kusselatter, vin chaud och flowerboys

                                                       Vägen till skolan. (Morgon)

I det här inlägget tänkte jag nog köra en typisk utvärdering. Jag lovar att den inte kommer bli så unbelievable boring like in school. Nej, jag ångrar mig jag lovar inget. Det blir bäst så… tror jag.

Jag har bara ett par dagar kvar här i vackra Montpellier. Det känns mäkta mysko. Jag kommer ihåg den första veckan att jag tänkte “Jag undra hur min sista vecka kommer vara…” trodde aldrig att den här sista veckan skulle anlända. Men, nu är den här, eller jag är mitt i. Tiden har gått rysligt fort. Sista veckan känns bara bisarr.

C’est trés bisarr!
Gör den inte alltid det, fort inte bisarrt?
Tiden, ja tiden går fort när man tänker tillbaka. In the heat of the moment kan det gå något så fruktansvärt långsamt. 

 Jag går förbi det här caféet varje dag på min väg till skolan. Varje dag sitter det en man där som alltid har en cykelhjälm liggandes på bordet framför sig. Han går alltid 08:50 när han har druckit upp sitt kaffe. Jag går förbi honom varje dag. När han inte är på där vet jag att jag är försenad till skolan.

Jag börjar även bli stressed. Framförallt eftersom jag måste hitta en genomskinlig plastpåse för flygresan. En återförslutningsbar en-liters påse. Jag ska ägna hela dagen åt att hitta den. Om det så ska kosta mig allt jag har, så ska jag hitta den. Kanske tar med mig en och annan spanjor för att få lite adventure touch på det hela. Kanske…

Malin, this task has been appointed to you, if you can't make it, noone can... "The fellowship of the findind of en återförslutningbar-plastpåse"

(My mission is completed. Jag hittade plastpåsen. Det var svårt, det var det, men nu kan jag äntligen vila.)


Älskar denna låten. När jag hör den ser jag mig själv gåendes ner från en enorm gammal trappa pyntad med diverse julsaker. Jag ser renar med glitter på och julgranar och en massa paket ÖVERALLT. Så går jag, NEJ, skrider ner från trappan och alla är snuskigt lyckliga.

http://open.spotify.com/track/3kshGeGV7k8JBJFgKhH0uO

Julen, för snart är det jul. Hmm, när jag tänker efter så tycker jag mest om förberedelserna för julen. Bakningen och glöggandet. I fredags när vi var ute och festade stannade vi vid en av de suspekta julbodarna och drack Vin Chaud (varmt vin). Jag, som kan vara ganska korkad, trodde att det var som glögg. Glad i hågen beställde jag. Försökte fråga efter russin, men de förstår inte att man måste ha russin till glögg. Jag smakade. 

Nej, men FYFAN, det var äckligt!
Jag rådet er, köp inte varmt vin från någon liten vit bod I Frankrike.
GÖR DET INTE!
Negativt snusk I say. NEGATIVT.
Gav min till Editha, som föresten är en ny tjej I vår klass. Hon kommer från Slovakien och är underbar. Uppenbarligen är hon bättre än mig på franska.
Vi har fått en ny lärare, Joanna. Ja, en till ny lärare. Tycker om Joanna. Vår grupp har utökats. Jag ska försöka beskriva person Erna.

• Raimok (ni vet allt om henne) svenska och underbar

• Editha, från slovakien och runt 26 år. Han en boyfriend I slovakien. Han kommer nästa vecka för att besöka sin käresta.

• Anna, spanjorskan. Behöver jag säga mer?

• En man från Tunisien, eller Egypten. Han är jobbig och skitdålig på passé compossé. Även allmänt irriteeerande.

• En man från Kazakstan. Han är runt 50. Beter sig som en liten pojke. När andra presenterarr något sitter han och snackar med tunisien-killen och ritar julgranar och hockey-klubbor i sitt block. Han pekade på hockey-klubban och sa sverige. Då sa jag att man måste lära sig spela hockey i Sverige. Och att man gör det på gatorna. Man blir utfryst om man inte kan spela. Jag dör. Fattar aldrig vad han säger. Ler och försöker prata franska, men då blir jag alltid utskrattad av honom. Vet inte riktigt vad jag tycker om honom, vill både skjuta honom och skratta med honom. Tuff call!

• Yuni, från Korea (tror inte hon stavar sitt namn så, men det uttalas så I vart fall) hon är tyst men söt.

• Angela, colombianska som har stort hår och läppstift. Hon verkar cool. Kasnke runt 40. Hennes man är en politisk flykting. Spännande indeed.

 

Ja, det är Editha och sedan våran fika sedd från sidan. KREATIVT... Not. Vi sitter på Café Joseph. Vi dricker kaffe där varje dag. Vi brukar vara ganska många, men alla var visst "sjuka" idag. JA, jag vet hur det är. Det finns en gullig servitör som kan samma fras på 17 språk. Han kan lite svenska actually.

I måndags var jag utsatt, rättare sagt, jag har varit utsatt hela veckan. Fick gå upp ett antal gånger till tavlan och böja hemska verb. Jag var som bekant sjuk i två veckor och fick inte lära mig vissa saker. Min grekisk-franska lärare säger till mig att nu är det perfekt som gäller, böj verbet!
Oh my freaking god!
Det gick dåligt.
En sak jag hatar är när lärarna säger “Mais, Malín, c’est facile!”  det uttalas såhär:

Mää Malinö, ceee faaasiilöööö! och betyder: 

“Men, Malín, det är ju enkelt!” 

Nehej, stopp och belägg, det är INTE enkelt!

Hon bad mig nämligen förklara vad man gör när man är arkeolog. Ville skrika och hoppa upp på bordet (för att göra saken riktigt klar för henne) “WOMAN, leave me alone och sluta, SLUTA säga att det är “faaasiillööö” för det är det uppenFUCKINGbarligen inte!”
Mja, det ville jag skrika. Istället sa jag “Oui… c’est facile…” och fortsatte att dunka mitt huvud I bordet.


I söndags bjöd Raimok in oss för lite lussefirande. Jag fick äta kusselatter aka lussebullar.
OH, så underbart det var, hörrni!
Max, killen som bor med Raimok och hennes kille fick smaka en perfekt lussebulle. Han tycke den var konstig och smakade simbassäng. Vilket betrayal, tänkte jag. Pratade inte med honom efter det. Spanjorerna tyckte det var omnomnom. De sa att de tyckte om dem.
Duktiga!
När jag tänker efter var det kanske för att jag blev så uppenbart upprörd när Max sa att det inte var hans kopp thé. 

Jag frågade Sebastian (the boyfriend) vad fransmännen gör under julen, vad de äter osv. Och, hör och häpna, tydligen bakar de en kaka som är stor och rund och ser ut som en vedkubb (säger man så?). Problemet är bara att den är, tydligen, äcklig. Den plockas fram på bordet, men ingen rör den. Sebastian sa att han inte kände någon som tyckte den var god, men ändå bakas den till varje jul.INGEN, verkligen ingen rör den. När Sebastian sa att han inte kände någon som åt den, skrek Max till och sa att han tyckte den var god. Han råknas dock inte efter incidenten med lusssebullen. det är ju uppenbarligen något fel på honom. (Han är jättesnäll, intelligent osv, men det där med lussebullen...)

I måndags besökte vi en engelsk bokhandel som var gömd i en av de många gränderna i staden. De hade ett utbyte mellan engelskan och franskan. Jag började prata med en fransman. Mycket intressant må jag säga. Efter en timme kom vi på att det kanske skulle vara artigt om vi presentreade oss. Sagt och gjort. Malin heter jag. Han började skratta. Observera, detta var en av de få ögonlbick jag vet/visste varför folk skrattar åt mig. Mitt namn, Malin, finns även I franska språket. Adjektiv. Jag hade själv upptäckt det. Satt och slog I lexikon en dag,  minding my own business, you know. Och plötsligt out of nowhere ser jag ordet “malin”.
Gissa vad det betyder?!
Malin: den onde, slug, slipad, smart, odygidig, ELAKARTAD
Låter för fan som en tumör av något slag.
Fransmannen, som jag kallar flowerboy (han hade ett konstigt namn, typ Florence, fast inte) tyckte det var roande. Han sa att det passade mig. Jag hade nämligen berättat att jag sällan köper sprit när jag är ute. Jag är ekonomisk och dricker före och har med mig mitt egna vin och pimplar på toaletten. flowerboy sa att han tycker om att "betala för sig". Pft, säger jag.
Jag tyckte om utbytet. Ska göra det igen när jag kommer tillbaka till M.

 Det finns en barnbok som heter "Monsieur Malin"

Jag döpte inte min blogg till “faux-pas” for nothing. Ni vet att jag har gjort ett antal kosnitga saker. Jag skäms för det mesta inte. Tycker det är roligt och jag har ofta ingen aning om vad jag gör eller att det jag gör är pinsamt. Andra brukat fill me in..
Här om dagen stod jag I tram:et. En lugn tur. Gansk många personer. Lite trångt så jag fick stå upp.  Jag vet inte vad jag tänkte på men jag släppte taget om inredningen och just så svängde helvetestramet.
Ja, vad hände?
Jag tappar balansen och börja falla. Jag kände att nu händer det, nu dör jag, nu jävlar. Försökte febrilt greppa tag i något stadigt, men hittade bara en gammal tant. Jag må vara elakartad, men jag tänkte faktiskt inte ta med den gamla tanten I fallet. Faktiskt, jag funderad på det, men det blev inte av. Jag hör även, att när jag är "in the motion" av trillandet, att alla personer i tramet skriker “AAAHH!”. Själv är jag helt tyst.
På golvet.
Ja, men så ligger jag där på golvet I det fulla tramet. Är fortfarande tyst och det känns som en evighet när jag ligger där. “Ska jag kasnke ligga kvar och låtsas som ingenting. Om jag börja “leta” efter en påhittad hårnål kommer allt passera franmännen. FULLKOMLIGT normalt.“. Tillslut får jag hjälp upp av en kvinna. Hon verkade inte tycka att det var så fullt normalt att ligga och kräla på golvet. Det värsta vara att jag hade två stationer to go. Så, där stod jag och alla kollade fortfarande på mig. Det kändes lite pinsamt faktiskt, måste jag erkänna. Not one of my good experiences.

                                                  Fan vad coolt... Min tramstation "Corum".

Jag har nog lärt mig många saker här. Till exempel att om hunden bajsar på gatan får man betala 4000 kronor. Polisen don’t give a shit. För som jag sa, det är bajs överallt.  Jag vet inte om det här är korrekt, men tydligen ger man ingen dricks här, eller så var det bara för att jag var med en snål schweiziska. Hon sa det till mig i alla fall. Jag har lärt mig att pussas. Tre pussar.
Jag har inte bara lärt mig om franska kulturen, utan många andra kulturer.  “Spanish-time” , som jag och Raimok säger. Spanjorerna kommer i alla fall 30 min för sent. Människor från schweiz är oehört punktligaa och sänder sms att man ska skynda skynda om man är 2 minuter för sen.
Man dricker mycket vin här och äter sent. Fransmännen vill inte gärna prata engelska och de flesta kassörskor, servitriser osv är mycket arroganta. Man får en suck till svar om man sääger “Oh, je suis desolé. Je ne comprends pas, parlez vous anglais?” (Oh, jag är ledsen. Jag förstår inte, talar ni engelska?) männen däremot, är glada och frågar om man är svensk…
Förutom den bitchiga servicen är människorna här underbara. Hjälpsamma. Hjälpsamma speciellt mot äldre och ja, oss turister (för det mesta).
Det finns ingen skillnad mellan cykelväg och gångväg. Alla går på cykelvägen och det cyklas på gångvägen. De verkar inte ha hört talas om “gågator” I Montpellier. Bilar och mopeder överallt på de gamla medeltidsgatorna. 

Som vanligt i mina inlägg, för att inte nämna mitt liv,blir det inte som jag planerat. utvärderingen saknas och jag har pratat om allt möjlig annat. Utvärderingen kommer någon annan dag samt en partyhistoria.
Eh, föresten, nämnde jag att det var 20 grader och sol idag?
Nej,jag gjorde nog inte det. 
Det var 20 grader och sol idag...