onsdag 3 november 2010

Vit päls, tvål och kolashotts






Jag sitter lite halvt bakis på mitt rum med vidöppna fönster och luftar min beiga fluff-klänning och pluggar (typ) och utanför, UTANFÖR är det svensk sommar. Det är sommar här.
Jag var inte i skolan idag.
Oh, no she didn't!

Vi var ute igår. Förstår inte varför. Borde kanske inte gjort det, men man lever bara en gång som de (vem nu "de" är) säger. 

Jag sov inte hemma, mitt TRAM (spårvagn) slutar gå vid två på natten. Hade inte riktigt orken att gå en halvtimme kl 0300 på natten i "det farliga Montpellier" som min landlord alltid säger. När jag var ute i lördags sov jag inte heller hemma. På morgonen vaknade jag av att telefonen ringde, och självklart var det han, den kedjerökande healaren. Han var visst mycket orolig eftersom jag inte kommit hem. Jag som trodde att han inte brydde sig. Ganska trevligt faktiskt. Men, det tyckte jag inte på söndagsmorgonen när han väckte mig. Då var det något i stil med "Amen, FUCK YOU, sluta vara så äckligt omhändertagande och bara sluta bry dig så jävla mycket!". Det var på morgonen, det förlåter allt. Det är min rätt att tänka så.
Vi (Lea et moi) sov (igår) hos en kille som bor i en studentlägenhet. Han heter Baek och är från Korea. Han hade en vit katt. Jag hade svarta kläder.
 Ja, det säger väl allt?
 Det såg ut som om jag hade päls.  Taskigt läge. Försökte liksom slå bort alla hår. EN OMÖJLIGHET, som ni vet.  Så, jag gick omkring med vitpäls och lätt bakis i det 21 gradiga Montpellier. Alla såg oförskämt pigga och pälslösa ut. ÄCKLIGA perfekta människor tänkte jag. Detta var andra gången det hände. Pälsen menar jag.

Det är onsdag idag va?
Hoppas det. Dagarna flyter samman. Vi var lediga i Måndags och jag förstår att det är lov i Sverige?! 
Mäkta trevligt må jag säga. 





Det var halloween i helgen, vilket alla förstod utom jag. När Lea, min nya Schweiziska kompis föreslog bio och skräckfilm tackade jag med glädje ja.
Har ni sett skräckfilm på bio?
Det kanske bara är jag som är skräckfilm-på-bio-virgin?
Det är verkligen lungan att kolla på skräckfilm på datorn. Jag blir inte rädd. Det blir jag inte. Alla andra skriker, men jag bryr mig inte. "ja, jag kollar på skräkfilmen nu va, lite slött du vet, massa demoner och shiit..." totally oberörd.
De flesta, eller alla filmer dubbas till franska. Jag tänkte att detta kommer bli en walk in the park jag kommer vara så jävla iskall filmen igenom.  Och Lea, hon kommer avguda mig. 
WOW!
Jaaa... Vad ska jag säga? Vad hände?
JAG DOG!
Jag klamrade mig fast vid Leas arm. Jag hängde i den. Kunde inte släppa taget. Hade fingrarna för ansiktet för att skydda mig mot possibla demoner.  Jag var den som skrek högst i publiken. Synd om Lea. Hon försökte liksom gömma sin arm under andra timmen.  Jävligt svårt att gömma något sådant. Speciellt för mig, jag älskar att hålla i armar, så det gick tyvärr inte Lea. Ledsen, men du skulle inte haft din arm hängande så nära mig. Får skylla sig själv att du fick kramp och blåmärken.
Efter filmen skrattade jag hysteriskt och vägrade släppa Leas arm. Jag skakade. Före filmen när vi satt och åt pratade vi om helgen och vårt alkoholintag. Vi tänkte mycket och beslöt oss för att nu, nu får det vara nog med alkohol den här helgen.
När vi kom ut ur biografen var vårt ansvarsfulla alkoholsnack glömt, förträngt, UPPELDAT OCH NEDGRÄVT!
Det blev lite vin. Lite vin. 




Som jag nämnde ovan var jag inte i skolan idag. Därför ska jag nu lära mig alla verb, ja kanske inte alla nio tusen, men 16 i alla fall. Jag ska vara fruktansvärt grym på verb. Jag ska bli så grym att jag får ett stående epitet: Malin den grymma verbböjaren. Eller liknande. 


                       Om man vill kan man köpa jetemånga vykort. Och trängas med främmande människor samtidigt.


 Den här veckan är Philippe i Tyskland. Dålig stil.
Vad gör man där? 
Nu har vi en liten fransyska som är tråkig. Vi satt med en mongostencil i tre timmar. I TRE TIMMAR, EN STENCIL.  Som inte det var jobbigt nog, nej jag hade tvål på armen. 
Kasnke ska ta det här från början? 
Vad snackar hon nu om, tvål på armen?
Ja, det blev paus, äntligen, så jag tänkte gå och "pudra näsan". När jag kom till tvätta-händerna-fasen blev något riktigt fel. Tvålbehållaren ville inte samarbeta. Jag tryckte lite hårdare, ska få ut tvålen. 
Den ska inte vinna!
Jag tryckte lite hårdare. Fan vad jag ångrar att jag tryckte "lite" hårdare. Tvålbehållaren, som för övrigt var full, gick sönder, hoppade ner på min arm och ner på golvet. Så, där står jag nu och skriker "FAN OCKSÅ JÄVLA TVÅLHELVETE!" med två liter tvål över hela kroppen. Kön utanför börja mumla. Nu, NU är det kris i Malinland. Har en massa människor utanför, lugna ner dem. Jag skriker  "No no, there's NO problem here, NO really, NO problems...at all."  Om kön inte hade annat oråd när jag skrek "FAN...." måste de gjort det nu. Man skriker inte så, det gör man inte. Man gör inte, men JAG gör.  Jag fick laga tvålbehållaren med snabba ryck och insåg att pölen på golvet måste bort, annars kommer någon att dö. Dö av en tvålfläck, inte jätte heroiskt. 
Tänk den begravningen!
Tvålfläcken blev upptorkad, men den resterande litern på min kropp var en annan femma.  Sprang ut ur toaletten och in i klassrummet. Sedan satt jag där och var hal i 1,5 h och luktande tvål. AH, finns inget mer uppfriskande än att vara täckt av tvål. Inget, men seriöst prova det. HELT GRATIS.
På en toalett nära dig!


                                                                                        Tvålen från helvetet.



Helgen var bra, det må jag säga. Lite svårt att kommunicera i början. Jag har redan berättat om filmen i söndags, jag ledsen för att stökighetsfaktorn i min blogg är hög. Hoppas att ni hänger med. Det regnade jättemycket. Trodde jag skulle drunkna. 



                                                                                           Regningt M.

Lea ringe mig i lördags. Det var dags att äta crépes.
OMNOMNOM!
Vi skulle mötas, där alla möts, vid fontänen på Place de la Comédie. Lea var sen. Hon kom slutligen och  vi pussades (jag kickar ass på att pussa på andras kinder) och plötsligt pekar hon på en kille 5 m bort. Och han kommer närmare. Ja, han var visst också inbjuden... Hrm tänkte jag. Det roliga var att vi hade stått 5 meter ifrån varandra och väntat på samma person i en kvart.  Han hette Baek. Det fattade inte jag då. Snappade upp "B:et" men inget annat. Äh, han får heta B. Som en agent. 
Vi gick till Leas favoritstället, man äter crepes där. Lea pratar bara franska och tyska. B pratade bara franska och lite engelska. 
GUD!
Hur ska detta gå?





Jag ska inte ljuga, hela första timmen rotade jag i min väska efter något JÄTTEviktigt. Och jag drack stora mängder vatten. Har man vatten och crepes i munnen och rotar i väskan slipper man undan det mesta.
Efter första timmen blev allt bra. Vi satt där en timme till och jag fick översätta. Från engelska till tyska  och tyska till engelska så alla skulle förstå. Jag lärde mig lite franska. Det är underbart att prova på franskan ute.  Så mycket man lär sig.
Det är underbart!
Ja, sedan kom det jag hade fruktat skulle komma...
 B säger "Ska vi inte gå till "Shakespeare" (bar)?
Lea tyckte, såklart, dumma tysk, att det var en bra idé. Jag började skratta lite nervöst och Lea berätta för B. vad som hade hänt i torsdags. Ni vet, soptunnan och the bartenders...
De tyckte att det var ytters roande och vi gick dit. Inuti baren var det fullt av människor och tavlor. Men, vad skådade mitt norra öga?
En galen konstnär med färg över hela kroppen som live-målade, nej men?
Ibland tog han fram ett  gevär och skrek, smetade in lite grön färg i håret och sedan sköt han på en ballong full med färg, som var fastspänd på tavlan.

SPLATT!

Hela baren var covered med färg.
Vilket spektakel, jag drack en massa kola shots för 20 kr/st medan jag skrek med konstnären. Det var bara jag som skrek... Tror inte att man skulle skrika egentligen...
MEN, VAD BEFRIANDE ATT SKRIKA!
Sedan blev det efterfest. At B:s place. På vägen dit köpte vi vin i en liten kiosk. De kollade på "miss universum" på storbildsTV. Jävligt konstigt. Vi började diskutera tävlingen och att ingen av oss, B, Lea eller jag var från Frankrike. Det tyckte kioskägarna om. 

Eftersfesten. Lite dimmigt men mycket bra. Blev biten i tån av katten. Och, vi sov där för första gången. med all vit päls.

Jag tror det var allt. Jag tror det.
Eller, NEJ!
Ett råd, lite inte på män i vita bilar. Lita INTE på dem. Jag berättar i nästa inlägg.



                                            Shakespeare när jag gick hem i det regniga M. kl 11 på söndagmorgon.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)