Tvättråd och äpplen.

Jag är trött riktigt trött. Sitter på mitt rum nu på 837 rue de Montasinos och lyssnar på "Je Veux"- ZAZ. Ska försöka länka den. 

http://open.spotify.com/track/6TqUKPuZxmPJzzi3aTd00F 

 

Ja, men att trötthet gör att man inte riktigt fungerar är ingen nyhet. Igår vaknade jag upp till fågelkvitter och sol. Jag liksom hoppade ur sängen. Det kändes som på film. Det var längesedan den känslan besökt mig. Tro mig, väldigt länge sedan. I alla fall, så pigg och full av livskraft. Jag kände på mig att det skulle bli en fenomenal dag. Hela franskagruppen skulle bli blowned away av min awesomeness! Jag kände det på mig.

En timme senare sprang jag nästan ut genom porten. Om ni har sett Mary Poppins och hennes stora kappsäck och hur äckligt glad och positiv hon är, då, då vet ni hur jag kände mig.  Vilken dag, vad kan gå fel?

Okej, picture this, jag i min positivitet skrider över torget med "What the world needs now is love sweet love" dundrande i hörlurarna. (så jävla cheesie)

http://open.spotify.com/track/5td7WsBur5opModo1lB1X3 

Plötsligt hör jag någon som skriker "Pardon, madame, MADAME!". Kvinnan som ropat griper tag i min klänning. "Vad fan händer, vad har jag gjort? Jag är väl inte naken? Har jag tappat mobilen igen? VARFÖR måste hon dra i min  klänning, let go woman, I say!" Kvinnan som har en man i släptåg pekar på klänningen, och vad ser jag? Klänningens tvättråd. Ja, det skulle bli värre, min kavaj var också ut och in.

Jag hade alltså ambulerat fram på Montpelliers gator, jag var i centrum nu, med ut-och -in- vända kläder. All min stolta glädje bara rann av mig. Nu blev det mer skamset småspring till skolan med ett fast grepp om klänningens tvättråd. Folk tittade lite konstigt på mig. Det var inte konstigt. Jag sprang tittandes ner i marken medan jag försökte gömma de onda tvättråden. Och tro mig, det kändes som om hela jag var ett tvättråd.

Nu undrar ni kanske vad jag håller på med. Skulle du inte blogga om din ointressanta trötthet? Jag vet inte själv faktiskt. Men antagligen var jag inte så utvilad som jag gärna ville tro, eller så var det bara mitt vanligt flummiga jag.

Ja, alla säger att jag är flummig, men tell me: Hur är man när man är flummig?

Har också fått epitetet "konstig, men på ett positivt sätt".  Jaa, vad betyder det? Jag är som jag är, men vad betyder konstig?

Okej, jag medger att jag kan vara väldigt högljudd och det blir värre när jag blir provocerad eller jag tycker något är kul. Men va?

Okej det sistnämnda borde jag kanske ändra på. Jag är så fruktansvärt dålig på att vara tyst. Klarar inte av att viska. Det går inte.  Blir så jävla pinsamt när bibliotekarierna ger en "evil eye". Som den gången när jag , fråga mig inte vad ajg tänkte på, stormade in på biblioteket i Simrishamn, pratandes i telefon, med högklackat. Kunde inte bli mer fel. Eller, jag hade 300 kr i skuld.

 Så jävla bad ass! 

Jag kände inte av bibliotekariernas vrede förrän jag gick ut. Jag svär hade de haft ett biblioteks-SWAT-team hade jag varit högsta prioritet. De hade liksom kommit från alla håll. Fast mest från taket för det är coolast.

Apropå ketchup, jag nämnde kanske att jag har en mycket angenäm utsikt från vårt klassrumsfönster. Här är den.

                                                                                        Cristine och utsikt från Salle 7.

                                                                     Vi såg en suicidal cat. Högst upp på taket, helvit.

Det har blivit så jobbigt nu, jag anländer alltid efter Katrine, till vårt klassum. Idag hade vi inget att tala om. Vi har redan talat om att hon bor med en tant som inte fattar någonting. Vad finns det mer att tala om?  Jag vet inte... Så idag låtsades jag rota i min handväska i ungefär tio minuter. Jag lovar, det hörs inte så mycket med tio min. Men, det är det. Det är min försvars ställning. Ner med händerna i väskan, nu kan INGEN röra dig Malin, good job! Annars är jag en mästare på att låtsas prata i mobil. Jag gör det OFTA. Lite konstigt. Jag vet.

Jag var och handlade idag. Mitt mission var att köpa äpplen. Ha, tänker ni, piece of cake. Men där tar ni fel!

Förra gången jag handlade glömde jag att väga äpplena. Ingen big deal kan man tycka. Det ÄR en big deal för kassörskan. Nu skulle sett hennes ansiktsuttryck. Att kunden som inte vägde äpplena inte heller kan tala franska, gjorde inte saken bättre. Jag blev, jag skojar inte, idiotförklarad. Först fattade jag inte varför hon viftade med äpplena mitt framför näsan på mig. "Crazy lady, easy with those apples!" Jag körde klassikern: "Parlez vous anglais!" Hell no she did... Istället fick hela kön hjälpa till och översätta. En mur av människor tittade anklagande på mig. "I helvete att jag ska gå tillbaka och väga frukten. In your face kassörska!" Så jag viftade på händerna och skrek "No, NO!". Äpplena var säkert snuskiga ändå. Det dumma var att när jag gick ut genom dörrarna, vände jag mig om och gav kassörskan evil eye. Jag tänkte nöjt för mig själv "Där fick hon allt, jag köpte inga äpplen...mehe!" 

Fruktansvärt barnsligt. 

Ja, borde kanske avsluta med att säga att alla fransmän är korta. Alla franska lärare i alla fall. Oh, no she didn't, drog alla över en kam. Min lärare Philippe, kan som bekant svära på svenska. Han tycker om att säga "fy fan!" men han säger "Fiiifaaaan!". Och, han säger det hela tiden. jag tror inte han vet vad det betyder. Han berättade att han var bakfull idag. Tog diverse brustabletter och våra hörövningar var på ovanligt låg volym. 

 Vi var på rundvandring i Montpellier. Fattade ingenting. Så otroligt vackert. skrattade när vår guide frågade mig något. Det funkar alltid. Om man inte gör det vid varje fråga, du verkar man galen. alltså, jag verkade galen.

Förstår inte varför det blir så långt.  Har ingen orka att läsa igenom det.