Det har hänt mycket de senaste dagarna. Tro mig ingen underdrift. Ja, jag ska faktiskt berätta för er, after all, that’s what the blogg is for.
Jag är upprörd. Plötsligt har alla franska män skaffat haandväska.
Whats that all about?
Jag förstår inte. Ni kanske tror att det är en typ skinnväska i vanlig storlek, men där tar ni fel. Det är en liten liten väska ofta från något märke som Gucci, Armani osv. Denna lilla väska hängs om halsen och I den har man sina manliga saker… tror jag? Det ser så dumt ut, det är inte hela männen-bär-handväska, utan hur fult de använder den.
Men förstår ni?
Den hänger runt halsen precis som de var några medelålders tyska turister vid Grand Canyon. Turister med kameraväskan runt halsen, alltid redo.
STÅR INTE UT!
Ni vet när man upptäcker något och inte kan sluta se det?
Så är det för mig och det är så fruktansvärt många handväskekillar överallt.
Nej, nog om detta besvärliga ämne. Nu ska jag förtälja om alla människor man träffar här I M.
Jag skulle egentligen åkt hem I lördags, men det blev inte riktigt så, varför inte?
Jag missade mitt flyg. Nu tycker jag att det är skönt att få vara I M. några dagar till, men på morgonen när mitt alarm inte ringde höll jag på att dö. Kände mig så urbotat KORKAD. Höll på att bryta samman när jag ringde pappa. Hade min dotter gjort något så dumt hade jag sagt “JÄVLA DOTTERSHELVETE!” hmm, mina föräldrar kanske sa det efter de lagt på… hmm, ja, man vet aldrig. De var dock ytterst hjälpsamma.
Ja, men då har man väl tid att gå ut med kompisarna då… Har varit ute varje dag sedan torsdag.
Vad hände I torsdags?
Jag förstår inte riktigt varför vi gick ut, en torsdag liksom. En onsdag absolut, men torsdag känns lite mobbat. Vi började I alla fall kvällen på “Café Joseph” (de har en faceboooksida) med lite drinkar och människor från Schweiz. Anna, spanjorskan, har en kompis som heter Isabell. Isabell är underbar, men hennes kompisar är vad jag skulle säga FREAKING DÖDSTRÅKIGA OCH UTAN SOCIALKOMPETENS. Jag försökte och försökte prata med dem, skoja med dem, skåla med dem. Men, de ville inte prata med mig, nej. Mitt säkra kort, att imponera med mina tyska- skills fungerade inte heller. Ergo: jag sket I dem. Pratade med “vårt” gäng istället. Ja… och alla personer på toaletten…och I baren… och bordet mittemot… och vakten. Ingen nyhet att när jag blir lite på kanelen så blir jag übersocial.
Varför inte, brukar jag säga?
Alla nya kompisar skriker “Maaarrrrlin, you crazy!” min tyska kompis. Hon uttalar Malin med ett “r” = MARRRLIN. Exotiskt.
Jag blev bjuden på en drink och helt utan förvarning började killen prata om geografi. Jag tänkte “Alltså, detta är för lätt, han kommer bli blowned away av mina geografi kunskaper.” så jag säger till honom att han ska testa mig på huvudstäder I Europa. Jag säger bara, MISSTAG. Fel på allt. Han måste tyckt jag var retarderad. Först säger jag att jag kan allt och att jag hade alla rätt I skolan (varför drog jag upp ett jättegammalt prov?) och sedan svarar jag fel på de lättaste. Äh, gratis drink.
Sedan bytte jag nummer med en jätte vacker tjej. Jag sa det till henne också, och kramade henne och sa vi MÅSTE träffas igen.
Linh chi berättade att hon var lesbisk och stötte på mig. Jag bara, men what the hell, hon är skitsnäll. Träffar hemskt gärna henne igen. Jag förstår inte varför alla tror att folk stöter på en bara för att de är snälla. Linh Chi tror att alla stöter på en hela tiden. Hon är kul.
“Joseph” stängde vid 01:00. En spanjor som jag träffade på toaletten sa att vi borde hänga med till ett dansställe som jag inte kommer ihåg namnet på. Men, sedan var det några andra killar som sa att det sög och att vi borde gå till “Opera”. Eftersom opera-killarna var roligare än spanjoren, var valet enkelt. “Opera” visade sig vara en väldigt popular club/bar-thing. Killarna beta lade 10 euro, tjejerna kom in gratis.
JÄMLIKHET for the win!
“Opera” var bra. Toaletten där var full av coola och schyssta tjejer. Jag träffade en tjej som utnyttjade en rysk kille vid namn Dimitri, big time. Hon sa till mig “He’s SO rich, order whatever you want, do you want expensive champagne?”. Hon upprepade meningen “He’s SO rich!” femtielva gånger. Precis som det skulle få mig att beställa något eller stanna kvar.
NEJ, hell to the no, jävla gold digger!
Kvällen slutade dock bra, utan ryssar och gold diggers. Efterfest hos fransmännen. Hade mycket svårt med deras namn. Kommer bara ihåg att en hette “David” de andra kallade jag “French guy”, “French guy 2” och “bihanget”.
På fredagen gick vi till baren “Baron Rouge”. Det var vanliga gänget plus en ny Korean och en fransman. Jag hade tråkigt. Ja, tråkigt ända tills fransmannen kom. Toaletten var så liten att man kunde inte få kompisar där.
HA, mitt nästa offer blev fransmannen!
Han hette Adrien (Adriaaaa, uttalas det). Han visste inte det då, men vi skulle bli bästisar.(Fy vad läskig jag är) Koreanerna hade sedan bestämt att de ville dricka vin i en lägenhet, men det ville inte jag. Så, jag och Sarah och Linh Chi gick till “Café Joseph” och drack thé. Fick inte med mig Adrien, han var fortfarande lite rädd för mig.
Efter théet gick tjejerna hem, men jag följde med fransmännen från torsdagen. Adrien hade ändrat sig och följde med mig. Fast, han var jättefull och jag fick förklara för fransmännen att han var min bästis. De kollade konstigt på mig och den fulla 19 åringen som jag tog hand om. Vi gick till “Opera” IGEN. Undrar om fransmännen vet att det är bra med förändringar. Underbara Adrien kom inte in. Så, jag var ensam. Först ville jag bara dö, fattade inte vad de sa.
TALA SVENSKA!
Ni vet, ibland möter man personer som är otroligt snälla och omhändertagande. Jag hade tur och gjorde det I fredags. En av fransmännen såg att jag verkade lite ensam inne på “Opera”. Så, vi började prata och det var PRECIS vad jag behövde. Efter det kände jag mig fri och som mitt vanliga jag igen.
Had a great time!
Överraskningen kom när jag såg att en av lärarna från skolan var där. Jag sa att hon var vacker och borde vara typ en business woman.
Eh, Malin, va?
Då blev hon glad och presenter mig för en massa män.
Gick hem tidigt, skulle faktiskt flyga hem nästa dag…
Nästa dag missade jag flyget.
Mycket angenämt. Mitt Fysiska tillstånd I lördags var inte på topp, ska jag tala om för er. Jag låg I sängen hela dagen. Kunde inte röra mig. Tänkte “shiet, jag är hungrig, får något att äta… eller, nej, men FAN, då måste jag röra mig. Faan…”. Det blev dock ännu en utekväll. Först var vi på en irländsk pub, Fitzpatricks, det var Lihn Chi, jag, Adrien (min nya bästis) och Jeremy (vem nu det var, no idea). Jag och killarna gick till “Panama” ett dansstället. För det mesta trevligt, men I lördags var det bara meat-market. När man är svensk och blond, det kvittar om man är vacker eller inte, så blir det alltid “Tu es suedoise?” (är du svenska).
ÅH!
Jag orkar inte med det längre. Efter tjugonde gången sa jag att jag var en man. Men, jag tror inte de förstod min franska. Trött på Panama.
Fick ett sms av French guy som sa att det var VIP på “Opera”. Sagt och gjort, vi gick dit. Bara jag kom in. ja, men VIP är aldrig fel.
Har dåligt samvete för att jag lämnade Adrien och Jeremy, hmm, mest Adrien för han är bäst. Träffade en australienare och jag kände bara “THANK GOD, SOMEONE WHO UNDERSTANDS ME!”
Frågade vad han gjorde I M. Han var på semester. Semester I 8 månader. Han vaknar upp kl 17:00, äter och går ut med kompisar. VARJE DAG. Han vet inte när han ska tillbaka till Australien heller. Jag bara punkt punkt punkt. Vad ska man säga. Jag visade I alla fall honom mina dance-moves. Han tyckte inte att de var sexiga. Fattar ni vad jag har arbetat med dem, tränat varje dag. Jävla brat, tänkte jag.
Vad FAN är det för fel på “grävskopan” eller “mjölka kon”?
Nej, seriöst, jag förstår inte…
Jag kan inte dansa snusk-dans så bra (eller sexy-dance). Men mina moves har funkaat bra hittils.
De spelade jättegammal musik och helt oprovocerat spelades en låt från “Grease” fransmännen went bananas och försökte sjunga med och dansa snuskdans. Jag och Austrailen guy kollade på varandra och på fransmännen som försökte sjunga med… Så var det dethär med engelskan… Jorååsaatteeh… vi försökte få de andra att förstå vad de sjöng. Jag var Travolta och han var Newton John.
Föresten, att säga “word” är SÅ ute. So last season. Bara så ni vet. Pinsam tystnad om ni använder det ordet igen, I can tell you. Been there done that liksom.
Nu ska jag gå och köpa vin, det är Sahras sista kväll. Jag är stammis på lokala kiosken. Ägaren måste tro att jag är alkis. Första gången jag var där frågade han hur mycket jag kunde tänka mig att betala. Jag sa att ungefär 7 euro. Tyckte det lät billigt och bra. Hans reaktion var “WOOOOOOOOOOOOW!“ han trodde jag var någon sorts gourmand. Vin är väldigt billigt här. Nu betalar jag högst 30- 40 för en god flaska vitt vin.
De senaste dagarna har jag gått in där och frågat efter något vin och han hjälper mig alltid och jag får alltid gratis choklad. Han vet precis vad jag dricker och tar alltid fram mitt favoritvin.
DU ÄR FRIKKIN' AWESOME
SvaraRadera