Någon har snott hans mamma, hans mycket korta Colombianska mamma...

I torsdags vaknade jag lite sent. Jag har en 30 min till skolan till fots.  Börjar kl 0900. Så, kl 0850 stod jag utanför dörren och insåg att jag måste springa. Så jag sprang hela vägen.

 Jag lät som någon som har jättedålig kondition och är sen till skolan och måste springa långt, och såklart var det rödljus hela vägen. Ni kanske tycker att det är en walk in the park. "jag springer alltid till skolan...blabla" ja, men så säger jag FUCK YOU, för det kan vara svårt att springa i Montpellier. Det är vackert här, men man vet inte om det är löv eller bajs på gatan. Det brukar bli så att jag hoppas över löven och trampar i bajset.

Rena hinderbanan!

Jag kom fram till slut. Var kanske 10 min sen.

hela veckan har jag ätit "sacristain". Såhär ser de ut...

  

Stora som baguetter och fyllda med mandel och smakar pannkaka. Så underbart gott. Det är som en baguette i tusen åter tusen tunna mjuka lager. På utsidan är den dock überkrispig. Det vattnas i munnen på mig när jag ser dem. 

Det ligger ett boulangerie precis utanför dörren till skolan. Har besökt det varje dag med Raimok. Måste lära mig att säga "Jag ska bara ha det vanliga, tack!" på franska. Så jävla grymt det hade varit. Som i filmerna.

Imorgon ska jag vara sneaky och ta ett foto på mästerverken de serverar där.

Jag har nyss startat en brasa. Älskar när det brinner. Skönt!

Lite pyromanvarning på den meningen. Jag menar i en typ kakelugn. 

Tror jag måste dricka vin med min landlord nu. Träffade hans släkting igår. Han pratade om sitt ex som tydligen var helt sjukt snygg, toppmodell och att han, vad han nu hette, tydligen är väldigt romantisk.   Mode är en viktig del av hans liv. 

UPPDATERING, UPPDATERING!
Tog just tre glas vin med min landlord. Han healade mig. Jag tror att han är riktigt full. Tror att han ska presentera mig för en medecinman och resten förstod jag inte...

Kramabstinens och indiska skor

Jag har alltid hatat Skillinge-rondellen för att den är SÅ liten. Den här rondellen ligger på vägen till skolan. COME ON, vad händer?

 Jag är i Frankrike, är inte det konstigt? 

Jag försöker skapa ett hem här, men det har inte blivit det än. Har börjar lyssna på Mystery Jets igen.

http://open.spotify.com/track/0HETCVf62jVvobBWBlyB3l 

Jag har kram-abstinens. 

Försöker krama Aninna hela tiden. När jag är i skolan och när hon jobbar brukar jag stjäla en kram, när hon står i ducshen står jag utanför och suktar. Jag tror det blir för mycket för henne. Ska krama mycket på Raimok imorgon. Det ska jag.  Men, det blir bara snabba kramar, ingen lång mysig trygg kram. Jag försöker, men... jag vet inte. Jag vill ha en kram. Och jag vill lukta på människor. Låter sjukt.  Men att bara få dra in värmen och den goda doften (förhoppningsvis).

Jag ska hitta en kramkompis.

A hugwhore?

Lite skillnad mellan kramhora och kramkompis. Ni vet när man skidar Wasaloppet, och blåbärssoppe-grejen. Det borde finnas lite kramiga människor därute så man kunde få fylla på sin kramkvot om den börjar bli farligt låg, under det röda strecket. Jag tror man slutar fungera utan kramar. Jag tror det.

När jag bodde i Enköping fick jag inte så mycket kramar. Männsikorna jag jobbade med var inte direkt av det fysiska slaget. Så jag kramade hästarna istället. Så jävla otacksamma djur. De orkar inte ens hålla upp huvudet när man ska krama dem.  UNGRATEFUL I say...

 http://open.spotify.com/track/1qIAqSCPcRkkNU8dj5pIOC

Ha, när man kommit gråtandes och hoppas på att hästjäveln ska hålla stilla hövvet så man kan gråta lite filmiskt, har man oftast blivit knockad.

C'est la vie! Som min franska lärare säger HELA tiden.

Oh, nämnde jag att han har börjat kalla oss svenskar för "Les Viking".  "Well, on aleman you say 'gut', BUT in viking, I  SIMPLY DO NOT KNOW!" Sedan rycker han på axlarna.

Får en bild i huvudet. Vi tre svenskar sitter runt bordet fullt utrustade med vikingsaker. Ni vet, hjälmen, svärdet och djurhudarna. Vi dricker mjöd och när vi går i korridoren viker vi inte av för någon. Människor måste slänga sig ur vägen, för vi är, LES VIKINGS.

              Svenskarna i korridoren, Les Vikings. vi har en rökmaskin som sätter igång så fort vi är på frammarsch.

Idag lärde vi oss, eller jag skulle lärt mig, om utseende. Jag tror jag råka säga att jag använder anti-age-kram under ögonen. Vet inte hur jag sa det, men alla gapade.  Vi pratade även om vilket otroligt stor skillnad det är att säga "ett bord" och "ett LITET bord".  Lägg det här på minnet. Ingen vill prata om bord. Men, små bord. Det är ett samtalsämne som heter duga!

Igår fick jag en" Aha-upplevelse". satt under lektionens senare hälft och drömde mig bort. Då, DÅ svarade Javier på en fråga. 

Då föll poletten ner!

Har ni sett Napoleon Dynamite?

Ni vet Pedro, Napoleons kompis?
Javier i min klass, snackar PRECIS som honom. Helt OTROLIGT. Älskar att höra honom prata. 

Det bästa jag nästan vet!

Apropå ketchup, i förra inlägget skrev jag om "TRAM". Jag skrev att det var tåg. Men, det är ju spårvagnar. WELL NOT IN MY WORLD. Jag säger tåg, som jag säger att den här symbolen <3 betyder glass. För den gör det.  Försår ni att min värld rasade samman när jag förstod efter alla dessa år att alla andra menar hjärta? Hade ju alltid blivit så himla glad över alla glassar i sms. A  little bit out of context, but hey, ICE-CREAM!

Men, tillbaka till kramarna. Nej, jag har inte hemlängtan. Vill bara ha en riktigt lång kram. Ja, så jävla lame tänker ni. Du tänker väl inte snacka om kramar under hela inlägget?

NEJ, det tänker jag inte. 

Det är svårt att gå upp på morgnarna. Det vet alla. Idag var det en av de värsta dagarna. Försov mig. Hade bråttom. Sprang ner till köket och rykte i ytterdörren. Den var låst. DAMN IT, har inte tid med låsta dörrar!  Fiskar upp nyckeln. Och undrar var jag ska stoppa in jävelskapet.
VAR?
Prövar allt och blir frustrerad. Det går inte, jag får inte upp dörren och min nyckel passar inte någonstans.

  

Oj, nu är det kris i Malinland. KRIS!

Jag har en möjlighet kvar. En möjlighet, jag måste ut, så jag knackar på Madagaskarkillens dörr.
Har jag berättat om Madagaskarkillen?
Han bor där nere, och han kan bara franska. Svårt att kommunicera. Jag står och knackar. Dörren öppnas och där står han, halvnaken, och ni vet, sådär madagaskisk. Jag pekar febrilt på dörren. Hoppas hoppas att han kan låsa upp den, han skrider fram i sina madagaskarkalsonger, checkar inte läget. Och utan nyckel och utan våld öppnar han dörren. Fattar ni, han öppnar dörren och jag står där som ett fån. AH, ville bara sjunka ner i marken, begravas av mossa och radera alla minnen. Alltså, jag hade stått och lirkat och bett i säkert en kvart för att dörren skulle gå upp. Han bara öppnade den. Han tryckte ner handtaget. Och öppnade dörren.

Han kollade på mig och jag sprang. Det dumma var att jag tänkte, rädda situationen Malin, du måste rädda situationen, så jag skrek på svenska "Jag måste springa, jag är sen!" till Pierre, som inte kan ett ord svenska, stod där halvnaken och madagaskisk.  Sa inte ens merci... Bad manners Malin, bad manners.

                                             När jag googlade "madagaskar" kom det fram en massa kaniner. 

Uh, handlade under rasten idag. Ja, men det ska alltid var någon hake.
Kan jag inte bara få betala och gå härifrån, jag ber dig DIN LÅNGSAMMA kassörska? 
Fick frågan var jag bor. "Eh, vart bor du kassörskan, jag bara undrar apropå ingenting?" hade jag velat fråga henne om jag nu kunde franska . Ja, nu kommer den bistra sanningen. Jag kan inte peka ut var jag bor på en "vanlig" karta. Jag kan turistkartan. Jag kan inte säga inom vilket område jag bor. Att säga det till henne gick jag inte med på. Ska hålla skenet uppe, jag vet vart jag bor, blink blink. Så jag pekade på ett fint blått område. "Där skulle jag trivas tänkte jag! Helt blått och sånt."

Var även och köpte indisk-inspirerade inneskor. Tänkte att jag skulle träna min franska efter en vecka i landet. Jag ska imponera med att säga storleken på franska. 

Oh la la, blowned away kommer han bli! 

Jag sa till affärsinnehavaren att jag visst det hade storlek 47. Han trodde inte på mig och tog fram ett par 37:or istället.

Vad hände med kunden har alltid rätt?

Ja, jag borde kanske lära mig skillnaden på 40 och 30. Ja, kanske, eller peut-etre som man säger här. 

Jag förstörde min egen sko i affären när jag skulle ta av den. Bra jobbat... STUPID SWEDE!

 

I tisdags var jag hemma hos Raimok. Vi lagade mat och jag fick träffa hennes franska pojkvän, Sebasti/en/an, man måste uttala det så franskt som möjligt, och deras roomie, Max.

Jag har klarat mig ganska bra här i nya landet. Jag har lyckats att undvika pussandet. Ja, tills igår. Jag blir presenterad för Max och vi tar i hand och han kommer närmare.
Freaking närmare!
Jag ser det i hans ögon, han tänker pussa på mig.

Han tänker göra det!

Jag kollar hjälplöst på Raimok, hon ser min blick och säger  "Ja, han vill pussas, bara gör det, det går snabbt." ja, this kissing thing is really gonna happen.

Dont fight it!

Den skäggiga kinden komma närmare. 2 centimeter från mig.  Jag blundar.  Jag får tre pussar. Man ska pussar tre gånger här och två gånger i Paris...? Tror jag. Raimok sa det, måste tro på henne om jag ska få krama henne länge imorn. 

Sedan kommer pojkvännen, och smak tre pussar till. 

                                                                  Googlade på "pussas" och vad hittade jag?

Väldigt osammanhängande inlägg.

Kassler och stolpar.

                                                                                      Place de la Comedie

 Helgen? Hur var den?

Den började bra, vaknade. Ja, jag vakanar, så orginellt.  Aninna, den snowboard:ande schweiziskan som bor i rummet bredvid mig bjuder med mig till  en utflykt till den sydfranska stranden. Oh la la!

Visst låter det underbart? Äntligen, äntligen ska jag få se havet. Jag som inte skådat vågor på säkert, jag menar med allra största säkerhet... en hel vecka!  Det känns längre, tro mig. Jag har alltid bott nära havet. Att alltid ha möjligheten att komma till stranden på högst tio minuter har varit en självklarhet.  Jag frågar Aninna hur vi skulle komma till stranden. Jaha... Vi ska cykla, och det tar minst en timme dit?   Gissa om jag blir förvånad. En timme, kan man bo så långt från havet? Aninna ser frågande på mig. Ja, taskigt läge, Schweiz har ingen kust.

Vi tar tåget till Corum, en hållplats. Ursäkta mig, det heter inte tåg, eller train. Det heter TRAM. Fråga mig inte varför. När jag åkte första gången i måndags trodde jag att Aninna (som jag åkte med) hade något uttalsfel. "Vadå tram? Vad vill Schweiziskan säga nu? Jaja, hon menar TRAIN inte tram. Stackare!" Jag vet. Jag är hemsk, men det är tanken som far genom mitt huvud när hon säger  "tram".  Seriöst, smaka på ordet "tram".

COME ON!

Jag har föresten en bild på ett tram. Inte nog med att de kallas "tram" nej, de envisas med att vara blommiga också. 

Vi hoppar av vid Corum och går till La place de la Comédie. Världens vakraste, jag överdriver inte, världens vackraste torg.  Motpelliers centrala torg. Kallas även l'Oeuf (ägget), det är visst äggformat. Det är så stort att jag inte känner av någon äggformighet, men säger fransmännen det, så visst!

Vi ska träffa Laura, Aninnas kompis från Schweiz vid fontänen. En underbar fontän. Det ser ut som om någon huggit ut hela Montpellier ur ett berg och kvar finns nu bara denna fontän, som man behöll för att minnas hur M. kom till. Jah...

Efter många om och men hittar vi Laura och hennes lillasyster. Hur svårt kan det vara att hitta den enda fontänen på ett torg, you tell me... det visar sig att Laura har förlorat sig själv i shoeshopping-heaven. Hon visar stolt upp ett par skor. AVUNDSJUK! Känner att det rätta kanske är att med vänsterhanden smacka henne i ansiktet medan högerhanden knycker skorna och med benen SPRINGA fort om fan..

Okej, hur var det nu med stranden? Vi skulle cykla, så var det! Uhh, hemska tanke, (det är nog bara jag som är negativt inställd) ödet är dock på min sida, för, hör och häpna, DET FINNS INTE NÅGRA CYKLAR KVAR ATT HYRA I HELA MONTPELLIER.
Ka-tjiing!
Vi tar buss till stranden. Vi tar en  buss, vi tar den mest skakiga sämsta bussen jag någonsin suttit i.  Ni vet när det inte finns någon luft i cykelhjulen, men man är dum nog att cykla ändå?  Man känner varje liten småsten, varje ojämnhet. Så känns det. Jag överdriver inte. Aninna spyr  när vi hoppar av bussen. De andra klagar.  Jag säger lite checkt  "I'm used to it." Varför? Jag har ju ont i rumpan.

Wow, havet, äntligen HAVET!

Mja, vart är havet? Var är de milslånga vita stränderna? Varför blåser det så mycket? Vart är paraplydrinkarna?

Jag ska inte ljuga, jag blev mäkta besviken när jag studsade ut genom bussen glad i hågen. När jag skådar utsikten känns det som ett nederlag. Håller på att skrika "Är det dethär ni kallar för hav? I Sverige, I SVERIGE där finns det hav, det ska ni ha JÄVLIGT klart för er!"  tur att jag inte gör det.

Vi går i kanske tio minuter. In i en stad. In i en läskig gång, typ skräckfilmsgång. Tror jag ska  bli knivskuren vilken sekund som helst. Jag mumlar för mig själv "any minute now..."  På andra sidan hittar vi stranden.  Det och stadens gamla gubbar förenade i boulespel. 

Mah, sedan ser jag en skylt som jag försöker tyda. Den stod vid en lekplats på stranden. Jag kör med fri översättning;  "Trampa EJ på lekande barn". Ungefär.

Längs med stranden är det stad. Husen nära stranden  ger mig rysningar. De ser övergivna ut. De har stora stora sprickor i fasaden, trasiga fönster och mögliga verandor. Stor skillnad från Sverige. Hus vid stranden är värda miljoner som bekant. På Österlen i alla fall.  

                                                                                             "gången"

Vi tar en kaffe, på det lite halv-skabbiga stället. Jag har fel. Det är inte skabbigt, vi sitter ute  och därifrån ser det snuskigt ut. Går man in, är det fancy-pants restaurangen.  När jag smuttar på min delikata café au lait, ser jag i ögonvrån en liten flicka med sin drake. Rättare sagt, hon har blivit besegrad av draken. Hon ser ut som en kassler. Så frustrerad hon är. Hon Kommer inte ur alla trådar. KASSLER! Jag dör  lite. Inte för att det är synd om henne. Hell no! Fruktansvärt roligt, var/är  det.  De andra utbrister "AAWEE!" jag sätter det delikata  kaffet i halsen så roligt det är. Det dröjer inte längre förrän hennes spoiler till pappa kommer till undsättning och hjälper ungen. TACK för den!

För att inte missa vår buss packar vi ihop och börjar vandringen tillbaka. Förbi gamlingarna, som visslar åt oss. How exotic, med blonda kvinnor för de gamla herrarna och deras bouleklot!

Fransmännen och deras strejker.  Säger inte mer. 

"Ja, okej you guys, vi måste brainstorma. Vad ska vi sätta i rondellen? Ett hus, you say? En SPLENDID idé. Ett hus it is! Ingen kan bo där, alla kommer undra vems lilla hus det är." E
ller så kan jag tänka mig att familjen vaknar upp och tittar ut genom fönstret.  Då kommer frågan "Eh, är det jag eller har någon byggt en cirkulationsplats runt om vårt hus?" något sådant måste det vara. BERGIS.

Två timmar senare efter ännu en busstur kommer vi tillbaka till M. Nu blir det italienskt!

Förstår inte menyn at all. Gissar lite och försöker uttala de franska namnen. Stackars servitrisen, hon är helt hjälplös och tittar på Aninna, som är så vänlig och översätter. När vi fått vårt vin kommer en servitör fram och säger något på franska. Jag ler lite och låter de andra sköta snacket. Det är bäst för alla parter.  Laura berättar, när servitören har gått, att killarna vid bordet bredvid är hans släktingar och att de hade blivit mycket glada när de såg oss stiga in. De har visst planer på att förföra oss. Yeah, they can try...

Aninna och jag går hem. Den vanliga vägen. Tågen är  sena.  Vi går. Vi passerar en bil. Killen i bilen stannar Aninna och frågar om han har kört in i en stolpe. "Ja, jo, det kan man nog säga, den ligger FUCKIN ner!!!" han frågar även om det syns på bilen... "UPPENBARLIGEN JA; DU KÖRDE PÅ EN JÄVLA STOLPE!" han slutar inte fråga. Nästa fråga var klassikern "Where are u from?" . Okej, Malin... Du är blond och kommer från Svergie, who could have guessed that. Jag svarar "Sweden". Såklart frågar han "oh, yeez you want to sit in my car?". Hell to the NO, tänker jag.  Vi går därifrån. 

Nu är det söndag. Jag knallade in till stan'. Har helt glömt bort att det är maraton idag. MEN, nu undrar jag: Vad är det för maraton där man kan, cykla, springa och åka rollerlades samtidigt. Syftningsfel. Det är INTE  en person som har rollerlades på sig samtidigt som han på något vis, samtidigt, cyklar och springer.

Nej,  vad är detta för påfund?

Det var svårt att komma fram. och jag krockade nästan med en gammal man i peruk.  Här är lite bilder som jag tog. Jag är ingen master fotograf, men håll till godo!

 St. Pierre Cathedral. På rundturen förra veckan stannade vi här. förstod inte vad guiden sa. måste göra lite research. Vid ett tillfälle var katedralen både en skola och en kyrka... hoppas jag.

                                                                            men, blommor och balkonger...

                                                    Höst i Montpellier. Och crazy-marathon. 

Hade jag älskat korv hade jag möjligen älskat M. mer än vad jag redan gör. Det finns korv ÖVERALLT. Bilden har för övrigt ingenting med denna mening att göra.

Tvättråd och äpplen.

Jag är trött riktigt trött. Sitter på mitt rum nu på 837 rue de Montasinos och lyssnar på "Je Veux"- ZAZ. Ska försöka länka den. 

http://open.spotify.com/track/6TqUKPuZxmPJzzi3aTd00F 

 

Ja, men att trötthet gör att man inte riktigt fungerar är ingen nyhet. Igår vaknade jag upp till fågelkvitter och sol. Jag liksom hoppade ur sängen. Det kändes som på film. Det var längesedan den känslan besökt mig. Tro mig, väldigt länge sedan. I alla fall, så pigg och full av livskraft. Jag kände på mig att det skulle bli en fenomenal dag. Hela franskagruppen skulle bli blowned away av min awesomeness! Jag kände det på mig.

En timme senare sprang jag nästan ut genom porten. Om ni har sett Mary Poppins och hennes stora kappsäck och hur äckligt glad och positiv hon är, då, då vet ni hur jag kände mig.  Vilken dag, vad kan gå fel?

Okej, picture this, jag i min positivitet skrider över torget med "What the world needs now is love sweet love" dundrande i hörlurarna. (så jävla cheesie)

http://open.spotify.com/track/5td7WsBur5opModo1lB1X3 

Plötsligt hör jag någon som skriker "Pardon, madame, MADAME!". Kvinnan som ropat griper tag i min klänning. "Vad fan händer, vad har jag gjort? Jag är väl inte naken? Har jag tappat mobilen igen? VARFÖR måste hon dra i min  klänning, let go woman, I say!" Kvinnan som har en man i släptåg pekar på klänningen, och vad ser jag? Klänningens tvättråd. Ja, det skulle bli värre, min kavaj var också ut och in.

Jag hade alltså ambulerat fram på Montpelliers gator, jag var i centrum nu, med ut-och -in- vända kläder. All min stolta glädje bara rann av mig. Nu blev det mer skamset småspring till skolan med ett fast grepp om klänningens tvättråd. Folk tittade lite konstigt på mig. Det var inte konstigt. Jag sprang tittandes ner i marken medan jag försökte gömma de onda tvättråden. Och tro mig, det kändes som om hela jag var ett tvättråd.

Nu undrar ni kanske vad jag håller på med. Skulle du inte blogga om din ointressanta trötthet? Jag vet inte själv faktiskt. Men antagligen var jag inte så utvilad som jag gärna ville tro, eller så var det bara mitt vanligt flummiga jag.

Ja, alla säger att jag är flummig, men tell me: Hur är man när man är flummig?

Har också fått epitetet "konstig, men på ett positivt sätt".  Jaa, vad betyder det? Jag är som jag är, men vad betyder konstig?

Okej, jag medger att jag kan vara väldigt högljudd och det blir värre när jag blir provocerad eller jag tycker något är kul. Men va?

Okej det sistnämnda borde jag kanske ändra på. Jag är så fruktansvärt dålig på att vara tyst. Klarar inte av att viska. Det går inte.  Blir så jävla pinsamt när bibliotekarierna ger en "evil eye". Som den gången när jag , fråga mig inte vad ajg tänkte på, stormade in på biblioteket i Simrishamn, pratandes i telefon, med högklackat. Kunde inte bli mer fel. Eller, jag hade 300 kr i skuld.

 Så jävla bad ass! 

Jag kände inte av bibliotekariernas vrede förrän jag gick ut. Jag svär hade de haft ett biblioteks-SWAT-team hade jag varit högsta prioritet. De hade liksom kommit från alla håll. Fast mest från taket för det är coolast.

Apropå ketchup, jag nämnde kanske att jag har en mycket angenäm utsikt från vårt klassrumsfönster. Här är den.

                                                                                        Cristine och utsikt från Salle 7.

                                                                     Vi såg en suicidal cat. Högst upp på taket, helvit.

Det har blivit så jobbigt nu, jag anländer alltid efter Katrine, till vårt klassum. Idag hade vi inget att tala om. Vi har redan talat om att hon bor med en tant som inte fattar någonting. Vad finns det mer att tala om?  Jag vet inte... Så idag låtsades jag rota i min handväska i ungefär tio minuter. Jag lovar, det hörs inte så mycket med tio min. Men, det är det. Det är min försvars ställning. Ner med händerna i väskan, nu kan INGEN röra dig Malin, good job! Annars är jag en mästare på att låtsas prata i mobil. Jag gör det OFTA. Lite konstigt. Jag vet.

Jag var och handlade idag. Mitt mission var att köpa äpplen. Ha, tänker ni, piece of cake. Men där tar ni fel!

Förra gången jag handlade glömde jag att väga äpplena. Ingen big deal kan man tycka. Det ÄR en big deal för kassörskan. Nu skulle sett hennes ansiktsuttryck. Att kunden som inte vägde äpplena inte heller kan tala franska, gjorde inte saken bättre. Jag blev, jag skojar inte, idiotförklarad. Först fattade jag inte varför hon viftade med äpplena mitt framför näsan på mig. "Crazy lady, easy with those apples!" Jag körde klassikern: "Parlez vous anglais!" Hell no she did... Istället fick hela kön hjälpa till och översätta. En mur av människor tittade anklagande på mig. "I helvete att jag ska gå tillbaka och väga frukten. In your face kassörska!" Så jag viftade på händerna och skrek "No, NO!". Äpplena var säkert snuskiga ändå. Det dumma var att när jag gick ut genom dörrarna, vände jag mig om och gav kassörskan evil eye. Jag tänkte nöjt för mig själv "Där fick hon allt, jag köpte inga äpplen...mehe!" 

Fruktansvärt barnsligt. 

Ja, borde kanske avsluta med att säga att alla fransmän är korta. Alla franska lärare i alla fall. Oh, no she didn't, drog alla över en kam. Min lärare Philippe, kan som bekant svära på svenska. Han tycker om att säga "fy fan!" men han säger "Fiiifaaaan!". Och, han säger det hela tiden. jag tror inte han vet vad det betyder. Han berättade att han var bakfull idag. Tog diverse brustabletter och våra hörövningar var på ovanligt låg volym. 

 Vi var på rundvandring i Montpellier. Fattade ingenting. Så otroligt vackert. skrattade när vår guide frågade mig något. Det funkar alltid. Om man inte gör det vid varje fråga, du verkar man galen. alltså, jag verkade galen.

Förstår inte varför det blir så långt.  Har ingen orka att läsa igenom det.

"Lätt, my ass!"

'

Tågen är blommiga och rälsen är lagda på gräset. Cyklister på trottoaren. gångtrafikanter på cykelbanorna. Man gör sina egna trafikregler i M. Om man har lust kan man lägga ut en styck madrass på gatan.

Jag har bytt bakgrund. Tyckte det blev är mäkta inspirerande! 

Som bekant skriver jag mest för att själv komma ihåg hur min tid i M. var.

Min resa började bra. Jag har alltid varit den som hetsar upp mig i onödan. Får ångest om jag inte vet precis hur allt ska gå tillväga. Har aldrig varit den som tillämpat  "den dagen den sorgen" jag brukar ta ut sorgen långt innan själva dagen"D".

MEN, hör och häpna, jag var fruktansvärt lugn på flygplatsen. Jag var in chock myself, så förvånad jag var. Även om jag fick packa om min väska inför hela air-france kön. Såklart hade jag lagt alla mina underkläder överst.
UT MED DEM BARA!
Jag tappade mitt boardincard. Fortfarande behöll jag mitt lugn. Undrar varför? Kanske för att flytta till frankrike gav mig en chans att släppa allt här henmma.

Nu säger inte jag att det är bra att väskan väger 7 kg för mycket så att man tvingas packa om. Eller, att det är bra att man tappar bort sitt boardingcard. Det som är förvånade är att jag inte fick panik och sprang runt i Köpenhamn medan danskarna försökte lugna ner mig. För inte så länge sedan freakade jag ut på Stockholm Central Station.

Jag älskar att flyga, så underbart!

I Paris var det varmt. Att Charles de Gaulle är världens tråkigaste flygplats med bitchiga expiditer gjorde inte saken bättre.  Barn, ja, det fanns barn överallt. Och,  de tyckte om min väska.
Varför kan inte föräldrar hålla reda på ungarna?
Varför måste jag få snor på min väska?
 Jag vet inte...

Väl framme i Montpellier tog jag en Taxi till  "837 rue de Montasinos". Det regnade. rättelse, det ÖSregnade. Min taxidriver var i alla fall badass, det var en nära döden upplevelse. Vilket humör, vilka omkörningar!
När jag väl kom fram till huset regnade det ännu mer. Där står jag med mina tre fullpackade väskor i mörkret  men genomblöta kläder. för att göra det ännu värre, hade jag inte fått tag i ägaren till huset. Porten var låst. Nu började dock paniken göra sin närvaro hörd. Porten var låst.

"Okej, okej, lugna ner dig för i helvete Malin! Porten är låst, det är ingen big deal. Du kommer bara INTE in. Det ösregnar. Du börjar i skolan i morgon. Och franskan, du kan inte ett ord, eller hur var det? Dina nya skinnskor ser inte ut som de gjorde igår, fan i helvete!".

Ja, you heard me, det som jag var mest bekymrad över var mina nya skor. Världens undergång. Efter ett tag av svordomar och hoppande upp och ner kom jag på den briljanta idén att klättra. Klättra över muren i ösregn. Började min klättring, skulle jag falla, skulle jag dö? Skulle, gud förbjude, mina nya skor förstöras?

Jag kom över. Knackade på dörren. Den öppnades och dör stod en 30 årig man. "Okej, Malin, nu är goda råd dyra. Säg något så han fattar varför du har brutit dig in i hans trädgård mitt i natten." Jag med min smidiga förmåga säger "Im supposed to live here... yeez?!" Jag kör inte med hälsningsfraser jag, nej. Pang på rödbetan bara!
Vid det laget hade min mascara börjat rinna. Rejält. Där stod den svenska tjejen med mascara i hela ansiktet och håret slickat mot huvudet.
Bra första intryck!

Efter ett tag förstod han. Han bad om ursäkt minst tusen gånger och gjorde mat till mig.
jag fick träffa Aninna, en tjej från Schweiz. Hon är på praktik på Instistut Europeen de Francais. Jag jublade inombords. JUBLADE! Jag slipper att gå ensam till skolan imorgon, kaa-tjing!

Första dagen i skolan...
Höll på att dö. Jag fattade inte. Jag gjorde några anteckningar när vi fick en presentation om skolan och lärarna.

Mina anteckningar:
Lundi, måndag?
12.15 ut och gå? Varför viftar hon på handen...
08.30- 17.00 ska vi verkligen gå i skolan så länge.
la plage, say WHAT?
något om knappar.
ost?

Ja, men ungefär. Jag frågade sedan Raimok, en svensk tjej, om vi skulle ut och äta ost. Det skulle vi inte... tyvärr.

Direkt efter hade vi lektion med Philippe. Jag kan nog påstå att Phillipe är den bästa läraren jag någonsin haft (och den hetaste). Han svär mycket, springer omkring i klassrummet, skrattar åt oss, ger os high-five, gör konstiga ljud och sätter sig alltid mitt på bordet. Han brukar skrika "Helvete!" (på svenska) när jag gör fel.  Den bästa.
Min klass består av 4 andra personer:

• Raimok, svensk. Hon bor i M. med sin franska pojkvän. 
• Stephanie, tysk 23 årig och bor i värdfamilj. Ser tysk ut.
• Javier, vilken överraskning att han är spanjor. Tror han är 40.
• Christine/a, jag vet inte riktigt vad hon heter. 50 år. Är från Schweiz och otroligt snäll. bor med en gammal tant nu i 4 veckor. Vi brukar prata om att tanten inte förstår engelska och att det inte finns internet hos henne. 

Första lektionen kickade jag ass på alfabetet. Hur svårt kan det vara att plugga franska?
Tji fick jag. Ju fler lektioner man har desto jobbigare blir det. Första lektionen var jobbig, men jag trodde det skulle gå ganska lätt att läsa franska.
Lätt, my ass...
Andra lektionen kände jag mig fruktansvärt dålig.
Idag, tredje lektionen. Vi hade fått läxa. En stencil. Vi skulle även kunna presentera oss själva och våra föräldrar. Vad de arbetar med, hur gamla, när de är födda, vart de kommer ifrån, var de bor.

MEN VAD FAN?!

Det var så jag kände när han rättade min stencil och förklarade att jag hade fel. Jag hade fel på nästan allt.

"JAG ÄR FUCKING' KÖRD!"

Ni vet, man förstår inget. Man hetsar upp sig, och blockerar allt, tar inte in ett dugg. Min frustration växer när jag ser att de andra får alla rätt på sina äckliga snusk stenciler, de har säkert fuskat... Säkert!
Vi går vidare till en hörövning, tanten på bandet läser en text och säger lite siffror. Vår uppgift är att skriva ner siffrorna. Till min stora förvåning visar det sig att jag KICKAR ALLAS ASS på just siffror.  Fast, vad ska man med siffror till om man inte kan göra sig förstådd?
Fick en high-five av Philippe i alla fall. Det har jag varit lycklig över hela dagen.
Sedan gick det utför. Inte med dagen, utan med lektionen. vi går från 09.00-12.15. Jag är helt slut efter skolan. Klarar inte av att tänka.

På väg till skolan.

Jag går oftast till och från skolan, ha, nu lät det som om jag bott här i flera veckor. Jag går mycket. Montpellier är så fruktansvärt vacker. Ni kan inte föreställa er. Små Små gränder, med affärer precis överallt. Och de mysigaste kaféer ni kan tänka er. Var och en med sin specialitet. Höga gamla hus med, stora stora fönster.



På kvällen efter vår tur runt Montpellier. Fattade inte vad guiden sa och skrattade bara när han skrattade. Det funkade bra.


Alltså, jag vet inte, det är något med stadsborna och deras balkonger. Jag  visste inte att man kunde få plats med så många växter på en så liten balkong. Så fort de har en ledig plats på balkongen, dit med en blomma. Ibland ser man inte fönstret för alla växter. Det är vackert. Borde lägga upp lite bilder. Har en otrolig utsikt från klassrumsfönstret. Vi har lektioner i en gammal gammal stenbyggnad med stora fönster mitt inne i stan.

Jag orkar inte skriva mer nu, tror jag. Det blev fruktansvärt långt.