Sista inlägget för i år

Då är vi inne på det sista inlägget för det här året.
YES!
Kaa-tjiing- KAKA!
… och där fick jag en kaka. OMNOMNOM.
Seriöst, ska jag dra den vanliga refärngen “Alltså, är det bara jag som tycker att året har gått VÄLDIGT snabbt?” nej, skippar den. Den frasen är vi så sick off. Vill stabba folk som säger så. Ja, jag har våldsamma, mycket våldsamma tankar.

Just nu sitter jag på “Charles de Gaulle”, flygplatsen I Paris för er som undrar.
Varför sitter jag här och skriver?
Jo, det ska jag berätta för er. En vanlig människa kan missa planet en gång. “Alla har gjort det någon gång…” typ. En människa som Malin aka moi, missar planet två gånger. Bara för att vara värst. Kände att jag skulle visa er alla hur en “cool” människa agerar.

Ni kommer ihåg förra inlägget hur korkad jag kände mig?
Inget, det är inget mot känslorna nu. Nu ska jag till och med spendera natten här. I Paris, på flygplatsen I en stol eller liknande. Fajtas mot snoriga bebisar och män som aldrig har hört talas om Sverige. Jag: “You know Germany? Well, Sweden… Sweden is the BIG country north of Germany…remember?” . Ja, good luck med den Malin. Och jag får lov att höra den ljuvliga musiken när tanter I skinnbyxor går förbi. Underbart, absolutely smashing.

Känns som jag aldrig kommer bort från Frankrike. Frankrike har ett fast grepp om mitt “öde” om man nu tror på det. Eller så är det så enkelt att jag är klumpig.

För att protestera lyssnar jag bara på svensk musik. “HAHA, där fick ni era franksa jävlar, aaah, kolla på mig och min svenska musik!”. Till saken hör att jag har hörlurar, ingen annan hör något… nej.
Kör lite klassisk Håkan:

http://open.spotify.com/track/4DqB04NGstjlG4lRcS8Fg2

Känns konstigt att komma tillbaka till Svearike, landet utan bajs på gatorna. Det borde vara HELA Sveriges slogan. “The country without poo on the streets”. For the win. For the win.

Det är mycket poliser och militärer här. De har stora gevär och viftar omkring på dem. Mja, de kanske inte viftar så mycket, men de har stora gevär. De går förbi mig och kollar suspekt på mig. Som tur är att jag har gömt mina kärnvapenplaner, mycket mycket väl.

Tycker om flygplatser.
Oh, you didn’t see that one coming, did you?
Jag tycker om människor som ska någonstans. Tycker inte så mycket om personalen dock. Arroganta.

Fan, spillde precis yoggi på datorn. Vad göra?
Aaaa, i'm gonna go bananas, den är klibbig och torkar SKITsnabbt.

 Detta blir som en minut för minut- blogg. Jag har internet här, obviously, men vilka problem jag står inför. Ska jag dricka kaffe och gå till caféet och bring all my stuff there. Nej, börjar snart hyperventilera.
I NEED A BAG!

Det är ingen som stör mig, de tror att jag gör något ytterst viktigt eftersom jag har en massa kollegieblock runt omkring mig och har Word öppet.
Detta är ett äventyr för mig. Ska jag kanske satsa på att dygna?
Ni vet, vara uppe hela natten och ta planet hem vid 14:00 och… NEJ, det går jue inte. Måste sova någon gång. Hanna har sitt “Welcome home” party. Får ej missa.
Undrar om hela den här “dygna” grejen kommer funka. Känns lite riskabelt.

Inget känns riskabelt när jag har fått mitt kaffe.
Jag är inte riktigt konsekvent med allt. Måste försöka hålla mig till samma linje.

De senaste dagarna har varit great. Den här gången var jag mer mentally prepared for Sweden. I onsdags sov jag på golvet i en hotellkorridor. De hade jue en sådan häran heltäckningsmatta. Först var det lite obekvämt, men med lite fylla och önsketänkande började vi liksom trivas där i korridoren, utanför rum nr. 566. Det var jag och min bästis. Han stavar visst sitt namn “Hadrien” och uttalas “Adriiaaa”. Han heter alltså inte “Adrien” som jag sa i förra inlägget.
Vad är det med fransmännen och deras stavning?
Klockan 5am öppnades dörren och Edita kommer ut och frågar “Har ni varit här länge?” jag svarar “Nej fan, bara 5 minuter, ingen fara, ett sant nöje skulle jag säga…”. Verkligheten var en annan. Hadiren walked me home till mitt nya hem i Editas hotellrum. Det var långt och jag kramade träd. Sedan skulle vi försöka  att ta oss in i hotellet. Stod och tryckte samma kod femtielva gånger. Vi kom in tack vare en gammal man med resväska. Ja, så var det det här med rummet. Vi kom inte in. ringde, knackade, ringde till Editas telefon. Vet inte vad hon hade druckit, men det var BAD hon sov, det gick inte att rubba henne ur något. Vi insåg snart vad som höll på att hända. Skönt, spendera natten på golvet i ett hotell, kunde inte önska mig något skönare!  Äh, det var ganske nice actually.

Någon gång ska vara den första, right?
Hadrien luktade pannkakor. Ja, jag luktar på folk. Låter helt fruktansvärt mentalsjukhus sjukt. Jag säger det inte till dem… Heeh, för det hade varit ännu värre. NEJ, klart jag inte säger det, speciellt inte när jag är full. Skulle aldrig få för mig att göra något sådant. Heeeh.
Vi var utanför i kanske 3 timmar.

Nej, tillbaka till nutid. Det är inte kul att dygna längre. Jag är trött. Drack faktiskt kaffe och jag har en cola.
Vad mer behöver kroppen?
När tar koffeinet över?

Snart måste jag byte plats för att ladda datorn. Har gått fruktansvärt mycket idag. undrar varför jag inte tar en sådan vagn man har väskorna på. borde göra det mer.
Utnyttja vagnarna!

En timme senare... hittade inte de förbaskade vagnarna, men alla andra verkar ha "kontakter" så att de får tag i var sin vagn. Ibland två.

En sak hände precis. Lite trauma på detta. Jag var på toaletterna här, tänkte att jag inte kan se ut hur som helst när jag går runt UTAN vagn. Minding my own buisness, ni vet...som man gör. Speglar mig lite. Tar lite nattkräm på kinden. Packar ihop. Går mot öppningen.
MEN VAFALLS!?
Öppningen är stängd av en metallgrej.
Vad ska hända, ska jag spendera natten på toan?
Ska jag skrika i högan sky?
Ska jag försöka bryta mig ut med mina icke befintliga jedi-skills?
frågorna var många och Malin fick inte panik men hon stod länge framför objektet som hade blockerat hennes väg. DÅ ja då, ropas det från en toalett och världens minsta tant stiger ut. Wow, säger Malin när pygmé tanten stiger ut, och det känns som om någon sjunger "HALLELUJA!" och så lyser det över henne. Hon räddar Malin.
SAVIOR!!! (<--- antalet utropstecken säger att detta var riktigt hemskt och glädjen över räddandet, enorm)

I will keep you folks updated om min vistelse på världens tråkigaste flygplats. OVER!

Jag tänkte köra en liten update.
jag har varit vaken i 26 timmar nu. det börjar kännas lite jobbigt faktiskt. speciellt eftersom jag inte orkar säga "Pardon?!" när jag inte förstår franskan. Jag gissar och hoppas på det bästa. det var precis en gammal tant som skrek på mig och viftade med sina tjocka armar, som var klädda i något blommigt. jag sa bara "OUI OUI OUI!" och det löste sig nog. Har inte sett henne sedan dess. Har även införskaffat morgonkaffe från café "Paul". Seriöst, världens sämsta namn.
PAUL? 
På ett café?
Det är en populär kedja här i Frankrike och de har de mest delikata pajerna. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Hmm, jag börjar bli riktigt irriterad nu. Snart är måttet rågat. kommer det en till ung fram och lägger sina små fingrar på mina ägodelar då, då kommer jag ställa mig upp och skrika "I CAN TAKE THIS NO MORE!". Antagligen kommer jag springa iväg och vara sådär härligt dramatisk.

Mitt plan går om 6 timmar och incheckning öppnar om 4.
YES!

Sitter i en annan terminal. Det är ungefär tio mil till min, 2B. Ska lägga vantarna på en vagn sedan. Tycker om F terminalen. Den är bra. Sov här och har gjort mig bekant med toaletten. Mycket angenämt.

Jag ljög, jag sov inte alls. Jag hade LOTR-marathon med mig själv och ibland kollade jag på "Charlie the unicorn" på youtube.  Jag skrattade högt av övertrötthet och koffein-chock och väckte gubben bredvid mig. Han såg sur ut.

Jag var vaken ungefär 30- 40 timmar. Den enda gången jag nära att sova var klockan 10 på morgonen då jag satt på en stol och väntade på att incheckningen skulle öppna. Jag lutade mig framåt och halvsov med munnen halvöppen och dreglade på min stora resväska. Detta i  en lång och stor korridor där alla går igenom för att komma till de olika terminalerna.

För att göra en lång historia kort så kom jag med planet (YES!!!) men hade lite problem med incheckningen. Ja, den här situationen innehåller gråtande i köer och fransmän som klappar en på ryggen och en timmes försenat plan.

Väl i Sverige, i Ystad, där jag skulle möta upp min familj får jag låna Sofias telefon (träffade kära Sofia på Malmö Central, YES!) för att ringa till mamma.

Slår numret i Sofias telefon "Malins M nummer" står det. Dertta är samtalet:

-(Man) Ja, det är Martin här.
-(Jag, mycket förvånad. Till saken hör att jag har en kusin som heter Martin. Jaha, tänkte jag, Trevligt att Martin som jag oftast träffar en gång om året på julsammankomsten är med och möter mig. Festligt men mäkta förvånande,) Men, DU ÄR INTE MIN MAMMA!?
-(Martin tyckte tydligen att min kommentar var udda,) Neehj... det är jag nog inte... ehh...
Just då tutar en bil
-(Jag) Var det du som tutade precis?
-(Martin ÄNNU mer förvirrad och med ett uns av skräck i rösten) Neehhj, men jag kan köra.
Min syster kommer springande och kramar om mig.
-(Jag, chockad över den plötsliga systern och glad att jag pratar med Martin) Nej, men inga problem Martin, NU vet jag var du är. Vi kommer nu!
Jag lägger på.

Anländer till bilen och tittar undrande omkring. Jag frågar mamma varför kusin-Martin är med och möter mig och varför han kör. Mamma kollar på min oförstående. "Nej, Malin, det är jag som kör och vi har ingen Martin med oss..."
Äh, jag vet inte vad ni säger, men vilket nederlag. Kände mig sviken av kusin-Martin
Alltså, jag har stått och snackat med en vilt främmande man och sagt att jag vet var han är och nu kommer jag. Han måste tror att jag är en psyko-bitch. Han kunde med all säkerhet inte sova den natten. Orden klingade fortfarande i hans öra "Jag vet var du är... VI KOMMER!". Stackars den lilla Martinen.
En annan sak, är det inte ytterst konstigt att Sofia hade en främmande mans nummer under namnet "Malins M Mob?

Skönt att veta att det inte bara är i Frankrike som jag gör faux-pas utan det håller i sig i Sveriga också.

Nu avslutar jag för detta året, men jag kommer börja skriva igen SÅ fort jag anländer till baguetteland, Gott nytt åt och sådant mesigt.

Vin, toaletter och french guys

Det har hänt mycket de senaste dagarna. Tro mig ingen underdrift. Ja, jag ska faktiskt berätta för er, after all, that’s what the blogg is for.

Jag är upprörd. Plötsligt har alla franska män skaffat haandväska.
Whats that all about?
Jag förstår inte. Ni kanske tror att det är en typ skinnväska i vanlig storlek, men där tar ni fel. Det är en liten liten väska ofta från något märke som Gucci, Armani osv. Denna lilla väska hängs om halsen och I den har man sina manliga saker… tror jag? Det ser så dumt ut, det är inte hela männen-bär-handväska, utan hur fult de använder den.
Men förstår ni?
Den hänger runt halsen precis som de var några medelålders tyska turister vid Grand Canyon. Turister med kameraväskan runt halsen, alltid redo.
STÅR INTE UT!
Ni vet när man upptäcker något och inte kan sluta se det?
Så är det för mig och det är så fruktansvärt många handväskekillar överallt.

Nej, nog om detta besvärliga ämne. Nu ska jag förtälja om alla människor man träffar här I M.

Jag skulle egentligen åkt hem I lördags, men det blev inte riktigt så, varför inte?
Jag missade mitt flyg. Nu tycker jag att det är skönt att få vara I M. några dagar till, men på morgonen när mitt alarm inte ringde höll jag på att dö. Kände mig så urbotat KORKAD. Höll på att bryta samman när jag ringde pappa. Hade min dotter gjort något så dumt hade jag sagt “JÄVLA DOTTERSHELVETE!” hmm, mina föräldrar kanske sa det efter de lagt på… hmm, ja, man vet aldrig. De var dock ytterst hjälpsamma.
Ja, men då har man väl tid att gå ut med kompisarna då… Har varit ute varje dag sedan torsdag.
Vad hände I torsdags?

Jag förstår inte riktigt varför vi gick ut, en torsdag liksom. En onsdag absolut, men torsdag känns lite mobbat. Vi började I alla fall kvällen på “Café Joseph” (de har en faceboooksida) med lite drinkar och människor från Schweiz. Anna, spanjorskan, har en kompis som heter Isabell. Isabell är underbar, men hennes kompisar är vad jag skulle säga FREAKING DÖDSTRÅKIGA OCH UTAN SOCIALKOMPETENS. Jag försökte och försökte prata med dem, skoja med dem, skåla med dem. Men, de ville inte prata med mig, nej. Mitt säkra kort, att imponera med mina tyska- skills fungerade inte heller. Ergo: jag sket I dem. Pratade med “vårt” gäng istället. Ja… och alla personer på toaletten…och I baren… och bordet mittemot… och vakten. Ingen nyhet att när jag blir lite på kanelen så blir jag übersocial.
Varför inte, brukar jag säga?
Alla nya kompisar skriker “Maaarrrrlin, you crazy!” min tyska kompis. Hon uttalar Malin med ett “r” = MARRRLIN. Exotiskt.

Jag blev bjuden på en drink och helt utan förvarning började killen prata om geografi. Jag tänkte “Alltså, detta är för lätt, han kommer bli blowned away av mina geografi kunskaper.” så jag säger till honom att han ska testa mig på huvudstäder I Europa. Jag säger bara, MISSTAG. Fel på allt. Han måste tyckt jag var retarderad. Först säger jag att jag kan allt och att jag hade alla rätt I skolan (varför drog jag upp ett jättegammalt prov?) och sedan svarar jag fel på de lättaste. Äh, gratis drink.
Sedan bytte jag nummer med en jätte vacker tjej. Jag sa det till henne också, och kramade henne och sa vi MÅSTE träffas igen.
Linh chi berättade att hon var lesbisk och stötte på mig. Jag bara, men what the hell, hon är skitsnäll. Träffar hemskt gärna henne igen. Jag förstår inte varför alla tror att folk stöter på en bara för att de är snälla. Linh Chi tror att alla stöter på en hela tiden. Hon är kul.
“Joseph” stängde vid 01:00.  En spanjor som jag träffade på toaletten sa att vi borde hänga med till ett dansställe som jag inte kommer ihåg namnet på. Men, sedan var det några andra killar som sa att det sög och att vi borde gå till “Opera”. Eftersom opera-killarna var roligare än spanjoren, var valet enkelt. “Opera” visade sig vara en väldigt popular club/bar-thing. Killarna beta lade 10 euro, tjejerna kom in gratis.
JÄMLIKHET for the win!

“Opera” var bra. Toaletten där var full av coola och schyssta tjejer. Jag träffade en tjej som utnyttjade en rysk kille vid namn Dimitri, big time. Hon sa till mig “He’s SO rich, order whatever you want, do you want expensive champagne?”. Hon upprepade meningen “He’s SO rich!” femtielva gånger. Precis som det skulle få mig att beställa något eller stanna kvar.
NEJ, hell to the no, jävla gold digger!

Kvällen slutade dock bra, utan ryssar och gold diggers. Efterfest hos fransmännen. Hade mycket svårt med deras namn. Kommer bara ihåg att en hette “David” de andra kallade jag  “French guy”, “French guy 2” och “bihanget”.

På fredagen gick vi till baren “Baron Rouge”. Det var vanliga gänget plus en ny Korean och en fransman. Jag hade tråkigt. Ja, tråkigt ända tills fransmannen kom. Toaletten var så liten att man kunde inte få kompisar där.
HA, mitt nästa offer blev fransmannen!
Han hette Adrien (Adriaaaa, uttalas det). Han visste inte det då, men vi skulle bli bästisar.(Fy vad läskig jag är)  Koreanerna hade sedan bestämt att de ville dricka vin i en lägenhet, men det ville inte jag. Så, jag och Sarah och Linh Chi gick till “Café Joseph” och drack thé. Fick inte med mig Adrien, han var fortfarande lite rädd för mig.
Efter théet gick tjejerna hem, men jag följde med fransmännen från torsdagen. Adrien hade ändrat sig och följde med mig. Fast, han var jättefull och jag fick förklara för fransmännen att han var min bästis.  De kollade konstigt på mig och den fulla 19 åringen som jag tog hand om. Vi gick till “Opera” IGEN. Undrar om fransmännen vet att det är bra med förändringar. Underbara Adrien kom inte in. Så, jag var ensam. Först ville jag bara dö, fattade inte vad de sa.
TALA SVENSKA!
Ni vet, ibland möter man personer som är otroligt snälla och omhändertagande. Jag hade tur och gjorde det I fredags. En av fransmännen såg att jag verkade lite ensam inne på “Opera”. Så, vi började prata och det var PRECIS vad jag behövde. Efter det kände jag mig fri och som mitt vanliga jag igen.
Had a great time!
Överraskningen kom när jag såg att en av lärarna från skolan var där. Jag sa att hon var vacker och borde vara typ en business woman.
Eh, Malin, va?
Då blev hon glad och presenter mig för en massa män.
Gick hem tidigt, skulle faktiskt flyga hem nästa dag…

                                                  Sökte på "missa flyget" fick upp honom...





Nästa dag missade jag flyget.
Mycket angenämt. Mitt Fysiska tillstånd I lördags var inte på topp, ska jag tala om för er. Jag låg I sängen hela dagen. Kunde inte röra mig. Tänkte “shiet, jag är hungrig, får något att äta… eller, nej, men FAN, då måste jag röra mig. Faan…”. Det blev dock ännu en utekväll. Först var vi på en irländsk pub, Fitzpatricks, det var Lihn Chi, jag, Adrien (min nya bästis) och Jeremy (vem nu det var, no idea). Jag och killarna gick till “Panama” ett dansstället. För det mesta trevligt, men I lördags var det bara meat-market. När man är svensk och blond, det kvittar om man är vacker eller inte, så blir det alltid “Tu es suedoise?” (är du svenska).
ÅH!
Jag orkar inte med det längre. Efter tjugonde gången sa jag att jag var en man. Men, jag tror inte de förstod min franska. Trött på Panama.
Fick ett sms av French guy som sa att det var VIP på “Opera”. Sagt och gjort, vi gick dit. Bara jag kom in. ja, men VIP är aldrig fel.
Har dåligt samvete för att jag lämnade Adrien och Jeremy, hmm, mest Adrien för han är bäst. Träffade en australienare och jag kände bara “THANK GOD, SOMEONE WHO UNDERSTANDS ME!”
Frågade vad han gjorde I M. Han var på semester. Semester I 8 månader. Han vaknar upp kl 17:00, äter och går ut med kompisar. VARJE DAG. Han vet inte när han ska tillbaka till Australien heller. Jag bara punkt punkt punkt. Vad ska man säga. Jag visade I alla fall honom mina dance-moves. Han tyckte inte att de var sexiga. Fattar ni vad jag har arbetat med dem, tränat varje dag. Jävla brat, tänkte jag.
Vad FAN är det för fel på “grävskopan” eller “mjölka kon”?
Nej, seriöst, jag förstår inte…
Jag kan inte dansa snusk-dans så bra (eller sexy-dance). Men mina moves har funkaat bra hittils.

De spelade jättegammal musik och helt oprovocerat spelades en låt från “Grease” fransmännen went bananas och försökte sjunga med och dansa snuskdans.  Jag och Austrailen guy kollade på varandra och på fransmännen som försökte sjunga med… Så var det dethär med engelskan… Jorååsaatteeh… vi försökte få de andra att förstå vad de sjöng. Jag var Travolta och han var Newton John.
Föresten, att säga “word” är SÅ ute. So last season. Bara så ni vet. Pinsam tystnad om ni använder det ordet igen, I can tell you. Been there done that liksom.

Nu ska jag gå och köpa vin, det är Sahras sista kväll. Jag är stammis på lokala kiosken. Ägaren måste tro att jag är alkis. Första gången jag var där frågade han hur mycket jag kunde tänka mig att betala. Jag sa att ungefär 7 euro. Tyckte det lät billigt och bra. Hans reaktion var “WOOOOOOOOOOOOW!“ han trodde jag var någon sorts gourmand. Vin är väldigt billigt här. Nu betalar jag högst 30- 40 för en god flaska vitt vin.

De senaste dagarna har jag gått in där och frågat efter något vin och han hjälper mig alltid och jag får alltid gratis choklad. Han vet precis vad jag dricker och tar alltid fram mitt favoritvin.

kusselatter, vin chaud och flowerboys

                                                       Vägen till skolan. (Morgon)

I det här inlägget tänkte jag nog köra en typisk utvärdering. Jag lovar att den inte kommer bli så unbelievable boring like in school. Nej, jag ångrar mig jag lovar inget. Det blir bäst så… tror jag.

Jag har bara ett par dagar kvar här i vackra Montpellier. Det känns mäkta mysko. Jag kommer ihåg den första veckan att jag tänkte “Jag undra hur min sista vecka kommer vara…” trodde aldrig att den här sista veckan skulle anlända. Men, nu är den här, eller jag är mitt i. Tiden har gått rysligt fort. Sista veckan känns bara bisarr.

C’est trés bisarr!
Gör den inte alltid det, fort inte bisarrt?
Tiden, ja tiden går fort när man tänker tillbaka. In the heat of the moment kan det gå något så fruktansvärt långsamt. 

 Jag går förbi det här caféet varje dag på min väg till skolan. Varje dag sitter det en man där som alltid har en cykelhjälm liggandes på bordet framför sig. Han går alltid 08:50 när han har druckit upp sitt kaffe. Jag går förbi honom varje dag. När han inte är på där vet jag att jag är försenad till skolan.

Jag börjar även bli stressed. Framförallt eftersom jag måste hitta en genomskinlig plastpåse för flygresan. En återförslutningsbar en-liters påse. Jag ska ägna hela dagen åt att hitta den. Om det så ska kosta mig allt jag har, så ska jag hitta den. Kanske tar med mig en och annan spanjor för att få lite adventure touch på det hela. Kanske…

Malin, this task has been appointed to you, if you can't make it, noone can... "The fellowship of the findind of en återförslutningbar-plastpåse"

(My mission is completed. Jag hittade plastpåsen. Det var svårt, det var det, men nu kan jag äntligen vila.)


Älskar denna låten. När jag hör den ser jag mig själv gåendes ner från en enorm gammal trappa pyntad med diverse julsaker. Jag ser renar med glitter på och julgranar och en massa paket ÖVERALLT. Så går jag, NEJ, skrider ner från trappan och alla är snuskigt lyckliga.

http://open.spotify.com/track/3kshGeGV7k8JBJFgKhH0uO

Julen, för snart är det jul. Hmm, när jag tänker efter så tycker jag mest om förberedelserna för julen. Bakningen och glöggandet. I fredags när vi var ute och festade stannade vi vid en av de suspekta julbodarna och drack Vin Chaud (varmt vin). Jag, som kan vara ganska korkad, trodde att det var som glögg. Glad i hågen beställde jag. Försökte fråga efter russin, men de förstår inte att man måste ha russin till glögg. Jag smakade. 

Nej, men FYFAN, det var äckligt!
Jag rådet er, köp inte varmt vin från någon liten vit bod I Frankrike.
GÖR DET INTE!
Negativt snusk I say. NEGATIVT.
Gav min till Editha, som föresten är en ny tjej I vår klass. Hon kommer från Slovakien och är underbar. Uppenbarligen är hon bättre än mig på franska.
Vi har fått en ny lärare, Joanna. Ja, en till ny lärare. Tycker om Joanna. Vår grupp har utökats. Jag ska försöka beskriva person Erna.

• Raimok (ni vet allt om henne) svenska och underbar

• Editha, från slovakien och runt 26 år. Han en boyfriend I slovakien. Han kommer nästa vecka för att besöka sin käresta.

• Anna, spanjorskan. Behöver jag säga mer?

• En man från Tunisien, eller Egypten. Han är jobbig och skitdålig på passé compossé. Även allmänt irriteeerande.

• En man från Kazakstan. Han är runt 50. Beter sig som en liten pojke. När andra presenterarr något sitter han och snackar med tunisien-killen och ritar julgranar och hockey-klubbor i sitt block. Han pekade på hockey-klubban och sa sverige. Då sa jag att man måste lära sig spela hockey i Sverige. Och att man gör det på gatorna. Man blir utfryst om man inte kan spela. Jag dör. Fattar aldrig vad han säger. Ler och försöker prata franska, men då blir jag alltid utskrattad av honom. Vet inte riktigt vad jag tycker om honom, vill både skjuta honom och skratta med honom. Tuff call!

• Yuni, från Korea (tror inte hon stavar sitt namn så, men det uttalas så I vart fall) hon är tyst men söt.

• Angela, colombianska som har stort hår och läppstift. Hon verkar cool. Kasnke runt 40. Hennes man är en politisk flykting. Spännande indeed.

 

Ja, det är Editha och sedan våran fika sedd från sidan. KREATIVT... Not. Vi sitter på Café Joseph. Vi dricker kaffe där varje dag. Vi brukar vara ganska många, men alla var visst "sjuka" idag. JA, jag vet hur det är. Det finns en gullig servitör som kan samma fras på 17 språk. Han kan lite svenska actually.

I måndags var jag utsatt, rättare sagt, jag har varit utsatt hela veckan. Fick gå upp ett antal gånger till tavlan och böja hemska verb. Jag var som bekant sjuk i två veckor och fick inte lära mig vissa saker. Min grekisk-franska lärare säger till mig att nu är det perfekt som gäller, böj verbet!
Oh my freaking god!
Det gick dåligt.
En sak jag hatar är när lärarna säger “Mais, Malín, c’est facile!”  det uttalas såhär:

Mää Malinö, ceee faaasiilöööö! och betyder: 

“Men, Malín, det är ju enkelt!” 

Nehej, stopp och belägg, det är INTE enkelt!

Hon bad mig nämligen förklara vad man gör när man är arkeolog. Ville skrika och hoppa upp på bordet (för att göra saken riktigt klar för henne) “WOMAN, leave me alone och sluta, SLUTA säga att det är “faaasiillööö” för det är det uppenFUCKINGbarligen inte!”
Mja, det ville jag skrika. Istället sa jag “Oui… c’est facile…” och fortsatte att dunka mitt huvud I bordet.


I söndags bjöd Raimok in oss för lite lussefirande. Jag fick äta kusselatter aka lussebullar.
OH, så underbart det var, hörrni!
Max, killen som bor med Raimok och hennes kille fick smaka en perfekt lussebulle. Han tycke den var konstig och smakade simbassäng. Vilket betrayal, tänkte jag. Pratade inte med honom efter det. Spanjorerna tyckte det var omnomnom. De sa att de tyckte om dem.
Duktiga!
När jag tänker efter var det kanske för att jag blev så uppenbart upprörd när Max sa att det inte var hans kopp thé. 

Jag frågade Sebastian (the boyfriend) vad fransmännen gör under julen, vad de äter osv. Och, hör och häpna, tydligen bakar de en kaka som är stor och rund och ser ut som en vedkubb (säger man så?). Problemet är bara att den är, tydligen, äcklig. Den plockas fram på bordet, men ingen rör den. Sebastian sa att han inte kände någon som tyckte den var god, men ändå bakas den till varje jul.INGEN, verkligen ingen rör den. När Sebastian sa att han inte kände någon som åt den, skrek Max till och sa att han tyckte den var god. Han råknas dock inte efter incidenten med lusssebullen. det är ju uppenbarligen något fel på honom. (Han är jättesnäll, intelligent osv, men det där med lussebullen...)

I måndags besökte vi en engelsk bokhandel som var gömd i en av de många gränderna i staden. De hade ett utbyte mellan engelskan och franskan. Jag började prata med en fransman. Mycket intressant må jag säga. Efter en timme kom vi på att det kanske skulle vara artigt om vi presentreade oss. Sagt och gjort. Malin heter jag. Han började skratta. Observera, detta var en av de få ögonlbick jag vet/visste varför folk skrattar åt mig. Mitt namn, Malin, finns även I franska språket. Adjektiv. Jag hade själv upptäckt det. Satt och slog I lexikon en dag,  minding my own business, you know. Och plötsligt out of nowhere ser jag ordet “malin”.
Gissa vad det betyder?!
Malin: den onde, slug, slipad, smart, odygidig, ELAKARTAD
Låter för fan som en tumör av något slag.
Fransmannen, som jag kallar flowerboy (han hade ett konstigt namn, typ Florence, fast inte) tyckte det var roande. Han sa att det passade mig. Jag hade nämligen berättat att jag sällan köper sprit när jag är ute. Jag är ekonomisk och dricker före och har med mig mitt egna vin och pimplar på toaletten. flowerboy sa att han tycker om att "betala för sig". Pft, säger jag.
Jag tyckte om utbytet. Ska göra det igen när jag kommer tillbaka till M.

 Det finns en barnbok som heter "Monsieur Malin"

Jag döpte inte min blogg till “faux-pas” for nothing. Ni vet att jag har gjort ett antal kosnitga saker. Jag skäms för det mesta inte. Tycker det är roligt och jag har ofta ingen aning om vad jag gör eller att det jag gör är pinsamt. Andra brukat fill me in..
Här om dagen stod jag I tram:et. En lugn tur. Gansk många personer. Lite trångt så jag fick stå upp.  Jag vet inte vad jag tänkte på men jag släppte taget om inredningen och just så svängde helvetestramet.
Ja, vad hände?
Jag tappar balansen och börja falla. Jag kände att nu händer det, nu dör jag, nu jävlar. Försökte febrilt greppa tag i något stadigt, men hittade bara en gammal tant. Jag må vara elakartad, men jag tänkte faktiskt inte ta med den gamla tanten I fallet. Faktiskt, jag funderad på det, men det blev inte av. Jag hör även, att när jag är "in the motion" av trillandet, att alla personer i tramet skriker “AAAHH!”. Själv är jag helt tyst.
På golvet.
Ja, men så ligger jag där på golvet I det fulla tramet. Är fortfarande tyst och det känns som en evighet när jag ligger där. “Ska jag kasnke ligga kvar och låtsas som ingenting. Om jag börja “leta” efter en påhittad hårnål kommer allt passera franmännen. FULLKOMLIGT normalt.“. Tillslut får jag hjälp upp av en kvinna. Hon verkade inte tycka att det var så fullt normalt att ligga och kräla på golvet. Det värsta vara att jag hade två stationer to go. Så, där stod jag och alla kollade fortfarande på mig. Det kändes lite pinsamt faktiskt, måste jag erkänna. Not one of my good experiences.

                                                  Fan vad coolt... Min tramstation "Corum".

Jag har nog lärt mig många saker här. Till exempel att om hunden bajsar på gatan får man betala 4000 kronor. Polisen don’t give a shit. För som jag sa, det är bajs överallt.  Jag vet inte om det här är korrekt, men tydligen ger man ingen dricks här, eller så var det bara för att jag var med en snål schweiziska. Hon sa det till mig i alla fall. Jag har lärt mig att pussas. Tre pussar.
Jag har inte bara lärt mig om franska kulturen, utan många andra kulturer.  “Spanish-time” , som jag och Raimok säger. Spanjorerna kommer i alla fall 30 min för sent. Människor från schweiz är oehört punktligaa och sänder sms att man ska skynda skynda om man är 2 minuter för sen.
Man dricker mycket vin här och äter sent. Fransmännen vill inte gärna prata engelska och de flesta kassörskor, servitriser osv är mycket arroganta. Man får en suck till svar om man sääger “Oh, je suis desolé. Je ne comprends pas, parlez vous anglais?” (Oh, jag är ledsen. Jag förstår inte, talar ni engelska?) männen däremot, är glada och frågar om man är svensk…
Förutom den bitchiga servicen är människorna här underbara. Hjälpsamma. Hjälpsamma speciellt mot äldre och ja, oss turister (för det mesta).
Det finns ingen skillnad mellan cykelväg och gångväg. Alla går på cykelvägen och det cyklas på gångvägen. De verkar inte ha hört talas om “gågator” I Montpellier. Bilar och mopeder överallt på de gamla medeltidsgatorna. 

Som vanligt i mina inlägg, för att inte nämna mitt liv,blir det inte som jag planerat. utvärderingen saknas och jag har pratat om allt möjlig annat. Utvärderingen kommer någon annan dag samt en partyhistoria.
Eh, föresten, nämnde jag att det var 20 grader och sol idag?
Nej,jag gjorde nog inte det. 
Det var 20 grader och sol idag...

Halsfluss, vita bilar och bodar

Karusellen på Comedie.

Vad FAN ska jag blogga om undrar jag i denna stund... vad vad vad?

EN JULLLÅT SÄGER JAG:

http://open.spotify.com/track/09hYTWQXTpIMBggxQBmocD

(hela vår familj kan denna utantill. Blir helt till oss när vi hör den.)

                                                                  Oh, julmarknad och julgran i bakgrunden.

Sitter på rummet, precis applicerat lite härlig fotkräm på, FÖTTERNA och lyssnar på julmusik. Kollade på Harry Potter filmen idag. Jag tyckte den sög. faktiskt. 

Jag har inte varit en flitig bloggare som ni kanske har märkt... Ja. 

Men vad ska man göra? 

Hatar bloggen, den bara är där och ÄR. SÅ blir den inte rolig heller. Man bara, MEN KOM IGEN BLOGGENL SHOW SOME GODDAMN HUMOR. Men, den bara "NEJ."

Jag har också haft mycket att göra. Nej, inte skolan, men andra ytterst viktiga saker för att klara mig i det sociala livet. YTTERST viktiga.

Ja, så har jag varit sjuk i 2 veckor också.

Nej, malin, skärp dig!

Jag tycker att vi kör en punktlista som vi checkar av efterhand? 

Det blir mer förståeligt då. Lite föredragsaktigkt och småäckligt. 

• Sjukdomen (bäst att ta det tråkiga först)
• Vilken sida ska man gå på
• Skolan
• PARDAY
• Tvätt...

 Sjukdomen... DAMDAMDAM (dramatiks musik)

Jag har varit sjuk, är lite fortfarande, i 2 veckor. Inte kul. Trodde jag skulle dö där ett tag. Jag har varit så sjuk att jag faktiskt börja ifrågasätta om jag verkligen var sjuk så länge. Kommer inte ihåg så mycket. JO, sakerna jag kommer ihåg är mina apoteksbesök. HATAR franska apotek. De har inte bafucin och de förstår inte när man säger "GE MIG NÅGOT JÄVLIGT STARKT OCH BEDÖVANDE TILL HALSEN, JAG KAN INTE PRATA OCH INTE ÄTA, NÅGOT JÄVLIGT STARKT, sil vous plait!". Första försöket blev bajs. Nästa gång så skrev jag en lapp och strök under ordet "starkt" så mycket att det gick hål på pappret. De fattade inte... 

Men, hur svårt kan det vara?

Tydligen jävligt svårt. Jag har blivit arg av min sjukdom.  Men, det är i alla fall på bättringsvägen.

Min värd är trevlig. Han har gett mig konstiga mediciner. Mycket trevligt och så bra vänner vi har blivit. I och för sig har jag inte kunnat prata men jag drack vad det nu var och såg tacksam ut. Eller försökte.

Hela perioden har jag låtit som Gollum när jag har andats. Som Gollum när han sover.  Väldigt undehållande.  Och vad jag snarkat och dreglat. SERIÖST ni tycker kanske det är äckligt, men ni förstår inte hur mycket dregel, saliv och anndra konstiga vätskor som kommit ur min mun. Alltså jag hade kunnat fylla upp säkert en liter av mitt dregel, "Malins special och idag med mer jorgubssmak".

Har ätit jordgubsyoghurt i mängder. Det enda jag kunde äta. Ja... Och pulversoppa. GOURMET mat säger jag.

Fint ska det va!

Nej, jag lägger in mitt veto, pallar inte med sjukdom. CHECK!

                                                                                  KOLLA, halsfluss!

Vilken sida ska man gå på?

Ja, vad är detta för ämne?

Tog jag inte upp ämnet "män i vita bilar" i förra inlägget?

Tror bestämt att jag gjorde det. Jag blir rädd varje gång jag ser en vit bil.

Men, Malin, varför?

Jag får ta det från början. Området där jag bor är inte vad jag skulle kalla ett överklasskvarter inte alls fancy pants här inte. Trevligt, men man ska nog vara lite försiktig på kvällen. Hålla ett stadigt tag om pepparsprejen.
Första gången en kille började  snacka med mig var jag påväg hem dagen efter en fest. Han ville bjuda på kaffe men jag ville spy så det var ingen bra combo.  Efter ett tag hände det igen. Då var det en man i en (OBSERVERA) vit bil som frågade om jag ville ha skjuts hem. 
VARFÖR TROR FRANSMÄN ATT MAN VILL SITTA I DERAS BILAR?
"Yeez, you want to sit in my caar, yeez?"
Saken var den att jag ahde ungefär tio meter kvar till min port. jag hade inte lust att hoppa in i en vilt främmande bil, ja och för den delen, med en vilt mycket fransk främmande man.
"Ja, men viss, varför inte, vilken fin bil, den ser jue HELT freaking vanlig ut. NEJ, men alltså, jag bara måste sätta mig iden."
Försökte förklara dethär med de tio meterna och att jag nog kunde manage to go. MEN, han insisterade.  Förstår inte killar som inte fattar, han ville skjutsa mig. Det var ytterst viktigt för honom. Mannen i den vita lilla ordinary bilen.

STUPID!

                                                                                  Vilken sida för fan?

En dag  hände det igen och när jag satt på mitt rum efteråt och undrade och kom jag plötsligt på att varje gång jag går på vänstra trottoaren, det är DÅ det händer.  Jag lovar er, det stämmer.
Jag har gått på högra nu väldigt länge nu, kände att det var dags dör förändring. Och inga män i vita bilar eller liknande. Så underbart relaxing.
Helgen innan jag blev sjuk var jag dum nog att gå på vänstra.  Då kommer vitabil-killen igen. Fast då körde han en vespa. Vad ful han var tänkte jag. Jag anade inte oråd. Tänkte bara undvika vita snuskbilar. Jag ska inte skryta meeeen, är fenomenal på det.   

Men han saktade ner, och gissa vad?

JO, klart han vill skjutsa mig hem!

Jag var verkligen typ 20 meter från huset och sa att det inte behövdes. Han kan inte prata engelska alls nästan.

VAD TROR HAN EGENTLIGEN?

Hur skulle detta fungera?

Nej, men säg mig,  hur skulle VI kunna fungera? 

• Vi kan inte kommunicera, du kan INTE engelska och jag kan inte franksa, ganska dömt att misslyckas? 

Sedan ville han ha mitt nr. Jag körde med "ny mobil, kan inte numret, sorry måste sticka nu va..." då kommer det värsta. Han ber mig att vänta där jag är i 2 minuter för han ska hitta någon som kan engelska.

Han ber mig att vänta?

Vad fan är det?

Tänker inte vänta på någon man!

 Nej du, den gubben går inte.

Jag säger ja, och tänker "ooh, sweet revenge" (vet inte varför, kändes bra). När han åker, springer jag det fortaste jag kan i högklackat till min port och försöker låsa upp den. Var så nervös att han skulle komma tillbaka på sin lilla vespa och vara allmänt jobbig så jag tappade mina nycklar och vred om fel ett par gånger innan jag kom in. Som i filmerna. Helt grymt. Fick värsta kicken av att springa ifrån mannen.

SÄKERHET!

Idag hände det igen, skulle bara gå över gatan vänstra sidan, till TRAMET och blir stoppad igen. Jag har tillräcligt med bevis. Borde skriva en bok också, en bok om den vänstra sidan. "Den vänstra sidan" och efter med små bokstäver typ "...och den mörka hemligheten" bestsellermaterial I say!

                                                                                        Fransmän...

Fransmän vågar verkligen säga vad de tycker. Är man svenska är man särskilt utsatt. Ganska trevligt i början. Men, nu när jag varit sjuk har det varit jobbigt. Jag har ett stort behov av ensamhet. Inte ens när man är sjuk kan man få vara ensam. Jag var och skulle köra the famous yoggi, men jag blev så snurrig i kön till kassan. Det flimrade och blev nästan svart framför ögonen, så jag skrek "PARDON" lämnade alla mina saker på bandet och allt gick som i slowmotion, puttade på en tant och sökte febrilt efter  "tant och gubbe-bänken" ni vet den bänken utanför affären där gubbarna och tanterna sitter. Ja, jag hittade den och satt och chillade mellan diverse  tanter och gubbar i ungeför 30 min. Plötsligt kommer det en kille och frågar om han får sätta sig bredvid mig. "OUI, bara sätt dig.." brydde mig inte, för jag var som bekant SJUK. Sedan, sedan börjar han snacka. Väldigt söt och så, men jag är sjuk. Jag sa det till honom. Jag sa att jag var sjuk på franska, jag sa det. Han fattade inte. Sedan skrek en av hans kompisar från kassorna. Och frågade om det gick bra.

"UUUUUU!!!" , ville jag skrika och slänga melonen bredvid mig, som tillhörde en tant med vit pälsmössa, i huvudet på kompisen och sedan ta fram min påk och bara klubba ner alla. Tyvärr hade jag  inte riktigt energi för det, men det skulle varit riktigt magiskt. har tyvärr ingen påk. Note to self, måste skriva upp "påk" på inköpslistan.

Vilken sida ska man gå på, CHECK!

Skolan

Som ni alla vet har jag inte varit i skolan på två veckor. Var i skolan idag och insåg hur mycket man missar på 2 veckor.  Jag fick även reda på att jag hade halsfluss i 2 veckor. Raimok sa det, när jag beskrev mina symptom.

Fan vad hardcore med halsfluss!

Vi har hoppat upp en nivå.
YES!
Ny lärare, jag har skrikit flera gånger idag "PHILIPPE WHY OH, WHY DO YOU HATE US?"- vill ha tillbaka min sexiga colombianska lärare. Nu har vi en kvinna som pratar jättesnabbt. Tycker inte om henne. Raimok säger att hon är bra. Jag känner mig dock fortfarande bedragen, så jag måste smälta hela "ny lärare" situationen.

Amen sedan är det Javiers sista vecka. Jag tycker om Javier. Han är spanjor och ungefär 35 år. Han jobbar som ingengör och är värdlens trevligaste. Raimok, jag och Javier är ju VÄRSTA kompisarna. Vi är the origionals. Vi började i samma grupp.  Han passar liksom in i gruppen. Borde var förbjudet för honom att lämna utan att Raimok och jag samtycker. Själv åker man ju tillbaka till Sverige om lite mindre än 2 veckor. 

Fast.. jag måste ta upp detta... Javier har blivit jätteduktigt på franska. hur gick detta till. är man borta i 2 veckor får man inte veta något. 

Haha, måste berätta. Anna är en spansk tjej som började i vår klass för 3-4 veckor sedan. Jag har knappt sett henne i klassrummet. Hon är en typisk spanjorska. ALLTID sen. Hon berättade att hon behövde franskan för sitt yrke, advokat. Hon kommer för sent och läraren frågar varför "alltså... Jag var lite trött så jag tog lite sovmorgon och så missade jag ena tramet för jag orkade inte springa...". Det är sådana förklaringar. Vi svenskar kör med på den här stilen "alltså, GUUD förlåt, alltså min hund dog nästan och sedan var tramet försenat så jag var tvungen att SPRINGA hela vägen och sedan hjälpte jag en skottskadad man att komma till sjukhuset osv.". Bra att spanjorerna är sanningsenliga i alla fall. Kak-poäng till dem.
Vi kallar det "spannish-time". Ergo, bara en sådär 30 minuter sen.

Jag tycker om Anna. Hon är rolig att festa med. Och så kommer hon alltid för  sent. Det är roligt.

Skolan, CHECK!

Utsikt från nya klassrummet "Salle 2" och le boulangerie precis utanför porten till skolan. Jag är stammis. Men... det fattar inte ägarna.

Parday

Ja, de sista två veckorna har varit GANSKA lugna. Men veckan innan var insane. Jag var ute varje dag. Antingen på någon bar eller på dansställe eller en combo. Kanske borde tagit det lite lugnare om jag tänker tillbaka. Eh, kommer inte ihåg så mycket, men vi träffade ett rockband på lördagen. Jag började prata med dem. Jag pratar med ALLA när jag år ute. Det visade sig att de var från LA och hette (tror jag) "the masons". De skulle spela på söndagen och bjöd in mig och sa "bring your friends". 

And, so  I  did!

På söndagen hängde vi först lite på place de comedie, käkade lite ciabatta och drack lite drinkar. Sedan var det off till baren där LA-killarna skulle hålla konsert.  Verkigen en rockbar. Mycket angenämt. Vi fick komma in gratis, YES. Och en kille i bandet gav mig gratis vin. Alltså, jag ska säga er att det kunde inte vara godare det där gratis vinet.  Vi lyssnade på en massa andra band och gick på toa. Väldigt suspekt toa. Man hittade inte dörren. Väldigt maskerad var den. Jobbigare sedan fram emot natten efter gratis vinet. Hard time to get in. Behövde nästan kompass för att hitta dörrhelvetet.

Äntligen var det "the masons" tur. Och de, ja... DE SÖG. Jag tyckte det.

Oh, disappointed!

Ja, så vi stack hem. Skola dagen efter.

Det är visst fedepartay imorgon, onsdag. Det är välidigt många som åker hem den här lördagen. mäkta ledsamt tycker jag. Ergo, fullt ös medvetslös! Pågar pågar, motorsågar! Hacka hacka, palsternacka!
jag kommer säkert decka runt 12-tiden. Har inte ork till något nu. Fast, det är lungan. De lovade att bära mig. Taskigt läge att bli kvarglömd på en bar eller i någon fontän.

 Parday, CHECK!

Fick bara fram en massa frimurarbilder när jag sökte på the masons. Finns de på rikitgt?

Jul

De satte upp juldekorationerna på gatorna här i slutet av oktober. Och nu står det en stor stor ståljulgran och lyser på place de comedie varje kväll. Den är megastor. För ett tag sedan så stod det plötsligt en massa bodar överallt. En massa vita bodar dessutom. På rad. Jag misstänkte att de var till julmarknaden för helt plötsligt fick de tak. En dag var det en massa gubbar som målade dem i olika färger. Hundratals bodar. 

Jag vet inte så mycketo m julen här. Åker man till IKEA kan man köpa "noel suedoise" helt knäppt. Set inte svenskt ut alls. Tycker att det borde vara ett krav att kunna svenksa när man jobbar på IKEA. Det är awesome. Är man lite nedstämd och saknar sverige går man till närmaste IKEA och pratar om sina problem där. De borde ha en psykolog, eller ett par som sitter i de här visningsrummen. Man kan besöka dem prata om knäckebröd och dåliga franska apotek. 

eh, vad ska man berätta om jul? 

nej, inget mer trams nu.

Jul, CHECK!

Så, äntligen klar med bloggen. Blev lite kladdigt och tråkigt, och bilderna kommer imorn. Det kommer inte dröja lika länge till nästa inlägg förstår ni. jag kan nästan garantera det, NÄSTAN.

Hade en liten omröstning tidigare, jag och...(det är inte viktigt) och kom fram till att jag skippar "tvätt"-punkten. Alldeles för smärtsamt.

Vit päls, tvål och kolashotts

Jag sitter lite halvt bakis på mitt rum med vidöppna fönster och luftar min beiga fluff-klänning och pluggar (typ) och utanför, UTANFÖR är det svensk sommar. Det är sommar här.

Jag var inte i skolan idag.

Oh, no she didn't!

Damn right I did!


http://open.spotify.com/track/6hGysJfPg591z5fqvTYL8O

Vi var ute igår. Förstår inte varför. Borde kanske inte gjort det, men man lever bara en gång som de (vem nu "de" är) säger. 

Jag sov inte hemma, mitt TRAM (spårvagn) slutar gå vid två på natten. Hade inte riktigt orken att gå en halvtimme kl 0300 på natten i "det farliga Montpellier" som min landlord alltid säger. När jag var ute i lördags sov jag inte heller hemma. På morgonen vaknade jag av att telefonen ringde, och självklart var det han, den kedjerökande healaren. Han var visst mycket orolig eftersom jag inte kommit hem. Jag som trodde att han inte brydde sig. Ganska trevligt faktiskt. Men, det tyckte jag inte på söndagsmorgonen när han väckte mig. Då var det något i stil med "Amen, FUCK YOU, sluta vara så äckligt omhändertagande och bara sluta bry dig så jävla mycket!". Det var på morgonen, det förlåter allt. Det är min rätt att tänka så.

Vi (Lea et moi) sov (igår) hos en kille som bor i en studentlägenhet. Han heter Baek och är från Korea. Han hade en vit katt. Jag hade svarta kläder.

 Ja, det säger väl allt?

 Det såg ut som om jag hade päls.  Taskigt läge. Försökte liksom slå bort alla hår. EN OMÖJLIGHET, som ni vet.  Så, jag gick omkring med vitpäls och lätt bakis i det 21 gradiga Montpellier. Alla såg oförskämt pigga och pälslösa ut. ÄCKLIGA perfekta människor tänkte jag. Detta var andra gången det hände. Pälsen menar jag.

Det är onsdag idag va?

Hoppas det. Dagarna flyter samman. Vi var lediga i Måndags och jag förstår att det är lov i Sverige?! 

Mäkta trevligt må jag säga. 

Det var halloween i helgen, vilket alla förstod utom jag. När Lea, min nya Schweiziska kompis föreslog bio och skräckfilm tackade jag med glädje ja.

Har ni sett skräckfilm på bio?

Det kanske bara är jag som är skräckfilm-på-bio-virgin?

Det är verkligen lungan att kolla på skräckfilm på datorn. Jag blir inte rädd. Det blir jag inte. Alla andra skriker, men jag bryr mig inte. "ja, jag kollar på skräkfilmen nu va, lite slött du vet, massa demoner och shiit..." totally oberörd.

De flesta, eller alla filmer dubbas till franska. Jag tänkte att detta kommer bli en walk in the park jag kommer vara så jävla iskall filmen igenom.  Och Lea, hon kommer avguda mig. 

WOW!

Jaaa... Vad ska jag säga? Vad hände?

JAG DOG!

Jag klamrade mig fast vid Leas arm. Jag hängde i den. Kunde inte släppa taget. Hade fingrarna för ansiktet för att skydda mig mot possibla demoner.  Jag var den som skrek högst i publiken. Synd om Lea. Hon försökte liksom gömma sin arm under andra timmen.  Jävligt svårt att gömma något sådant. Speciellt för mig, jag älskar att hålla i armar, så det gick tyvärr inte Lea. Ledsen, men du skulle inte haft din arm hängande så nära mig. Får skylla sig själv att du fick kramp och blåmärken.

Efter filmen skrattade jag hysteriskt och vägrade släppa Leas arm. Jag skakade. Före filmen när vi satt och åt pratade vi om helgen och vårt alkoholintag. Vi tänkte mycket och beslöt oss för att nu, nu får det vara nog med alkohol den här helgen.

När vi kom ut ur biografen var vårt ansvarsfulla alkoholsnack glömt, förträngt, UPPELDAT OCH NEDGRÄVT!

Det blev lite vin. Lite vin. 

http://www.youtube.com/watch?v=Dg4mPJdyg_E&feature=fvst 

Som jag nämnde ovan var jag inte i skolan idag. Därför ska jag nu lära mig alla verb, ja kanske inte alla nio tusen, men 16 i alla fall. Jag ska vara fruktansvärt grym på verb. Jag ska bli så grym att jag får ett stående epitet: Malin den grymma verbböjaren. Eller liknande. 

                       Om man vill kan man köpa jetemånga vykort. Och trängas med främmande människor samtidigt.

 Den här veckan är Philippe i Tyskland. Dålig stil.

Vad gör man där? 

Nu har vi en liten fransyska som är tråkig. Vi satt med en mongostencil i tre timmar. I TRE TIMMAR, EN STENCIL.  Som inte det var jobbigt nog, nej jag hade tvål på armen. 

Kasnke ska ta det här från början? 

Vad snackar hon nu om, tvål på armen?

Ja, det blev paus, äntligen, så jag tänkte gå och "pudra näsan". När jag kom till tvätta-händerna-fasen blev något riktigt fel. Tvålbehållaren ville inte samarbeta. Jag tryckte lite hårdare, ska få ut tvålen. 

Den ska inte vinna!

Jag tryckte lite hårdare. Fan vad jag ångrar att jag tryckte "lite" hårdare. Tvålbehållaren, som för övrigt var full, gick sönder, hoppade ner på min arm och ner på golvet. Så, där står jag nu och skriker "FAN OCKSÅ JÄVLA TVÅLHELVETE!" med två liter tvål över hela kroppen. Kön utanför börja mumla. Nu, NU är det kris i Malinland. Har en massa människor utanför, lugna ner dem. Jag skriker  "No no, there's NO problem here, NO really, NO problems...at all."  Om kön inte hade annat oråd när jag skrek "FAN...." måste de gjort det nu. Man skriker inte så, det gör man inte. Man gör inte, men JAG gör.  Jag fick laga tvålbehållaren med snabba ryck och insåg att pölen på golvet måste bort, annars kommer någon att dö. Dö av en tvålfläck, inte jätte heroiskt. 

Tänk den begravningen!

Tvålfläcken blev upptorkad, men den resterande litern på min kropp var en annan femma.  Sprang ut ur toaletten och in i klassrummet. Sedan satt jag där och var hal i 1,5 h och luktande tvål. AH, finns inget mer uppfriskande än att vara täckt av tvål. Inget, men seriöst prova det. HELT GRATIS.

På en toalett nära dig!

                                                                                        Tvålen från helvetet.

Helgen var bra, det må jag säga. Lite svårt att kommunicera i början. Jag har redan berättat om filmen i söndags, jag ledsen för att stökighetsfaktorn i min blogg är hög. Hoppas att ni hänger med. Det regnade jättemycket. Trodde jag skulle drunkna. 

                                                                                           Regningt M.

http://open.spotify.com/track/5oCjF4P19NmzULVKCkQrY7

Lea ringe mig i lördags. Det var dags att äta crépes.

OMNOMNOM!

Vi skulle mötas, där alla möts, vid fontänen på Place de la Comédie. Lea var sen. Hon kom slutligen och  vi pussades (jag kickar ass på att pussa på andras kinder) och plötsligt pekar hon på en kille 5 m bort. Och han kommer närmare. Ja, han var visst också inbjuden... Hrm tänkte jag. Det roliga var att vi hade stått 5 meter ifrån varandra och väntat på samma person i en kvart.  Han hette Baek. Det fattade inte jag då. Snappade upp "B:et" men inget annat. Äh, han får heta B. Som en agent. 

Vi gick till Leas favoritstället, man äter crepes där. Lea pratar bara franska och tyska. B pratade bara franska och lite engelska. 

GUD!

Hur ska detta gå?

Jag ska inte ljuga, hela första timmen rotade jag i min väska efter något JÄTTEviktigt. Och jag drack stora mängder vatten. Har man vatten och crepes i munnen och rotar i väskan slipper man undan det mesta.

Efter första timmen blev allt bra. Vi satt där en timme till och jag fick översätta. Från engelska till tyska  och tyska till engelska så alla skulle förstå. Jag lärde mig lite franska. Det är underbart att prova på franskan ute.  Så mycket man lär sig.

Det är underbart!

Ja, sedan kom det jag hade fruktat skulle komma...

 B säger "Ska vi inte gå till "Shakespeare" (bar)?

Lea tyckte, såklart, dumma tysk, att det var en bra idé. Jag började skratta lite nervöst och Lea berätta för B. vad som hade hänt i torsdags. Ni vet, soptunnan och the bartenders...

De tyckte att det var ytters roande och vi gick dit. Inuti baren var det fullt av människor och tavlor. Men, vad skådade mitt norra öga?

En galen konstnär med färg över hela kroppen som live-målade, nej men?

Ibland tog han fram ett  gevär och skrek, smetade in lite grön färg i håret och sedan sköt han på en ballong full med färg, som var fastspänd på tavlan.

SPLATT!

Hela baren var covered med färg.

Vilket spektakel, jag drack en massa kola shots för 20 kr/st medan jag skrek med konstnären. Det var bara jag som skrek... Tror inte att man skulle skrika egentligen...

MEN, VAD BEFRIANDE ATT SKRIKA!

Sedan blev det efterfest. At B:s place. På vägen dit köpte vi vin i en liten kiosk. De kollade på "miss universum" på storbildsTV. Jävligt konstigt. Vi började diskutera tävlingen och att ingen av oss, B, Lea eller jag var från Frankrike. Det tyckte kioskägarna om. 

Eftersfesten. Lite dimmigt men mycket bra. Blev biten i tån av katten. Och, vi sov där för första gången. med all vit päls.

Jag tror det var allt. Jag tror det.
Eller, NEJ!
Ett råd, lite inte på män i vita bilar. Lita INTE på dem. Jag berättar i nästa inlägg.

                                            Shakespeare när jag gick hem i det regniga M. kl 11 på söndagmorgon.