Rebuffy, UNO och min balkong

http://open.spotify.com/track/4mu15Vt3a1tPcYTGhM683y

Ja, vart sitter jag och bloggar idag? Jo, det ska jag säga, PÅ MIN FRANSKA BALKONG. Trängs här med alla blommor. Det är varmt, väldigt varmt. I morse när jag gick till skolan var det 17 grader.

VA?

MON FREAKIN DIEU!

17 GRADER? Det är inget skämt. Nu borde det vara ungefär 22. Just nu är det skugga på min balkong därför passar det utmärkt att sitta med datorn och blogga.

Jag har haft några väldigt omtumlande två veckor. För att göra en väldigt lång och komplicerad historia bisarrt kort. Det som hände för 2 veckor sedan gjorde att jag har bestämt mig för att bli mer seriös i skolan. Det innehöll, gråt, skrik och snor. Perfekt för en ytterst tråkig och sorglig film. 

 

Utsikten från balkongen för 2 veckor sedan, molnig dag.Nu har träden på allvar börjat få löv. 

I alla fall, jag bestämde mig för att inte hänka till stranden utan att plugga på eftermiddagen så att jag kan gå till skolan grovt bakis imorgon och ändå kunna göra mig förstådd.

Igår gick vi ut och drack ett lugnt glas vin. Först var vi bara svenskar, men efter ett tag så kom en korean och en jättefransk kille. Hur är man jättefransk undrar ni? Jo, då kan man knappt prata engelska. Mycket angenämt tyckte jag, här ska det användas franska. Det gick väl sådär. En helt underbat varm och skön kväll.
vi bestämde oss senare att gå till ”Rebuffy” . ännu en bar som ligger ungefär 100 meter från Montpelliers triumfbåge. Baren ligger gömd bland de gamla vackra byggnaderna. Själva baren är ytterst liten, men uteserveringen är något alldeles extra. Så, alltså, där ligger baren i gamla stan, mitt på terrassen står ett stort gammalt träd och från trädet hänger det en massa färgade glödlampor. Lite dansbane-aktikgt, men med en fransk touch. Helt underbart mysigt och billigt.

Ha, och vem stöter man inte på dör om inte Jean Pierre. Den killen är fan överallt. Jag vet inte vad som hände, men plötsligt sitter jag med en pichet vitt vin och en massa kort i handen. Vi ska tydligen spela UNO. Ja, och inte bara UNO nej, det ska spelas UNO på franska. Jean Pierre tar sin uppgift, att förklara reglerna för mig, ytterst seriöst. Jag har nämligen aldrig spelat UNO. I alla fall, där sitter jag med korten i handen och vinet i magen med ett par hel galna franska UNO-fans.  Det tog ett tag innan vi verkligen började spela. Det slutade dock med att jag van. Jag blev helt vild. High five:ade alla jag kom åt. Så klart hittade jag kompisar i en av de minsta toalettköerna jag sett. Det var mysigt. Vi kramades. Sedan var det off till Donken för varmchoklad. Serisöst, man måste blanda choklade själv och de ger en en liten förpackning, innehållande kakao, som är helt bisarrt svår att öppna. Jag bet och jag slet. Det funkade inte. Omöjligt! Hade säkert någon form av barnlås. och det är common knowledge att ingen kan öppna ett barnlås... egentligen. Tur att jag inte vart ensam i min chokladpulver-misär. 

Jag har blivit väldigt ansvarsfull. Jag har kommit på (femtielva år senare än alla andra) att det är väldigt dyrt att gå ut. Inte under själva kvällen, nej, men när man kommer hem och tömmer kylskåpet på allt man kan lägga vantarna på. Så kallat fyllemat. Kostar ju skjortan att fylla på kylskåpet dagen efter. Tror alltid det är någon annan som har gått och snyltat på min pesto, ost eller till och med MINA RÄDISOR. Inser sedan när jag ser den tomma pestoburken på skrivbordet att bevisen är pekar GANSKA mycket på mig. Ganska…  men, plus när jag kommer hem och enter the kitchen så tror jag alltid att jag är tyst som en stum mus. Jag tror inte att det är fallet. Några gånger har jag kommit hem och tänkt ”Här ska det bli storkok!”.

Stackars alla mina flatmates.

Ibland har jag blivit riktigt arg på min fyllemat. En gång vattnade jag blommorna med mina makaroner. En gång slog jag upp balkongdörrarna och kastade ut en kvalitéts choklad på gatan. Yez, but in soviet russia...the chocolate throws you... Hmm, ja. bara en parentes.

Förra veckan vaknade jag till synen av groteskt många rädisor i sängen.

I  alla fall, jag har lösningen. Jag har det! jag förbereder mig innan jag går ut. Jag sätter fram min fyllemat. Som idag borde bestå av en liten god fruktyoggi. Jag preparerar tandborsten med tandkräm och lägger den vid sängen. Ja, det låter så jävla äckligt ”MEN, duh… Malin, tandkrämen kommer vara helt torr när du kommer hem. Stupid!”. Ja, men jag tänker att det är bättre att få jobba lite extra med tandkrämen än att inte borsta tanden alls.

Det har dock hänt ett antal gånger att jag somnat med tandborsten i munnen… Inte så nice att tvätta bort den gigantiska dreggel/tandkrämsfläcken från kudden dagen efter ska jag meddela.

Allt det här är ju helt jävla vansinnigt. 

                                        Att göra läxan med ordbok och vin. (4 veckor sedan... höhö)

Jag är inte ledsen att jag missar stranden idag. Den finns fan kvar. Jag har slutat med den svenska ”måste passa på!” mentaliteten. Klart, har man växt upp med svensk sommar är det inte konstigt att man är skadad. Här är det fint väder hela tiden. Man kan unna sig att lägga undan svenskheten någon gång i alla fall. Fast… det är väl inte riktigt sant. För, innerst inne tror jag ju fortfarande att nästa vecka och i 5 veckor framöver kommer det storma. För detta är inte möjligt! Fint väder i SÅ många dagar?
 

VI KOMMER ALLA ATT GÅ UNDER!

RÄDDA DET SOM RÄDDAS KAN!

Eftersläntrare lämnas!

                                                    ört- FREAKING- pastej!

En av många bra saker är att jag har hittat örtpastej och danskt rågbröd av den goda sorten. Jag kan även glömma mina böcker på Carrefour och få den bitchiga kassörskan att förstå det. Ja, det hände mig i måndags. Hade glömt mina böcker på Carrefour. Typiskt dåligt. Jag gick dit igen och stöter på den mest bitchiga människa till bitch ever. Seriöst, hon var så fruktasnvärt bitter jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Ville skrika ”Vad ARG du är!” och putta på henne och sedan gå därifrån med en get i handen. Suckandes… det var verkligen den här; jag, som kassörska, gör dig en så ofantligt stor tjänst som låter dig shoppa i min butik. Du förstår inte vad jag går igenom för att göra det möjligt för dig att FÅ plocka ner varorna från hyllan, plocka upp dem och slutligen plocka ner dem i påsarna. himla massa plockande upp och ner. Jag borde få ett pris. Just saying…

Jag borde ha skrikit, med geten i handen, "Well, you aint got NO pancake-mix!". Säger man det vinner man alla diskussioner. Omöjligt att säga emot. Omöjligt säger jag. 

http://open.spotify.com/track/6b5rA9rthDbZDOQp9UbOgl

                                                                   Ma chambre.

Jag tror jag ska sluta skriva och bara fullkomligt överraska alla. Jag måste gå och köpa vin till ikväll, då bär det av till ”le fizz” (tror jag det heter) Jag går…NU

tråkigt, tråkigt och retarderat tråkigt

Seriöst, ja, men seriöst. Jag borde inte skriva/blogga nu egentligen. Im not in the best mood, så att säga. Men, you know me, jag kommer säga en sak och göra en annan.

Varför mår jag inte så bra?

Jo, för att jag fick ett, man skulle kunna säga; mental breakdown idag i skolan. Okej, jag kanske tar i lite, men det blev för mycket. WAY too much. Inte bara skolan där vår lärare goes bananas med olika tidsformer utan jag har fortfarande inget bankkort.  Vi börjar i skolan.  Vi var ute igår (ska berätta mer om det längre fram) och jag kom hem vid fyra tiden. Kom till skolan kl 9 och vad skådar mitt norra öga? Jo, min lärare är sjuk och de har kallat in någon random lady som heter Celine.  Att säga att jag var trött skulle vara en grov underdrift. Staplade till skolan. Trakasserade kaffemaskinen ett tag och ryckte upp dörren till klassrummet och trillade ner på stolen. Grymtade ”Bonjoour…” och satt sedan tyst.

Vi går, som sagt, igenom flertalet tidsformer. Var inte i skolan dagen då de gick igenom två av futurumformerna så jag fick ta igen det plus att vi helt plötsligt ska kunna något om konditionalis med. Seriöst, varför? Kan vi inte ha det mysigt med futurum uttrycken ett tag innan det ska presenteras ännu en ny sak?

Nej, det kunde vi inte. Detta kommer låta fruktansvärt hemskt, men jag är inte van att vara sämst i en klass. Jag är inte van vid det. Jag trodde jag var bra på språk. Ja, jag trodde det.  det som hände var att jag inte fattade någonting och sa klart och tydligt ”Ja, jag förstår själva övningen vad jag är supposed to do, men jag vet inte HUR jag ska göra det. SÅ, kan vi hoppa över till nästa person så de kan prata i de femtielva olika tidsformerna så att jag kan få lyssna och förstå. För vad du säger nu förstår jag inte. MÅSTE SMÄLTA DET.” Celine fattade inte. Hon förstod ingen-jävla-ting. I 20 minuter försökte hon förklara utan resultat. De andra bara satt och gjorde ingenting.  Tillslut skrek jag med mina förkylda röst (låter som jag är en kille i målbrottet) att nu får det fan vara nog.

Ha, sedan skulle vi leka en lek. Gud vad kul, tänker ni. Fan heller att det var kul! Den går till såhär: Någon säger ett ord ex. Montpellier. Personen som sitter bredvid säger ett ord de förknippar med Montpellier t.ex. sol. Nästa person säger ett ord de förknippar med sol och så går det vidare. Personen före mig, sa ”en rolig stund” och då tänkte jag direkt på fontänen på det stora torget. Jag älskar den och man möts alltid där när man ska ut och ta en drink. Hmm, inte så smart av mig kanske, men det var det första som poppade upp i huvudet.   Ingen fattade. Alla var helt nollställda och trodde att jag ÅTERIGEN hade missförstått övningen och då skulle såklart Celine förklara för mig vad leken går ut på. Dumförklarad. Tillslut var det en kille i klassen som verkligen fattade vad jag menade och sa att han förstod till läraren.  Nästa gång det var min tur fattade jag inte något alls. Förstod inte ordet som sades av föregående person.  Fejkade en hostattack och gick och lade mig i en soffa i två minuter.

Jag har inget bankkort så jag måste låna pengar av kompisar. Jag hatar det. Alla är dock ytterst snälla.

Igår efter skolan gick jag till ett café med några kompisar och de åt och drack, men jag hade inga pengar så jag beställde såklart inget. Efter ett tag märker de det och frågar varför. Jag berättade varför och att jag verkligen verkligen inte har någon som helst mat hemma. Hade verkligen ingen mat för dagen. Då säger Ji, som han heter ”Vi går till Monoprix och köper mat till dig när jag har druckit mitt vin. Du kan absolut inte gå utan mat!”. Så fruktansvärt tacksam. Vi går till affären och han köper mat till mig. Eller jag måste stoppa honom och försäkrar honom om att jag verkligen bara behöver ett paket pasta. Han tvingar dock på mig en massa pesto. Trust me, var SÅ tacksam, men vill inte att han ska slösa allt för mycket pengar. Det räcker med pasta.

Idag efter skolan mådde jag skit. Ville bara dö. Bakis och dumförklarad. Det blir inte bättre, hey?

Ville inte vara kvar så jag lämnade alla för att få vara själv.

Lunkade hem och möter två tjejer från skolan som frågar hur jag mår. Jag mårs bajs och jag har inga pengar. Då säger den ena ”Jag ska köpa en bakelse och kaffe till dig!”. jag känner inte dem så bra, träffades i förrgår. Smaka på den frasen; Jag ska köpa bakesle till dig… Det gjorde verkligen min dag. Jag blev så fruktansvärt glad. Vi gick och köpte de mest otroliga franska bakverk man kan tänka sig och gick och satte oss i parken. Solen sken och jag undrade för mig själv varför alla är så otroligt generösa och snälla. Tänk vad en bakelse och gott sällskap kan göra.

Hur var gårdagen? Det började med att vi gick till Barberousse och drack en massa vin och träffade två hiphoppare. Hmm, ja, de skulle vara hiphoppare men de såg inte så ”hipphoppiga” ut så att säga. De bor med en elev från skolan och hon hade beskrivit dem som värsta gangsta killarna. Hade skyhöga förväntningar. Efter ett tag drog jag och några till Baron Rouge och stannade där och träffade en massa människor. Plötsligt befann jag mig på en annan bar/klubb. En gaybar. Har nog aldrig varit på en gayclub innan. Himla kul. Det bästa jag kommer ihåg därifrån är att jag står i toaletten omringar av män och kvinnor som står och lyssnar på mig. Jag gör väldigt stora arm gester och jag vet inte riktigt vad jag hade föredrag om, men antagligen att jag älskade alla och att alla är ack så fina.  Efter ett tag blev jag utdragen därifrån och vi går hem till en klasskamrat med en massa vin i en påse. Efterfesten var ganska nice ändå. Helt plötsligt är klasskompisen halvnaken och vips så har han somnat. Saken är den att man måste ha nycklar för att komma därifrån. Det är studentlägenheter och man måste alltså ha nyckel för att kunna öppna porten. Det hela slutade med att vi insåg att det är dags för some serious climbing off fence. Jag vet inte vad jag hade för mig, men det involverade en soptunna och ett försök att vara klok.  Tur att jag umgås med intelligenta männsikor de sa ”Malin…du…alltså, vi ska över stängslet… inte stå i soptunnan…hrm.” tur var väl det, annars hade jag nog stått kvar där än. Men, jag lovar er. Jag hade verkligen en ytterst bra tanke med det hela. Vi kom tillslut över stängslet och jag kom hem säkert.  

Är känslosam idag. Han är det bästa som hänt mig. (Bilden nedanför) Vet inte vem han är och det är totalt apropå ketchup. Har ingen fantasi idag och det får fan vara helt okej ibland. Kan fan inte deliver en satans bra blogg varje gång. Jag svär när jag är trött och fantasilös.

Hmm, alltså, jag skrev ovanstående text för ungefär 4 dagar sedan. Nu är jag in a bad mood IGEN.  Det är måndag idag och det regnar. 

Alla säger att allt kommer ordna sig. Ja, men tror ni inte jag vet det? Jag fattar väl att allt kommer ordna sig NÅGON JÄVLA GÅNG. Frågan är bara NÄR och HUR. Svara på de frågorna istället, smart ass!

Förra måndagen var vi på ”Australien bar”. Min kompis fyllde år, så det skulle minsann firas. All in. Jag kände mig sjukare än någonsin, men tänkte inte spoila här inte.  Jag orkar faktiskt inte berätta så mycket om den dagen. Kortfattat; för många shotts, eller shooters som det heter här. Äcklig man som jag gav en lavett. Träffade en kompis, kommer inte ihåg honom bara hans kompisar. Pinsamt dagen efter då det var samma kille som köpte mat till mig. För mycket folk. Efterfest hos någon random människa. Panama (åh, fyfan) hemkommen runt 5. Kollade på south park och skrockade för mig själv. Död. 

Ibland roar jag mig med att ta texter/inlägg jag skrivit på facebook och översätta dem till engelska i google-translate.  Väldigt roande! Prova på det ni också. När botten is nåd liksom är det min enda utväg. Eller så kollar jag på denna tillräckligt länge:

Ja, helgen vad bra, dock känslosam med mycket pasta.

Fredags hade jag och en och min flat-mate förfest med billigt vin och min dator. Vi tokdansade med hörlurar i öronen. Fy vad pepp vi var. Det bar senare av till centrum. Vi satt på en trappa och pratade med främlingar ett tag. Gick till ”Scarabee” och pratade med fler främlingar och man fick öl i plastglas. Sådana där typiskt dåliga plastglas.  Vi var sugna på att dansa så det blev ”Cargo”. 

Fick höra igår att jag tydligen sagt till alla ”Vi möts på ’Circus’ och sedan drar vi vidare därifrån!”. Jag var som bekant inte på ”Circus”… alla andra, vem nu ”alla andra” är, var tydligen där. Taskig stil det där, Malin.

Kom hem runt fem på morgonen.

Alltså, jag känner mig ytterst sliten.  Tror det är för all pasta och min förkylning som inte vägrar ge sig.

Denna vecka är Joanna, min lärare, på semester så vi har en vikarie. Vi hörde på en fransk låt i två versioner. En lite lugnare och en salsa version. Alla tyckte att den första, original versionen, var bäst. Jag blir alltid så trött när alla tycker likadant så ibland blir det så att jag säger tvärt om även om jag går mot mig själv. Till saken hör ju att det är inte speciellt stora saker jag gör annorlunda, men känner mig lite rebellisk och konstig ändå.  HA, tänker jag, jag går emot ALLA.  Verkligheten är ju en helt annan. Jag säger bara att jag tycker att cover-versionen var bättre. Bra där! 

Vive la revolution! 

Det är alltid jag som säger ”konstiga” saker. Rättare sagt de andra tycker det är konstigt. Jag finner det fullständigt normalt. Vi skulle komma på ett arbete som började på ”G” och det första jag kom att tänka på var gynekolog. Det är inget konstigt med det, men tjejen från Marocko blev upprörd och kollade konstigt på mig. Ja, det var inget konstigt där, hon kollar alltid konstigt och chockerat på mig.

Spännande med olika kulturer. 

Som när hon frågar mig vad jag gjort i helgen. Hon tror nog att jag är en alkoholiserad SUPER slut. Alltid när jag gäspar frågar hon om jag har druckit och skakar på huvudet i en det-är-inte-bra-gest. 

Börjar bli trött på det.  För fan, sluta skaka på huvudet åt mig. Jag skakar fan inte mitt jävla huvud åt dig.

Idag var jag och handlade. Glad i hågen. Äntligen något annat än pasta. Nu har jag ägg. Ägg är gott. 

Alltså, fan vad jag är helvetestrött på allt just nu. Kolla in denna mannen. Helt jävla stört underbar. Han säljer uppenbarligen stövlar.

Kolla in hans blogg istället. Fan vad jag är bitter. Ah, skönt!

http://beauenbottes.over-blog.com/

My apologies  för mitt opeppande inlägg.  Nu ska jag chilla på fede bönan och sluta vräka i mig ”nutella”.

Dr. Bombay, bankkort och hobby-nutella

Oh la la!

  Fullt normalt att man får fram en random kvinna i hummerdräkt när man söker på "sneaky tant".

Madame är borta! Vår madame är på semester runt om i Frankrike. Hon besöker nämligen sina avkommor. (usch, vad äckligt det lät, jag menar förstås hennes barn) 

Ja… man tar alltså tillfället i akt att spatsera runt i lägenheten, halvnaken och grymtande. Sådant man inte kan göra när hon stryker omkring. Förväntar mig hela tiden att hon ska hoppa fram från ett hörn iklädd hummerdräkt och skrika ”MAIS, MALIN, QUE CE QUE TU FAIS?” (Men, Malin, vad gör du?).  Det är nu fritt fram att lämna stekpannan diskad men dock SÅ o-torkad på diskbänken. Gör det lite då och då för att känna på friheten.

Oh, hmm, måste gå på jakt efter en elektrisk sak. Vet inte vad det heter. Men den är übersmart och jag behöver den.

                                                                 Ljuva 90-tal.

Oh la la! Fredagen nalkas och då har vi planerat in ett 90’s parday. Har varit pepp i mången dag nu.  Tror nästan jag har peppat way too much.  Vi gjorde en lista på Spotify förra veckan. Först hette den ”90’s”, tills vi kom på att många av låtarna härstammar från 80-talet. Nu heter den ”90’s & 80’s Nostalgish”. Den är så mega-pepp jag nästan tuppar av eller av ren chock börjar kaskad spy på min halva heltäckningsmatta.  Snacka om pepp!

http://open.spotify.com/user/malinerikalouise/playlist/6qvgvDZwiy32rRu8QLDaI2 

Vi bestämde nog för att gå allesammans i söndags när vi hade pannkaksbrunch hos en kompis. Det var en mix av tyskor, svenskor och österrikare.  Vi ska nämligen hålla förfesten hemma hos mig och sedan gå direkt till ”the 90’s party” på Rockstore.  Vi har verkligen planerat in allt väl. Eller, vi trodde vi hade gjort det, tills idag, då vi inte har en blekaste aning om något. Dagen före till ära. Improvisation och 90’s musik går inget fel. (Hoppas jag…)

                                                                                 Mumma!

För att återgå till de utmärkta pannkakorna. Det var vilt. Vi hade köpt ”nutella” inom sitationstecken. Det är nämligen så att vi är studenter och fick köpa hobby-nutella. Alltså, ett billigare alternativ till paradiset. Det funkade dock lika bra och vi smetade på. Ibland var det mer ”nutella” än pannkaka i käften. 

SCHMECKT WUNDERBAR!

Vad har annars hänt?

Humhumhum, jag såg flertalet flamingos. JA JAG SÅG DE ROSA LÅNGBENTA FULA CHICkA FÅGLARNA! Trodde att det var hittepå, hela ”flamingo-grejen”.  Man har dem på TV och i böcker. Eller hur att de coola fjäderfäna finns for real?! Detta var vad jag trodde innan. Nu har jag sett dem. OCH, jag kan förtälja att de är helt makalösa. Hrm, eller, de stod stilla och käkade kräftor eller vad de nu var, men de gjorde det med sådan makalös grace att jag blev blowned away.

Jamen, man ska inte glömma att jag glömde mitt bankkort på Australien bar. Det blir inte bättre än så.  Det var förra måndagen. Jag ger ett högt betyg till baren och ett mycket lågt till mig själv.  Man glömmer inte ett kort. Där går gränsen, Malin, där går fan gränsen. Som sagt, det var trevligt och jag hade väldigt roligt. Hamnade med ett par, eller många främmande människor. Finner mig alltid i dessa situationer. Det var trevligt och jag kom inte hem förrän kl 09:00 dagen efter. Det var först då när jag var påväg till skolan en halvtimme senare, som jag förstod att jag hade tappat kortet. KRIS I MALIN-LAND. Big time…  vad ska man göra? Det enda man kan göra. Spärra spärra spärra och beställa nytt kort. Kommer antagligen på måndag. Önsketänkande. Har fått sätta över pengar till en kompis konto. Så, jag har inte börjat rota i soptunnor än. Tackar gud att min kompis finns.

Vi var på en trevlig liten bar i onsdags. Det är en sådan bar som man går förbi ofta och tänker ”Där, DÄR borde vi gå in och bara mysa med de mångfärgade lamporna i träden och de söta små borden och det BILLIGA vinet”. Vi hade först planer på att gå till något mer välkänt (för oss) ställe. Höll på, men, onsdagen kändes som en ”upptäcka-fedeballa-barer/hak-dag-onsdag-jaa”. Sagt och gjort, vi gick på upptäcktsfärd i Montpellier och jag kom osökt att tänka på baren, som jag nämnde ovan. Det må jag säga, hemskt mysigt var det. 

SJU SORTERS APA!

Plötsligt ser jag en person, rättare sagt en fransk man, som jag känner igen.  Det var freaking Pierre. Kommer ni ihåg? Mannen jag mötte i gränden och som visade sig vara kusin till en av mina franska kompisar.  Skrev nog om honom i första inlägget. Jag reste mig upp och skrek på honom. Diskret som alltid. Ytterst kul att se honom igen. Han hade en massa kompisar på baren och jag blev presenterad för alla. De var med i en schack-klubb och hade precis spelat lite. Nu tog de sig vars ett glas vin, som vanligt.  Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vet inte något om schack. Det var nöjsamt att få höra vad de alla gjorde. De var 30+ och vissa var arbetslösa andra var något annat.  Trevliga män det där. 

Sedan hände något. Som det i och för sig alltid gör. Mer eller mindre pinsamt när det gäller mig. Ibland när jag tycker om någon. Kan jag vara lite för vänlig så att de tror att jag är sarkastisk. Jag menar inte tycka om som i att vara kär, men att tycka mycket bra om som vän. Jag tycker bra om Pierre. En gentleman. Jag sa att jag tyckte det var fruktansvärt kul att se honom och att bli presenterad för hans kompisar. Han såg ledsen ut.  En av killarna från skolan frågade varför jag hade varit så sarkastisk och sårat Pierre. Gud, hemska tanke. Det var inte alls meningen. Har inte sett Pierre sedan dess. Hoppas att han inte trodde jag var sarkastisk… Jag har inga problem att visa att jag tycker om någon. Fan.

I fredags var vi på någon konstig bar. Vi fick sms av en tyska som sa ”come to the bar next to Charlies beer”. Hon hade stavat fel på lite saker. För det första; var är Charlie? För det andra; Var i HELVETE har han ställt sin öl?

Det visade sig att Charlies beer tydligen var en annan bar. Tänka sig. Fan vad coolt det hade varit om baren verkligen hade legat bredvid Charlies ölglas.

Jag tror vi shottade Jäger. Fett ovärt. Konstig toalett hade de också.  Sedan var det off to Rockstore. Det var nice om man tar bort alla snuskiga män.  Fann mig själv i ett främmande sällskap, men palla dem, så jag följde med några andra och hade efterfest. Kom hem runt 5-tiden. 

Fick reda på att madame skulle vara borta i en vecka i lördags. Ingen hade sagt något till mig. Men, kul!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har levt ganska ”fattigt” den senaste veckan. Lever på yoghurt och omelett. Ägg är minsann och dag billigt. 

 

Jag och Emilia upptäckte ”Carrefour City”. Det var grymt fresh om man jämför med den andra butiken vi brukar handla i. jag var där idag igen. Det blev det vanliga, ägg och vin. Kan man leva länge på. Malins ”ägg-och-vin diet”.  Inte för att jag har något val, men lurar mig själv att jag har det.

Score! Hittade elktronik-thingie. Hoppas ingen märker att jag bytt. Ojsan.

Kom precis på att förfesten i möra antagligen kommer äga rum i mitt rum och köket. Det betyder alltså städning. Hatar min halva heltäckningsmatta. Detta är äckligt. Jjag har blont hår och jag tappar det, säkert skallig snart.  I alla fall, det ligger sinnessjukt mycket blonda hår på min gröna matta. Det kan gå an under kvällen. Jag undviker dock att stirra direkt på mattan under dagen. Skulle antagligen dö eftersom den är så bisarrt blondhårig. Ja, och här kommer problemet. Ni frågar säkert  ”Men, varför dammsuger du inte bara?”. Ha, där tog ni fel, så enkelt är det alltså inte. Det jävla envisa håret liksom sitter fast i mattan. Får typ rolla den. Ja, ni vet, med en roller. Ligger på knä en gång i veckan och rollar min halva heltäckningsmatta. Sjukt var mycket hår jag fäller. Hoppas jag får en snygg sommar-behåring.

Tydligen börjar helgen här på torsdagen. Idag.  Det är för att alla studenter åker hem till sina föräldrar antingen på fredagen eller lördagen. Fast, jag menar, då betyder det att tisdagen är den så kallade ”lill-lördagen”?

Ja, ja vet int! 

                                                                        Rockstore.

Konstiga grejer.  Ska nog stanna hemma och plugga idag. Hatar pronomen ska jag säga er. Ja, ALLA pronomen.  Jag vill inte vara sämst i klassen. Vet inte vad jag gör för fel, men alla verkar så jävla skillade. Det finns en tjej som är 18 år, kommer från Marocko och är gift med sin kusin. Hon är så jävla bra. Hon ska fan ha det. Tycker inte om henne. Hon ska alltid skrika på mig att jag ska ”skriva korrekt” när jag är framme och skriver vid tavlan. MEN SKRIV SJÄLV DÅ OM DU SKRIVER SÅ JÄVLA KORREKT. Sedan vill jag lägga till ”DU SER UT SOM EN FISK I PROFIL, DU SKA FAN INTE SÄGA NÅGOT”, det vore förstås fruktansvärt elakt. Jag vill inte såra henne. ni vet, man får upp en massa elaka tankar i huvudet. tänker man efter, så menar men för det mesta inte det. Ibland fräser jag till lite. När det blir som värst brukar jag gå på toa och prata med mig själv i spegeln.

Hemma idag och ”all in” imorgon, så att säga.  

En fruktansvärt konstiga sak är att folket här inte har någon som helst aning om vem ”Dr. Bombay” är.  FACE PALM! Smack.  Hallå, most epic song evah; Calcutta- Taxi, taxi! Hur har de kunnat leva utan denna 90’s bästa låt? Som sagt, den kommer köras på repeat tills de kan den utantill. (Det kommer ta två gånger sedan sitter den som berget. )

Hmm, jag tror att detta var alles för denna gången.  Kanske är busig och lägger till något om jag kommer på något som är ytterst viktigt för er att ta del av.

SJU SORTERS APA.

NENE, uppdatering uppdatering!
Vår allas "läderbyxan" har tydligen 3 par läderbyxor som han tvättar med alkohol. Fick reda på det förra veckan. Hur kunde jag glömma detta?

Små fötter, madame och Barberousse

Ojoj, måste börja ta fler egna foton..

Jag sitter i min fåtölj i ett hörn i rummet. Jag har nämligen märkt att här är det minsann bra internet. Vårt internet kan verkligen ”hacka” något extremt om man sitter på fel ställe. I alla fall, här sitter jag bra. Har precis kollat på South Park season 1 åter igen och är faktiskt klar med läxan. Nej men?!

Nej men?!

http://open.spotify.com/track/5mNXLHnIM2tmZbO8P1EafX 

Ibland kommer jag inte ihåg vad jag har gjort under dagen. Just nu sitter jag och reflekterar dagarna som gått. Det tar lite tid innan allt kommer tillbaka. Tänker tillbaka på förra torsdagen.  Jag gick i skolan, dock bara halva. Hae känt mig lite ”risig”. På väg att bli förkyld känslan., på sista tiden. Så, jag tog en välförtjänt sovmorgon. NEJ, jag var faktiskt inte ute i onsdags. Var hemma och sov och kollade på film. Alla här är sjuka.  Var på väg att gå ut för att bara dricka ett glas vin med några koreaner, men jag orkar inte. Konstigt nog. Måste vara fit for fight till helgen ju., tänkte jag. 

                                         Älskar kolla på film starring Michael Cera.

Jodå, tog sig en sovmorgon gjorde man. Skönt! Min madame, ägaren av lägenheten, har koll på allt. Hon är en riktigt sneaky tant. Riktigt. Hon har koll på när man lämnar lägenheten, kommer hem, går till skolan osv. jag försökte lura henne idag och sa något i still med ”Ja, men jag börjar senare idag för min lärare kommer senare också…jah…så är det. HEJDÅ!!!”  medan jag försöker ta mig till dörren.  Hon lurar bakom varje hörn. Det läskiga är att hon har koll på exakta klockslagen. ”Jadu. Malin, du kom hem 05:15 i tisdags…”. Ja… can’t argue with that, madame. Har ingen aning själv faktiskt. Hon berättade för sina vänner här om dagen att den ”galna svenskan” inte kom hem förrän kl 08:00 en vardag och gick till skolan en timme senare. Hon tror att jag inte förstår någon franska. Vissa saker förstår jag dock… 

Efter skolan gick jag hem och kände mig som ett kadaver ett tag sedan gick jag till centrum. Det regnade och jag trampade i bajs. Kände att jag behövde just det idag. Bajs på foten, BAJS PÅ FOTEN. Kändes som om jag skulle få ett sådant där psycho-anfall som man får i filmer när det bara blir WAY too much. Det fick jag… i mitt huvud.  Sådan tur man kan ha, äntligen bajs på foten!  Nej, men jag har faktiskt lyckats undvika det… tills förra veckan.

Det blev häng på Café Joseph. Jag är tydligen kompis med en av servitörerna där. Vi pussas på kinden och sådant när jag kommer dit. Har inte så stora problem med pussandet, längre,  men när de kommer med ansiktet och lutar det åt fel håll, blir det problem.

Förstår ni?

Jag vill börja pussa honom på högra kinden, känns bra. Tar i hand med höger hand, börjar pussas på höger kind. MEN, där tog jag fel. Man ska tydligen luta sig åt vänster. Oh, mon dieu! Jag gör nästan alltid fel. Här nere ska man börja på vänstra kinden och i typ Paris är det högra. Alltså, jag fattar ingenting. Det blir alltid så att jag lutar mig åt min högra sida och han åt sin vänstra så vi möts på mitten och det kan man inte göra. Inget pussandes på munnar, tack!

Vilket lidande.

Var ute med en kille från klassen och hans kompis. Det var trevligt. Vi kan kalla min klasskompis för ”B”. Jag och B:s kompis hade träffats en gång innan, närmare bestämt på Baron Rouge. Tydligen hade han blivit rädd för mig. Don’t ask me why. Det var som sagt mycket trevligt och vi var först på något skumt ställe. Skulle nog likna en engelsk pub. Jag vet inte vad de hade tänkt sig. De hade dekorerat med spindelnät och toaletten var bara knasig. MEN, med trevligt sällskap går allt. Oh, men sedan gick vi vidare till ”Circus” och satt där på uteserveringen och drack vitt vin.  Det är ett riktigt stort ställe. Jag går alltid vilse. Mycket trivsamt dock.

När jag och B var på väg hem precis innan triumf bågen (ja, de har en här med. Ohj) såg jag ett par bekanta byxor. Ett par bekanta läderbyxor. Jag har väl berättat om läraren på skolan som alltid har läderbyxor. Och svart kort t-shirt? Har jag inte? Som jag sa, han har alltid läderbyxor. Jag vet inte om det är samma par. Jag hoppas innerligt att han har en hel uppsättning läderbyxor i garderoben, kanske tio par. För, alltså, to be honest, hur fan tvättar man läderbyxor? Jag kallar honom ”läderbyxan” och nu gör alla andra det med.  Där gick vi på väg hem och plötsligt ser vi läderbyxan. Hmm, läderbyxan var visst full. Läderbyxan was wasted! Fullt ös, medvetslös… han kände igen oss och vi började snacka. Det var jävligt konstigt. Han snackade om att han hade haft en svensk tjej från Västerås eller liknande. Fattade inte riktigt. Jag var också lite på kanelen, så att säga, så allt blev väldigt osammanhängande och med min smidighet blir det inte bättre.  Jag sa något i stil med ”ja, imorgon kommer det bli jävligt pinsamt eller hur?!”. 

                                                                         Oh la la!

SKÄRP TILL DIG MALIN!

 Han fattade ju precis och så full han var började han skratta och sa ”Shhh!” och menade på att nu måste vi ha en hemlighet ihop. Ville fråga om läderbyxorna. En mycket bra möjlighet för just den frågan, tänkte jag. Det tyckte inte B, han drog bort mig därifrån.

Jag känner stor tacksamhet till kompisar som drar bort en i precis rätt tillfälle. Just i ögonblicket vill man stanna kvar och säga det där übersmarta som skulle kunna revolutionera en hel värld. Blir nästan arg på kompisen i fråga och vill sparka denne på smalbenet. Det är efteråt som man inser hur mina revolutionerande uttalande skulle fått en direkt förödande effekt.  

Träffade faktiskt läderbyxan i dag i skolan. Log lite och proppade munnen full med ost och vin och sprang sedan därifrån. Varje måndag efter skolan bjuds det på vin och ost för att välkomna de nya eleverna.

Igår satt jag och kollade på ”Fringe” och hade det mysigt i fåtöljen. Hade gosat ner mig i täcket och tänkte inte flytta mig en millimeter. DÅ, då knackar madame på dörren och in kommer hon med en tjock gammal fransk man i släptåg. De vill undersöka fåtöljen. ÖH, måste jag resa på mig nu också? Hade precis fått in en bra ställning. Gosat ner mig rejält. Ja, det är du som är boss. De kollar på den lite, säger något på franska. Förhoppningsvis om fåtöljen. På väg ut stannar gamla tjockisen och pekar på mina inneskor och skriker  ”Du måste ha världens minsta fötter, som en pygmé!” . Ja, eller ja, han kunde ha skrikit det. Det lät så. Han sa i alla fall att jag hade världens minsta fötter och undrade om det var mina skor.  Jag sa ”oui!” och han skrattade och jag neg.

Det är underbart vad man träffar människor var man än är.

Stod och väntade på några kompisar då det kommer fram en man och frågar om jag talar engelska. Inte ofta man får just den frågan i det här landet. Indeed I do, indeed I do! Han frågade var han var, han hade tydligen blivit av med sin bil. hans kompisar hade visst lagt den någonstans. Jag förklarade lite. Jag mötte upp mina kompisar och vi gick hem. Efter tio min kör det förbi en bil och mannen jag hade hjälpt lutar sig ut genom fötterna och skriker ”I HAVE FOUND MY CAR, I HAVE FOUND MY CAR!” och pekar frenetiskt runt omkring sig. Ja, jag ser att du sitter i den.  Precis som om han inte riktigt själv trodde på miraklet.  Skönt att det ordnade sig för honom! 

I helgen som gick var jag på ett nytt ställe, vid namn ”Barberousse”. Coolt ställe, tyckte jag. Har en kompis som bor i Montpellier och är fransk. han tyckte det var ”A shitty place!”. För mig, om jag inte trivs på ett ställe, handlar det om människorna jag umgås med. Visst, hade jag varit där med människor jag inte har lika kul med, hade det varit en helt annan sak. Det är ett ganska litet stället. Litet och populärt. Vid halv ett tiden började jag få lite klaustrofobi. Så mycket folk. Fick klättra på människor för att komma förbi. Hade inte blivit förvånad om någon hade skrikit ”STAGE DIVE!!!” och hoppat ut i folkmassan. Fan, vilken crowd pleaser det skulle vara. Taskigt om det börjar brinna och vi var, såklart, längst in. Det är ett avlångt place med en jättelång bar längs en vägg och så resten är både dansgolv och sittplatser. 

Vi dansade, of course!

Älskar att dansa.

Det finns många bra barer här. Tycker om ”Vodka-bar”. Jag måste ha berättat om denna fantastiska bar. Det är (om man ska tro på min kompis.. fan vi är verkligen olika) dock även det ett så kallat ”Shitty place!”.

Ha, min kompis och jag kunde inte disagreed more!

Älskar stället även om det är farligt farligt (…men härligt härligt). Får en massa goda saftiga drinkar som gör en shitfaced. Plus att the bartenders dricker med en och bjuder och bjuder. Crazy awesome, med andra ord. 

Idag i skolan skulle hela klassen berätta en historia. Var och en skulle säga en mening var och på så vis bygga upp historien.

Här är den: 

Det började helt okej. Hon var ute med kompisarna i en bar. Drack lite, och chillade på bönan. Sedan, plötsligt så går hon hem med den snyggaste killen till Madonna (jag sa det). Det är fede festen hos Madonna och hon kör en privat konsert. Efter konserten går madonna ner till stan och blir förföljd av paparazzi och hela världen älskar hennes klänning. Hela världen förutom Ben. (en kille i min klass) Han mördar helt enkelt Madonna och flyr sedan till Brasilien. Där gifter han sig, naturligtvis, med en mongosnygg brasilianska. De öppnar en kanadensisk restaurang. Det är dock för mycket jobb så de säljer och åker på semester till England. Väl i England får de fyra barn och alla verkar jättelyckliga. FAST, då byter Ben namn till Kenneth. Och Kenneth, före detta Ben, skiljer sig och lämnar fru. Han blir ihop med Johnny Depp, för att han faktiskt är skitnsygg. (Jag tyckte det var skitbra att han lämnade fru och barn och kom ut ur garderoben, men det tyckte inte alla… host host rumänskan, host host.) I alla fall slutar det med att han får straffarbete. Tror det var Johnny som turned him in…så att säga.

Ganska fet historia, ändå. Jag ville spejsa till det lite, med skilsmässor, komma ut ur garderoben, men det tyckte inte de ”äldre” om. NENE, för någon berättade att huvudpersonen, Ben, blev trött efter en hård arbetsdag och gick och lade sig. Amen, come on! Seriöst, vem vill höra om när folk sover?  

                                                                 BRASILIEN!

Idag kom Jeremy in och skulle berätta om utflykterna man kan göra med skolan. Han såg ut som en stor leende tvättbjörn. Han måste ha solat alltför länge med solglasögonen på.  Förra gången trodde jag att han pratade om en massa överfeta religiösa pingviner som vandrade i bergen. Denna gången pratade han om matlagningskurser. Jag har varit på en sådan. Det slutade med att jag blev "cursed" av en spanjor som sa att "Now you will get seven years off butt-sex!" och åt en slaffsig crêpe med kastanjekräm på.

Idag ska vi till ”Australien bar”. Varje måndag är det öl för 1 euro där. Jag dricker dock inte öl. Underbart att börja veckan med utgång!

en lett, Montpellier och Panama

Första inlägget för i år. Spännande må jag säga. Klockan är ungefär mycket. Har vänt på dygnet. Kaffet och sovpauserna man tar under dagen är nog det jag gör fel. Jag är trött efter skolan, who could blame me?

Det har gått ungefär två dagar och jag har gjort en spotify-lista med bara franska låtar som jag sätter på när jag ska göra mitt pluggish. 

http://open.spotify.com/user/malinerikalouise/playlist/6oomVB3b34tBHucpfEXga1

Ja, jag är tillbaka i Montpellier och det känns bra. Kom i torsdags, den 3 februari kl 15:30 anlände jag till tågstationen. Hade då varit uppe i duktiga (eller korkade) 32 timmar i sträck. Ganska nice ändå. Jag tog flyget från Köpenhamn till Paris. Övernattade på Charles de Gaulle. Hmm, övernatta och övernatta... skulle mest kalla det kamp för mitt liv. Jag hängde med en kille från Lettland. Han hette Vlad.

Jävla kille!

Jag sitter minding my own buissness. Vilket i detta fall betydde att jag satt och kollade på film på datorn med en kaffe i handen. Det kommer plötsligt en främmande människa och frågar om jag har internet. Lyckligt ovetande lånar jag ut dator.

Ibland tänker jag; Hej, vilken tur jag har, egentligen. Ibland tänker jag; fan vilken jävla otur jag har egentligen.

Jag hade otur i onsdagskväll. Otur...
Jag hade dragit omkring på CDG med en fruktansvärt enerverande lett som inte kan sluta kolla på min dator. Jag blev med andra ord, något så extremt utnyttjad. Antingen utnyttjad eller så hade han en otrolig benägenhet att snylta. Han skull även prompt läsa min National Geographic.
Amen, come on!
Var fan går gränsen för dig människa?
Ska du snylta vetenskaplig tidskrift plötsligt?

Han frågar mig, MIG, “behöver du datorn?” när han var klar med de två minuter han skulle använda den. De två minuterna visade sig vara femton.
Vad är det för fråga?
Om jag behöver datorn?
Klart som fan att jag behöver datorn!
När fick DU, befogenhet att ens nämna min dator i en mening inte består av dessa exakta orden; “Tack så mycket för du var så snäll och lånade ut din dator”.

En av sakerna han sa var: “Jag ska bara gå på en promenad, men jag kommer tillbaka.”. Han sa det som om det var en bra sak, att han skulle komma tillbaka. Stanna där borta fan. Hoppas du fastnar i rulltrappan eller att ett tyskt snorigt barn dreglar på dina FULA läderskor.
GÅ OCH DISKA I HELVETET, ville jag skrika. Han skulle dock bara tittat på mig och frågat "Ah, du vill att jag ska antasta din dator?"

                                                   "... but you're a total SNYLTARE."



Ledsen att jag tjatar om detta.
klockan var nu 5 på morgonen och jag klarade snart inte mer. En timme till och sedan skulle jag gå och byta och sminka om mig. SKÖNT. Då kan den jäveln sitta här och bara vara fruktansvärt ensam, tänkte jag.  Jag tänkte i helvete heller komma ut ur toaletterna. Där trivdes jag jävligt mycket bättre med de filippinska städerskorna, som skällde på mig, än med honom.

Frustration.

Jag borde ha sagt allt detta till honom. Det gjorde jag inte.  Jag gick och gömde mig istället.

Ska mitt första inlägg för i år verkligen handla om den snylt-benägna letten och mitt dåliga humör och att jag inte kan säga nej till någon?

Ja, svaret är ja.

Och nu, över till något helt annat; Montpellier!

Jag bor mycket bra. 10 minuter från skolan. Jag har två sängar, en fireplace och en balkong. Kan det bli bättre?

I lägenheten bor det även en tyska, en svenska en japan och såklart värdparet. Kommer inte rikigt ihåg vad mannen heter. Kvinnan heter dock Beatrice. Hon talar bara franska. Jag menar verkligen, bara. Hmm, kanske hon ljuger. Vissa fransmän vägrar att ens försöka tala engelska. De kan göra det, de förstår. Envist släkte de där fransmännen!

Jag har kvar min gamla lärare, Joanna. Hon är bra. Jag har faktiskt märkt att de flesta lärarna har en förmåga att säga och fråga fel saker.  De menar verkligen inget med det. Att vara smidig är inte riktigt deras kopp thé.

Min klass är nog bra, tror jag. Ett sympatiskt gäng. Där finns en norrman som även talar svenska, quelle surprise!  Vi har kinesiskan som alla kallar ”Sophie”, men hon heter något helt annat. Inte ens i närheten. Hon talar bara franska och kinesiska och är väldigt söt. Hon skrattar åt det mesta, ledsamt som roligt. Hon har en benägenhet att upprepa allt läraren säger och alltid säga svaret högt när det är någon annan som egentligen ska svara.  Joanna har självklart fått tysta ner henne några gånger. Inte tysta som i ge arsenik så hon dör, men hyscha.  Sedan finns det Raimok och en kanadensare som verkar trevlig.  Ja…

Skolan är som vanligt. Jag går bananas på kaffemaskinen och utnyttjar den till max. Svär mycket på svenska i klassrummet och när jag blir överraskad skriker jag ”JAJA!” ,  ”NÄNÄ?!” eller när jag får en så kallad Aha-upplevelse blir det ”JAHA!!!”.  det jag oftast får från min lärare är frasen; ”Mais, MALÍN!”. Mäkta trevligt.

Montpellier är sig likt förutom att det är jag som vet mest om stället bland mitt umgänge då jag faktiskt varit här 2 månader. Vilken press man har. Nu måste jag hitta till ställen. Går jag med människor som vet vägen till målet bryr jag mig aldrig om vägen.  Brukar koncentrera mig på att typ prata och gå.

Jag och och några till kände för att gå ut så vi gick till Café Riche och beställde in diverse refreshments. Refreshments som i alkoholhaltiga drycker. Mycket trivsamt var det. Plötsligt kommer servitören och häller upp shots. Och börjar shotta med oss. Ja, han har då verkligen party! Vi ville egentligen bli left alone, så att säga. Fast, det är alltid trevligt med en shot då och då. Vi fick dock en till och det konstiga var, kanske är det för att jag är från Sverige, att alla servitörer, bartenders shottade med oss.  Så busiga de är tänkte jag för mig själv.

Efter ett tag kände vi att we are so over this, så tjejerna bestämde för att gå hem medan jag gick för att träffa några fransmän. Vi gick till baren ”Shakespeare”. Tycker alltid det är lite jobbigt att gå dit. Lyckas alltid göra konstiga saker när jag är där. Denna gång gick det bra, spillde bara ut ett glas vin i knäet på en fransman.  Kunde ha varit värre. De flesta barer stänger vid 01:00 så vi hade ingenstans att ta vägen. Vi var väldigt pepp så vi stog i en gränd i 10 minuter tills jag började snacka med en ensam man som tydligen hette Jean Pierre. Det hela slutade med att vi gick upp till Jean Pierres lägenhet och hade lite efterfest där. Kom hem till mitt rum runt 05:00. Skola om 3 timmar! Skönt. 

Jag har lärt mig vilka dansstället/barer man ska undvika om man inte vill bli antastad till max.  ett ställe som jag inte orkar med längre är ”Panama”. Nej, men vad fan, akta er!  Förra gången resulterade i mycket grabbande och sådant. Vi var med om mycket. Helt out of nowhere kommer det en väldigt kort man som önskar bjuda oss kvinnor på drinkar. Han var så kort och så var han överallt. Utan förvarning kunde han dyka upp bakom en och grabba tag om midjan för nu ska här dansas salsa. Bull läge då det inte var någon salsamusik.  De flesta som är ute har någon gång varit med om att även om man skirker ”NEJ JAG VILL INTE!” och kastar drinkar i huvudet på personen i fråga, fattar de inte. De vägrar att inse att man inte vill dansa, hångla eller ens prata med dem längre. Glapp i hjärnan, informationen går inte riktigt in. Så var det hela tiden på Panama. Det är inte som jag skryter, det är verkligen så de flesta killar är där. Kvittar om man har ett öga, smetat in sig i bajs och tror att grisar kan flyga, män försöker ändå ragga upp en.

där finns ju även dessa kvinnor som försäker förmå en att ragga upp deras kompisar. "Han är där, han är tysk, han är bra i sängen (!!!), han är bra på att dansa..." Ja... jovars, men du har inte tänkt på att jag inte fucking vill?
MEN, skitbra att DU redan har "tried him out" så att säga. Känns betryggande...

Träffade en dansk på Panama. Han var inte lika full och dräggig som sina kompisar. Fattade bara inte vad han sa när han talade danska. Fick ta det på engelska. Sedan låtsades jag att även jag kunde snacka dansk. Ja… han bad mig ta det på engelska. 

Ja, detta var alltså första inlägget på mycket länge.  Ni kommer bli mer uppdaterade, på heders. Ska försöka göra det lite oftare (…) så inte inläggen blir till romaner.

Nu ska jag ta mig ett glas vin på balkongen i den 20 gradiga värmen. 

Tills nästa gång, undvik Panama!