måndag 21 februari 2011

Små fötter, madame och Barberousse







Ojoj, måste börja ta fler egna foton..

Jag sitter i min fåtölj i ett hörn i rummet. Jag har nämligen märkt att här är det minsann bra internet. Vårt internet kan verkligen ”hacka” något extremt om man sitter på fel ställe. I alla fall, här sitter jag bra. Har precis kollat på South Park season 1 åter igen och är faktiskt klar med läxan. Nej men?!
Nej men?!



Ibland kommer jag inte ihåg vad jag har gjort under dagen. Just nu sitter jag och reflekterar dagarna som gått. Det tar lite tid innan allt kommer tillbaka. Tänker tillbaka på förra torsdagen.  Jag gick i skolan, dock bara halva. Hae känt mig lite ”risig”. På väg att bli förkyld känslan., på sista tiden. Så, jag tog en välförtjänt sovmorgon. NEJ, jag var faktiskt inte ute i onsdags. Var hemma och sov och kollade på film. Alla här är sjuka.  Var på väg att gå ut för att bara dricka ett glas vin med några koreaner, men jag orkar inte. Konstigt nog. Måste vara fit for fight till helgen ju., tänkte jag. 



                                         Älskar kolla på film starring Michael Cera.




Jodå, tog sig en sovmorgon gjorde man. Skönt! Min madame, ägaren av lägenheten, har koll på allt. Hon är en riktigt sneaky tant. Riktigt. Hon har koll på när man lämnar lägenheten, kommer hem, går till skolan osv. jag försökte lura henne idag och sa något i still med ”Ja, men jag börjar senare idag för min lärare kommer senare också…jah…så är det. HEJDÅ!!!”  medan jag försöker ta mig till dörren.  Hon lurar bakom varje hörn. Det läskiga är att hon har koll på exakta klockslagen. ”Jadu. Malin, du kom hem 05:15 i tisdags…”. Ja… can’t argue with that, madame. Har ingen aning själv faktiskt. Hon berättade för sina vänner här om dagen att den ”galna svenskan” inte kom hem förrän kl 08:00 en vardag och gick till skolan en timme senare. Hon tror att jag inte förstår någon franska. Vissa saker förstår jag dock… 







Efter skolan gick jag hem och kände mig som ett kadaver ett tag sedan gick jag till centrum. Det regnade och jag trampade i bajs. Kände att jag behövde just det idag. Bajs på foten, BAJS PÅ FOTEN. Kändes som om jag skulle få ett sådant där psycho-anfall som man får i filmer när det bara blir WAY too much. Det fick jag… i mitt huvud.  Sådan tur man kan ha, äntligen bajs på foten!  Nej, men jag har faktiskt lyckats undvika det… tills förra veckan.

Det blev häng på Café Joseph. Jag är tydligen kompis med en av servitörerna där. Vi pussas på kinden och sådant när jag kommer dit. Har inte så stora problem med pussandet, längre,  men när de kommer med ansiktet och lutar det åt fel håll, blir det problem.
Förstår ni?
Jag vill börja pussa honom på högra kinden, känns bra. Tar i hand med höger hand, börjar pussas på höger kind. MEN, där tog jag fel. Man ska tydligen luta sig åt vänster. Oh, mon dieu! Jag gör nästan alltid fel. Här nere ska man börja på vänstra kinden och i typ Paris är det högra. Alltså, jag fattar ingenting. Det blir alltid så att jag lutar mig åt min högra sida och han åt sin vänstra så vi möts på mitten och det kan man inte göra. Inget pussandes på munnar, tack!
Vilket lidande.

Var ute med en kille från klassen och hans kompis. Det var trevligt. Vi kan kalla min klasskompis för ”B”. Jag och B:s kompis hade träffats en gång innan, närmare bestämt på Baron Rouge. Tydligen hade han blivit rädd för mig. Don’t ask me why. Det var som sagt mycket trevligt och vi var först på något skumt ställe. Skulle nog likna en engelsk pub. Jag vet inte vad de hade tänkt sig. De hade dekorerat med spindelnät och toaletten var bara knasig. MEN, med trevligt sällskap går allt. Oh, men sedan gick vi vidare till ”Circus” och satt där på uteserveringen och drack vitt vin.  Det är ett riktigt stort ställe. Jag går alltid vilse. Mycket trivsamt dock.


När jag och B var på väg hem precis innan triumf bågen (ja, de har en här med. Ohj) såg jag ett par bekanta byxor. Ett par bekanta läderbyxor. Jag har väl berättat om läraren på skolan som alltid har läderbyxor. Och svart kort t-shirt? Har jag inte? Som jag sa, han har alltid läderbyxor. Jag vet inte om det är samma par. Jag hoppas innerligt att han har en hel uppsättning läderbyxor i garderoben, kanske tio par. För, alltså, to be honest, hur fan tvättar man läderbyxor? Jag kallar honom ”läderbyxan” och nu gör alla andra det med.  Där gick vi på väg hem och plötsligt ser vi läderbyxan. Hmm, läderbyxan var visst full. Läderbyxan was wasted! Fullt ös, medvetslös… han kände igen oss och vi började snacka. Det var jävligt konstigt. Han snackade om att han hade haft en svensk tjej från Västerås eller liknande. Fattade inte riktigt. Jag var också lite på kanelen, så att säga, så allt blev väldigt osammanhängande och med min smidighet blir det inte bättre.  Jag sa något i stil med ”ja, imorgon kommer det bli jävligt pinsamt eller hur?!”. 





                                                                         Oh la la!


SKÄRP TILL DIG MALIN!

 Han fattade ju precis och så full han var började han skratta och sa ”Shhh!” och menade på att nu måste vi ha en hemlighet ihop. Ville fråga om läderbyxorna. En mycket bra möjlighet för just den frågan, tänkte jag. Det tyckte inte B, han drog bort mig därifrån.

Jag känner stor tacksamhet till kompisar som drar bort en i precis rätt tillfälle. Just i ögonblicket vill man stanna kvar och säga det där übersmarta som skulle kunna revolutionera en hel värld. Blir nästan arg på kompisen i fråga och vill sparka denne på smalbenet. Det är efteråt som man inser hur mina revolutionerande uttalande skulle fått en direkt förödande effekt.  

Träffade faktiskt läderbyxan i dag i skolan. Log lite och proppade munnen full med ost och vin och sprang sedan därifrån. Varje måndag efter skolan bjuds det på vin och ost för att välkomna de nya eleverna.


Igår satt jag och kollade på ”Fringe” och hade det mysigt i fåtöljen. Hade gosat ner mig i täcket och tänkte inte flytta mig en millimeter. DÅ, då knackar madame på dörren och in kommer hon med en tjock gammal fransk man i släptåg. De vill undersöka fåtöljen. ÖH, måste jag resa på mig nu också? Hade precis fått in en bra ställning. Gosat ner mig rejält. Ja, det är du som är boss. De kollar på den lite, säger något på franska. Förhoppningsvis om fåtöljen. På väg ut stannar gamla tjockisen och pekar på mina inneskor och skriker  ”Du måste ha världens minsta fötter, som en pygmé!” . Ja, eller ja, han kunde ha skrikit det. Det lät så. Han sa i alla fall att jag hade världens minsta fötter och undrade om det var mina skor.  Jag sa ”oui!” och han skrattade och jag neg.





Det är underbart vad man träffar människor var man än är.
Stod och väntade på några kompisar då det kommer fram en man och frågar om jag talar engelska. Inte ofta man får just den frågan i det här landet. Indeed I do, indeed I do! Han frågade var han var, han hade tydligen blivit av med sin bil. hans kompisar hade visst lagt den någonstans. Jag förklarade lite. Jag mötte upp mina kompisar och vi gick hem. Efter tio min kör det förbi en bil och mannen jag hade hjälpt lutar sig ut genom fötterna och skriker ”I HAVE FOUND MY CAR, I HAVE FOUND MY CAR!” och pekar frenetiskt runt omkring sig. Ja, jag ser att du sitter i den.  Precis som om han inte riktigt själv trodde på miraklet.  Skönt att det ordnade sig för honom! 








I helgen som gick var jag på ett nytt ställe, vid namn ”Barberousse”. Coolt ställe, tyckte jag. Har en kompis som bor i Montpellier och är fransk. han tyckte det var ”A shitty place!”. För mig, om jag inte trivs på ett ställe, handlar det om människorna jag umgås med. Visst, hade jag varit där med människor jag inte har lika kul med, hade det varit en helt annan sak. Det är ett ganska litet stället. Litet och populärt. Vid halv ett tiden började jag få lite klaustrofobi. Så mycket folk. Fick klättra på människor för att komma förbi. Hade inte blivit förvånad om någon hade skrikit ”STAGE DIVE!!!” och hoppat ut i folkmassan. Fan, vilken crowd pleaser det skulle vara. Taskigt om det börjar brinna och vi var, såklart, längst in. Det är ett avlångt place med en jättelång bar längs en vägg och så resten är både dansgolv och sittplatser. 
Vi dansade, of course!
Älskar att dansa.


Det finns många bra barer här. Tycker om ”Vodka-bar”. Jag måste ha berättat om denna fantastiska bar. Det är (om man ska tro på min kompis.. fan vi är verkligen olika) dock även det ett så kallat ”Shitty place!”.
Ha, min kompis och jag kunde inte disagreed more!
Älskar stället även om det är farligt farligt (…men härligt härligt). Får en massa goda saftiga drinkar som gör en shitfaced. Plus att the bartenders dricker med en och bjuder och bjuder. Crazy awesome, med andra ord. 



Idag i skolan skulle hela klassen berätta en historia. Var och en skulle säga en mening var och på så vis bygga upp historien.
Här är den: 

Det började helt okej. Hon var ute med kompisarna i en bar. Drack lite, och chillade på bönan. Sedan, plötsligt så går hon hem med den snyggaste killen till Madonna (jag sa det). Det är fede festen hos Madonna och hon kör en privat konsert. Efter konserten går madonna ner till stan och blir förföljd av paparazzi och hela världen älskar hennes klänning. Hela världen förutom Ben. (en kille i min klass) Han mördar helt enkelt Madonna och flyr sedan till Brasilien. Där gifter han sig, naturligtvis, med en mongosnygg brasilianska. De öppnar en kanadensisk restaurang. Det är dock för mycket jobb så de säljer och åker på semester till England. Väl i England får de fyra barn och alla verkar jättelyckliga. FAST, då byter Ben namn till Kenneth. Och Kenneth, före detta Ben, skiljer sig och lämnar fru. Han blir ihop med Johnny Depp, för att han faktiskt är skitnsygg. (Jag tyckte det var skitbra att han lämnade fru och barn och kom ut ur garderoben, men det tyckte inte alla… host host rumänskan, host host.) I alla fall slutar det med att han får straffarbete. Tror det var Johnny som turned him in…så att säga.

Ganska fet historia, ändå. Jag ville spejsa till det lite, med skilsmässor, komma ut ur garderoben, men det tyckte inte de ”äldre” om. NENE, för någon berättade att huvudpersonen, Ben, blev trött efter en hård arbetsdag och gick och lade sig. Amen, come on! Seriöst, vem vill höra om när folk sover?  



                                                                 BRASILIEN!

Idag kom Jeremy in och skulle berätta om utflykterna man kan göra med skolan. Han såg ut som en stor leende tvättbjörn. Han måste ha solat alltför länge med solglasögonen på.  Förra gången trodde jag att han pratade om en massa överfeta religiösa pingviner som vandrade i bergen. Denna gången pratade han om matlagningskurser. Jag har varit på en sådan. Det slutade med att jag blev "cursed" av en spanjor som sa att "Now you will get seven years off butt-sex!" och åt en slaffsig crêpe med kastanjekräm på.

Idag ska vi till ”Australien bar”. Varje måndag är det öl för 1 euro där. Jag dricker dock inte öl. Underbart att börja veckan med utgång!

tisdag 8 februari 2011

en lett, Montpellier och Panama




Första inlägget för i år. Spännande må jag säga. Klockan är ungefär mycket. Har vänt på dygnet. Kaffet och sovpauserna man tar under dagen är nog det jag gör fel. Jag är trött efter skolan, who could blame me?
Det har gått ungefär två dagar och jag har gjort en spotify-lista med bara franska låtar som jag sätter på när jag ska göra mitt pluggish. 




Ja, jag är tillbaka i Montpellier och det känns bra. Kom i torsdags, den 3 februari kl 15:30 anlände jag till tågstationen. Hade då varit uppe i duktiga (eller korkade) 32 timmar i sträck. Ganska nice ändå. Jag tog flyget från Köpenhamn till Paris. Övernattade på Charles de Gaulle. Hmm, övernatta och övernatta... skulle mest kalla det kamp för mitt liv. Jag hängde med en kille från Lettland. Han hette Vlad.





Jävla kille!

Jag sitter minding my own buissness. Vilket i detta fall betydde att jag satt och kollade på film på datorn med en kaffe i handen. Det kommer plötsligt en främmande människa och frågar om jag har internet. Lyckligt ovetande lånar jag ut dator.
Ibland tänker jag; Hej, vilken tur jag har, egentligen. Ibland tänker jag; fan vilken jävla otur jag har egentligen.

Jag hade otur i onsdagskväll. Otur...
Jag hade dragit omkring på CDG med en fruktansvärt enerverande lett som inte kan sluta kolla på min dator. Jag blev med andra ord, något så extremt utnyttjad. Antingen utnyttjad eller så hade han en otrolig benägenhet att snylta. Han skull även prompt läsa min National Geographic.
Amen, come on!
Var fan går gränsen för dig människa?
Ska du snylta vetenskaplig tidskrift plötsligt?

Han frågar mig, MIG, “behöver du datorn?” när han var klar med de två minuter han skulle använda den. De två minuterna visade sig vara femton.
Vad är det för fråga?
Om jag behöver datorn?
Klart som fan att jag behöver datorn!
När fick DU, befogenhet att ens nämna min dator i en mening inte består av dessa exakta orden; “Tack så mycket för du var så snäll och lånade ut din dator”.
En av sakerna han sa var: “Jag ska bara gå på en promenad, men jag kommer tillbaka.”. Han sa det som om det var en bra sak, att han skulle komma tillbaka. Stanna där borta fan. Hoppas du fastnar i rulltrappan eller att ett tyskt snorigt barn dreglar på dina FULA läderskor.
GÅ OCH DISKA I HELVETET, ville jag skrika. Han skulle dock bara tittat på mig och frågat "Ah, du vill att jag ska antasta din dator?"


                                                   "... but you're a total SNYLTARE."



Ledsen att jag tjatar om detta.
klockan var nu 5 på morgonen och jag klarade snart inte mer. En timme till och sedan skulle jag gå och byta och sminka om mig. SKÖNT. Då kan den jäveln sitta här och bara vara fruktansvärt ensam, tänkte jag.  Jag tänkte i helvete heller komma ut ur toaletterna. Där trivdes jag jävligt mycket bättre med de filippinska städerskorna, som skällde på mig, än med honom.

Frustration.

Jag borde ha sagt allt detta till honom. Det gjorde jag inte.  Jag gick och gömde mig istället.
Ska mitt första inlägg för i år verkligen handla om den snylt-benägna letten och mitt dåliga humör och att jag inte kan säga nej till någon?
Ja, svaret är ja.

Och nu, över till något helt annat; Montpellier!
Jag bor mycket bra. 10 minuter från skolan. Jag har två sängar, en fireplace och en balkong. Kan det bli bättre?

I lägenheten bor det även en tyska, en svenska en japan och såklart värdparet. Kommer inte rikigt ihåg vad mannen heter. Kvinnan heter dock Beatrice. Hon talar bara franska. Jag menar verkligen, bara. Hmm, kanske hon ljuger. Vissa fransmän vägrar att ens försöka tala engelska. De kan göra det, de förstår. Envist släkte de där fransmännen!

Jag har kvar min gamla lärare, Joanna. Hon är bra. Jag har faktiskt märkt att de flesta lärarna har en förmåga att säga och fråga fel saker.  De menar verkligen inget med det. Att vara smidig är inte riktigt deras kopp thé.

Min klass är nog bra, tror jag. Ett sympatiskt gäng. Där finns en norrman som även talar svenska, quelle surprise!  Vi har kinesiskan som alla kallar ”Sophie”, men hon heter något helt annat. Inte ens i närheten. Hon talar bara franska och kinesiska och är väldigt söt. Hon skrattar åt det mesta, ledsamt som roligt. Hon har en benägenhet att upprepa allt läraren säger och alltid säga svaret högt när det är någon annan som egentligen ska svara.  Joanna har självklart fått tysta ner henne några gånger. Inte tysta som i ge arsenik så hon dör, men hyscha.  Sedan finns det Raimok och en kanadensare som verkar trevlig.  Ja…





Skolan är som vanligt. Jag går bananas på kaffemaskinen och utnyttjar den till max. Svär mycket på svenska i klassrummet och när jag blir överraskad skriker jag ”JAJA!” ,  ”NÄNÄ?!” eller när jag får en så kallad Aha-upplevelse blir det ”JAHA!!!”.  det jag oftast får från min lärare är frasen; ”Mais, MALÍN!”. Mäkta trevligt.
Montpellier är sig likt förutom att det är jag som vet mest om stället bland mitt umgänge då jag faktiskt varit här 2 månader. Vilken press man har. Nu måste jag hitta till ställen. Går jag med människor som vet vägen till målet bryr jag mig aldrig om vägen.  Brukar koncentrera mig på att typ prata och gå.

Jag och och några till kände för att gå ut så vi gick till Café Riche och beställde in diverse refreshments. Refreshments som i alkoholhaltiga drycker. Mycket trivsamt var det. Plötsligt kommer servitören och häller upp shots. Och börjar shotta med oss. Ja, han har då verkligen party! Vi ville egentligen bli left alone, så att säga. Fast, det är alltid trevligt med en shot då och då. Vi fick dock en till och det konstiga var, kanske är det för att jag är från Sverige, att alla servitörer, bartenders shottade med oss.  Så busiga de är tänkte jag för mig själv.

Efter ett tag kände vi att we are so over this, så tjejerna bestämde för att gå hem medan jag gick för att träffa några fransmän. Vi gick till baren ”Shakespeare”. Tycker alltid det är lite jobbigt att gå dit. Lyckas alltid göra konstiga saker när jag är där. Denna gång gick det bra, spillde bara ut ett glas vin i knäet på en fransman.  Kunde ha varit värre. De flesta barer stänger vid 01:00 så vi hade ingenstans att ta vägen. Vi var väldigt pepp så vi stog i en gränd i 10 minuter tills jag började snacka med en ensam man som tydligen hette Jean Pierre. Det hela slutade med att vi gick upp till Jean Pierres lägenhet och hade lite efterfest där. Kom hem till mitt rum runt 05:00. Skola om 3 timmar! Skönt. 





Jag har lärt mig vilka dansstället/barer man ska undvika om man inte vill bli antastad till max.  ett ställe som jag inte orkar med längre är ”Panama”. Nej, men vad fan, akta er!  Förra gången resulterade i mycket grabbande och sådant. Vi var med om mycket. Helt out of nowhere kommer det en väldigt kort man som önskar bjuda oss kvinnor på drinkar. Han var så kort och så var han överallt. Utan förvarning kunde han dyka upp bakom en och grabba tag om midjan för nu ska här dansas salsa. Bull läge då det inte var någon salsamusik.  De flesta som är ute har någon gång varit med om att även om man skirker ”NEJ JAG VILL INTE!” och kastar drinkar i huvudet på personen i fråga, fattar de inte. De vägrar att inse att man inte vill dansa, hångla eller ens prata med dem längre. Glapp i hjärnan, informationen går inte riktigt in. Så var det hela tiden på Panama. Det är inte som jag skryter, det är verkligen så de flesta killar är där. Kvittar om man har ett öga, smetat in sig i bajs och tror att grisar kan flyga, män försöker ändå ragga upp en.
där finns ju även dessa kvinnor som försäker förmå en att ragga upp deras kompisar. "Han är där, han är tysk, han är bra i sängen (!!!), han är bra på att dansa..." Ja... jovars, men du har inte tänkt på att jag inte fucking vill?
MEN, skitbra att DU redan har "tried him out" så att säga. Känns betryggande...

Träffade en dansk på Panama. Han var inte lika full och dräggig som sina kompisar. Fattade bara inte vad han sa när han talade danska. Fick ta det på engelska. Sedan låtsades jag att även jag kunde snacka dansk. Ja… han bad mig ta det på engelska. 





Ja, detta var alltså första inlägget på mycket länge.  Ni kommer bli mer uppdaterade, på heders. Ska försöka göra det lite oftare (…) så inte inläggen blir till romaner.
Nu ska jag ta mig ett glas vin på balkongen i den 20 gradiga värmen. 
Tills nästa gång, undvik Panama!