en lett, Montpellier och Panama

Första inlägget för i år. Spännande må jag säga. Klockan är ungefär mycket. Har vänt på dygnet. Kaffet och sovpauserna man tar under dagen är nog det jag gör fel. Jag är trött efter skolan, who could blame me?

Det har gått ungefär två dagar och jag har gjort en spotify-lista med bara franska låtar som jag sätter på när jag ska göra mitt pluggish. 

http://open.spotify.com/user/malinerikalouise/playlist/6oomVB3b34tBHucpfEXga1

Ja, jag är tillbaka i Montpellier och det känns bra. Kom i torsdags, den 3 februari kl 15:30 anlände jag till tågstationen. Hade då varit uppe i duktiga (eller korkade) 32 timmar i sträck. Ganska nice ändå. Jag tog flyget från Köpenhamn till Paris. Övernattade på Charles de Gaulle. Hmm, övernatta och övernatta... skulle mest kalla det kamp för mitt liv. Jag hängde med en kille från Lettland. Han hette Vlad.

Jävla kille!

Jag sitter minding my own buissness. Vilket i detta fall betydde att jag satt och kollade på film på datorn med en kaffe i handen. Det kommer plötsligt en främmande människa och frågar om jag har internet. Lyckligt ovetande lånar jag ut dator.

Ibland tänker jag; Hej, vilken tur jag har, egentligen. Ibland tänker jag; fan vilken jävla otur jag har egentligen.

Jag hade otur i onsdagskväll. Otur...
Jag hade dragit omkring på CDG med en fruktansvärt enerverande lett som inte kan sluta kolla på min dator. Jag blev med andra ord, något så extremt utnyttjad. Antingen utnyttjad eller så hade han en otrolig benägenhet att snylta. Han skull även prompt läsa min National Geographic.
Amen, come on!
Var fan går gränsen för dig människa?
Ska du snylta vetenskaplig tidskrift plötsligt?

Han frågar mig, MIG, “behöver du datorn?” när han var klar med de två minuter han skulle använda den. De två minuterna visade sig vara femton.
Vad är det för fråga?
Om jag behöver datorn?
Klart som fan att jag behöver datorn!
När fick DU, befogenhet att ens nämna min dator i en mening inte består av dessa exakta orden; “Tack så mycket för du var så snäll och lånade ut din dator”.

En av sakerna han sa var: “Jag ska bara gå på en promenad, men jag kommer tillbaka.”. Han sa det som om det var en bra sak, att han skulle komma tillbaka. Stanna där borta fan. Hoppas du fastnar i rulltrappan eller att ett tyskt snorigt barn dreglar på dina FULA läderskor.
GÅ OCH DISKA I HELVETET, ville jag skrika. Han skulle dock bara tittat på mig och frågat "Ah, du vill att jag ska antasta din dator?"

                                                   "... but you're a total SNYLTARE."



Ledsen att jag tjatar om detta.
klockan var nu 5 på morgonen och jag klarade snart inte mer. En timme till och sedan skulle jag gå och byta och sminka om mig. SKÖNT. Då kan den jäveln sitta här och bara vara fruktansvärt ensam, tänkte jag.  Jag tänkte i helvete heller komma ut ur toaletterna. Där trivdes jag jävligt mycket bättre med de filippinska städerskorna, som skällde på mig, än med honom.

Frustration.

Jag borde ha sagt allt detta till honom. Det gjorde jag inte.  Jag gick och gömde mig istället.

Ska mitt första inlägg för i år verkligen handla om den snylt-benägna letten och mitt dåliga humör och att jag inte kan säga nej till någon?

Ja, svaret är ja.

Och nu, över till något helt annat; Montpellier!

Jag bor mycket bra. 10 minuter från skolan. Jag har två sängar, en fireplace och en balkong. Kan det bli bättre?

I lägenheten bor det även en tyska, en svenska en japan och såklart värdparet. Kommer inte rikigt ihåg vad mannen heter. Kvinnan heter dock Beatrice. Hon talar bara franska. Jag menar verkligen, bara. Hmm, kanske hon ljuger. Vissa fransmän vägrar att ens försöka tala engelska. De kan göra det, de förstår. Envist släkte de där fransmännen!

Jag har kvar min gamla lärare, Joanna. Hon är bra. Jag har faktiskt märkt att de flesta lärarna har en förmåga att säga och fråga fel saker.  De menar verkligen inget med det. Att vara smidig är inte riktigt deras kopp thé.

Min klass är nog bra, tror jag. Ett sympatiskt gäng. Där finns en norrman som även talar svenska, quelle surprise!  Vi har kinesiskan som alla kallar ”Sophie”, men hon heter något helt annat. Inte ens i närheten. Hon talar bara franska och kinesiska och är väldigt söt. Hon skrattar åt det mesta, ledsamt som roligt. Hon har en benägenhet att upprepa allt läraren säger och alltid säga svaret högt när det är någon annan som egentligen ska svara.  Joanna har självklart fått tysta ner henne några gånger. Inte tysta som i ge arsenik så hon dör, men hyscha.  Sedan finns det Raimok och en kanadensare som verkar trevlig.  Ja…

Skolan är som vanligt. Jag går bananas på kaffemaskinen och utnyttjar den till max. Svär mycket på svenska i klassrummet och när jag blir överraskad skriker jag ”JAJA!” ,  ”NÄNÄ?!” eller när jag får en så kallad Aha-upplevelse blir det ”JAHA!!!”.  det jag oftast får från min lärare är frasen; ”Mais, MALÍN!”. Mäkta trevligt.

Montpellier är sig likt förutom att det är jag som vet mest om stället bland mitt umgänge då jag faktiskt varit här 2 månader. Vilken press man har. Nu måste jag hitta till ställen. Går jag med människor som vet vägen till målet bryr jag mig aldrig om vägen.  Brukar koncentrera mig på att typ prata och gå.

Jag och och några till kände för att gå ut så vi gick till Café Riche och beställde in diverse refreshments. Refreshments som i alkoholhaltiga drycker. Mycket trivsamt var det. Plötsligt kommer servitören och häller upp shots. Och börjar shotta med oss. Ja, han har då verkligen party! Vi ville egentligen bli left alone, så att säga. Fast, det är alltid trevligt med en shot då och då. Vi fick dock en till och det konstiga var, kanske är det för att jag är från Sverige, att alla servitörer, bartenders shottade med oss.  Så busiga de är tänkte jag för mig själv.

Efter ett tag kände vi att we are so over this, så tjejerna bestämde för att gå hem medan jag gick för att träffa några fransmän. Vi gick till baren ”Shakespeare”. Tycker alltid det är lite jobbigt att gå dit. Lyckas alltid göra konstiga saker när jag är där. Denna gång gick det bra, spillde bara ut ett glas vin i knäet på en fransman.  Kunde ha varit värre. De flesta barer stänger vid 01:00 så vi hade ingenstans att ta vägen. Vi var väldigt pepp så vi stog i en gränd i 10 minuter tills jag började snacka med en ensam man som tydligen hette Jean Pierre. Det hela slutade med att vi gick upp till Jean Pierres lägenhet och hade lite efterfest där. Kom hem till mitt rum runt 05:00. Skola om 3 timmar! Skönt. 

Jag har lärt mig vilka dansstället/barer man ska undvika om man inte vill bli antastad till max.  ett ställe som jag inte orkar med längre är ”Panama”. Nej, men vad fan, akta er!  Förra gången resulterade i mycket grabbande och sådant. Vi var med om mycket. Helt out of nowhere kommer det en väldigt kort man som önskar bjuda oss kvinnor på drinkar. Han var så kort och så var han överallt. Utan förvarning kunde han dyka upp bakom en och grabba tag om midjan för nu ska här dansas salsa. Bull läge då det inte var någon salsamusik.  De flesta som är ute har någon gång varit med om att även om man skirker ”NEJ JAG VILL INTE!” och kastar drinkar i huvudet på personen i fråga, fattar de inte. De vägrar att inse att man inte vill dansa, hångla eller ens prata med dem längre. Glapp i hjärnan, informationen går inte riktigt in. Så var det hela tiden på Panama. Det är inte som jag skryter, det är verkligen så de flesta killar är där. Kvittar om man har ett öga, smetat in sig i bajs och tror att grisar kan flyga, män försöker ändå ragga upp en.

där finns ju även dessa kvinnor som försäker förmå en att ragga upp deras kompisar. "Han är där, han är tysk, han är bra i sängen (!!!), han är bra på att dansa..." Ja... jovars, men du har inte tänkt på att jag inte fucking vill?
MEN, skitbra att DU redan har "tried him out" så att säga. Känns betryggande...

Träffade en dansk på Panama. Han var inte lika full och dräggig som sina kompisar. Fattade bara inte vad han sa när han talade danska. Fick ta det på engelska. Sedan låtsades jag att även jag kunde snacka dansk. Ja… han bad mig ta det på engelska. 

Ja, detta var alltså första inlägget på mycket länge.  Ni kommer bli mer uppdaterade, på heders. Ska försöka göra det lite oftare (…) så inte inläggen blir till romaner.

Nu ska jag ta mig ett glas vin på balkongen i den 20 gradiga värmen. 

Tills nästa gång, undvik Panama!